Argyll, Somerled of (1100-1164)
Arnesson, Finn (1005-1062)
Björnsson, Erik Segersäll (930-995)
Bretagne, Judith of (982-1017)
Bröms, Elisabet (1560-1600)
Colonsay, Gilbert of (1040-1110)
Colonsay, Somerled of (1000-1083)
Corbet, Sybilla (1065-1125)
Danmark, Gorm Old of (860-935)
Danmark, Gunhild of (905-972)
Danmark, Harald II Blåtand of (911-986)
Danmark, Sven I Tveskägg of (960-1014)
Einarsson, Ivar White (1000-1060)
England, Elisabet of (1083-1150)
England, Henry I of (1068-1135)
Falaise, Herleva of (1012-1101)
Finnsdotter, Ingeborg (1032-1069)
Flandern, Baudouin IV of (980-1035)
Flandern, Baudouin V of (1012-1067)
Flandern, Matilda of (1031-1083)
Frankrike, Adele of (1009-1079)
Frankrike, Henrik I of (1008 - 1060)
Frankrike, Robert II of (972-1031)
Galloway, Afreca of (1099-1166)
Galloway, Fergus of (1070-1161)
Godresson, Harald (916-940)
Gudbjörgsson, Gudbrand (930-1001)
Gudbrandsdotter, Åsta (978-1045)
Hallstensson, Nils (1300-1354)
Halvardsdotter, Kristina (1305-1360)
Halvardsdotter, Kristina (1320-1375)
Halvdansdotter, Thorborg (1016-1060)
Halvdansson, Harald Finehair (858-945)
Halvdansson, Sigurd Sow (970-1018)
Haraldsson, Godred macArailt (940-989)
Haraldsson, Olof the Saint (995-1030)
Hebriderna, Gilbert of (980-1040)
Hebriderna, Harald Black of (980-1040)
Hedeby, Ragnhild Rich of (870-897)
Hedeby, Tyra Danebod of (854-930)
Henriksson, Carolus (1515-1600)
Håkonsdotter, Nn (1060-1105)
Irland, Ardgar of (1010-1064)
Irland, Domnall of (1048-1121)
Irland, Finola of (1145-1190)
Irland, Lochlainn of (980-1023)
Irland, Murcard of (1115-1166)
Irland, Niall of (1091-1119)
Isle of Man, Godred of (1030-1095)
Isle of Man, Godred Black of (1127-1187)
Isle of Man, Godred Don (1186-1230)
Isle of Man, Harold of (1207-1287)
Isle of Man, Magnhild of (1230-1295)
Isle of Man, Olof Bitling of (1080-1153)
Isle of Man, Olof Black of (1173-1237)
Isle of Man, Ragnhild of (1115-1175)
Isle of Man, Ragnvald of (1165-1229)
Isle of Man, Torleif of (1228-1290)
Ivarsson, Håkon (1038-1065)
Jönsson, Måns (1520-1557)
Jönsson, Per (1570-1646)
Karlsson, Örjan (1400-1473)
Karlsson, Örjan (1470-1548)
Kettilsdotter, Rådgerd (1380-1445)
Kiev, Anna of (1024 - 1080)
Kiev, Elisabeth of (1032-1085)
Kiev, Igor I of (875 - 945)
Kiev, Jaroslav I the Wise of (978-1054)
Kiev, Olga Helena of (885 - 969)
Kiev, Svjatoslav I of (942-972)
Kiev, Vladimir the Great of (956-1015)
Kintyre, Ruaídrí of (1145-1221)
Kintyre, Lawon of (1175-1240)
Kintyre, Nn of (1170-1230)
Laurenti, Martinus (1525-1610)
Luxemburg, Ogive of (995-1030)
MacLochlainn, Máel (950-997)
Mecklenburg, Estrid of (985-1032)
Månsdotter, Gullov (1550-1629)
Mårtensdotter, Britta (1584-1640)
Nilsdotter, Kerstin (1515-1560)
Nilsson, Per (1325-1375)
Norge, Erik Bloodaxe of (895-954)
Norge, Magnus I of (1024-1047)
Norge, Ragnfred of (923-990)
Norge, Ragnhild of (1042-e 1065)
Norge, Ragnhild of (1047-1100)
Norge, Sigurd a-Bush of (900-937)
Normandie, Eleonora of (1010-e 1030)
Normandie, Richard II of (962-1026)
Normandie, Richard III of (997-1027)
Normandie, Robert of (1008-1035)
Normandie, Vilhelm I of (1028-1087)
Ogmundsson, Halvard (1280-1350)
Olofsson, Per (1410-1489)
Orkney, Håkon of (1075-1126)
Orkney, Ingeborg of (1099-1126)
Orkney, Pål of (1049-1099)
Orkney, Torfinn the Stout of (1009-1065)
Persdotter, Birgitta (1440-1488)
Persdotter, Britta (1609-1666)
Persson, Jöns (1540-1587)
Persson, Karl (1360-1430)
Polen, Gunhild av (965-1015)
Polotsk, Ragnhild of (963-1002)
Provence, Constance of (973-1032)
Ragnfredsdotter, NN (975-1035)
Ross, Christina of (1200-1250)
Ross, Ferquard of (1170-1237)
Sigurdsson, Halvdan (999-1050)
Sigurdsson, Halvdan Black (935-1018)
Sigurdsson, Harald Hårdråde (1015-1066)
Skoglar-Toste, Toste (910-975)
Skötkonung, Olof (980-1022)
Svitjod, Astrid of (997-e 1036)
Svitjod, Ingegerd Irina of (1000-1050)
Svitjod, Rurik of (800 - 879)
Torasdotter, Gunhild (930-980)
Torleifsson, Hallsten (1272-1345)
Tostesdotter, Sigrid Storråda (945-1013)
Tostesson, Ulf den Gamle (930-975)
Tryggvasdotter, Ingeborg (945-1010)
Ulfsson, Ragnvald Jarl (948-1021)
Örjansson, Karl (1440-1485)
Örjansson, Per (1515-1553)
bild
bild

Nils Hallstensson

Väpnare och stor jord- och fiskeägare i Mjälle, Frösön och i Hackås, Jämtland.

Far:
 
Mor:
 
Modern ännu okänd
Född:
 
1300 Norge, Tröndelagen, Steinkjer 1)
Död:
 
1354 Hackås, Våle, Z 1)
Bar

Vigsel:
 
1325 1)
Barn:
2. Olov Gravlax Nilsson, (ca 1325-e 1347), i Österåsen, Fors, Z, var enligt JHH:I:228 och dess personregistrer en son till makarna Nils och Kristina. Han fick till kronan år 1346 avstå andelar i laxfisket i Indalsälven för brott, som han och hans fader hade begått. Lax var en eftersökt vara, och den ymniga laxfångsten lockade folk vida omkring att köpa in sig i älven; rätten till deltagande blev föremål för ett slags aktieteckning. 1347 sålde nämnde Olov Gravlax och hans fader vad de hade kvar i Remmeforsen, (Döda fallet), till fogden Nils Petersson, (JHH:I:228). 1348 gav Olov samma fogde sin lott i fisket i Strugh och fick i gengäld dennes lott i Skedforsen, båda i Indalsälven, (JHD 70).
3?. Markus/Magnus Nilsson, (1330 - 1396), hemmansägare i Solkasta, Hackås. 1394 har Markus Nivsson (Nifson) och Radgerd Torgotsdotter sålt till beskedlig man Karl Pedersson 26 sitt goz Solkasta i Hackås socken, för vilket de uppburit hela köpepenningen, (JHD:I:126) och (Supplement till JHD:111, Olof Holm, 1999).
4?. Ture Nilsson, (1340 - 1417), eventuellt sven hos Erland Fardjäknsson i Thötöy, Norge. Sonen Magnus Turesson, (ca 1370 - ca 1435), var hemmansägare i Mjälle, Frösön. Kung Erik av Pommern, drottning Margareta och lagmannen i Jämtland Håkon Laurensson har förlänat eller stadfäst tidigare förläningar av kronans gård Mjälle, Frösö socken, samt Torfinn (beläget på Sunnesidan öster om Fillsta) och Skorstad till Magnus Turesson, som var sigillant 1428. 1550 förlänade kung Kristiern III kronans gård Mjälle, med Torfinn och Skorstad till Olav Gjordsson. (Suppl. JHD:33, Holm).
Bar
Noteringar
Noteringar
Nils Hallstensson levde beräknat mellan 1300 och 1354. Fadern var riddare medan Nils själv har påträffats som väpnare och stor jord- och fiskeägare i Jämtland. Nils moder är ännu okänd, och det är uppenbart att fadern varit gift första gången med modern till Nils, men där moderns namn är okänt. Fadern var gift efter 1354 med Sigrid Håkonsdotter Bolt, då hon var gift första gången med Ogmund (Hirdt Jore) Guttormsson, riddare och hirdstjore, nämnd 1339-1354 i Norge, och de hade en son Olaf, som levde cirka 1320-1364.
Nils sätesgård var Mjälle på Frösön med tillhörande laxfiske i Ragunda. Nils med familj har nog inte bott på Frösön förrän sent i livet. Troligen bodde dom innan dess i Egge, Steinkjer, Tröndelagen, Norge, där fadern hade sitt säte. År 1345 ägde Nils halva Mjälle, som vid den tiden bestod av fyra gårdar. Nils ägde de två västligaste gårdarna vid Mjälle kulle, och kronan ägde gården mellan Nils gårdar och Mjällebäcken samt ägde Nils hustru Kristina Halvardsdotter gården nedanför Öneberget tillsammans med kungens hirdman Olav Håkonsson i Västanåker, Frösön. Nils med sin hustru ägde också det på Frösöns fastlandsdel belägna Torrfinn (Sandviksområdet), Skorpestad, Torråsen och delar av Nifsåsen, Nordbyn och Kvitsleböle i Alsen samt Våle och Östnår i Hackås, Jämtland. På hustru Kristinas och hirdman Olavs gård, som kallades Yttergård, fanns vid denna tid tingsplatsen. Det är på detta hemman, som det år 1347 hade byggts en kungsgård efter kung Magnus Erikssons (1316-1374) lyckade markförvärv enligt domen nedan från år 1345. Tingsplatsen kallades år 1347 för Förberg, som betyder gården framför berget, som är Öneberget.

Jämtlands läns Museum har märkt upp skyltar efter en stig över Mjälle kulle och Öneberget på Frösön, där områdets koppling till Isle of Man finns noterad.

Enligt Hemmendorf har från 400-talet till 1400-talet Mjälle by på Frösön varit en mycket viktig plats i Jämtlands historia. Man kan tala om maktens kontinuitet under 1000 år i Mjälle - det börjar med fornborgen på Öneberget och de vapenförsedda järnåldersbönderna, som då var markägare och som slutar med medeltidens mäktiga markägare samt kungsgård, tingsplats och marknadsplats.

Inget är egentligen känt om Nils förrän han år 1345 döms för ett brott, som får stora konsekvenser för honom och familjen. Detta har professor Ahnlund ägnat speciell uppmärksamhet i Jämtlands och Härjedalens historia. Han uttrycker skandalen så här:
Arne Gevaldsson, förutvarande sysslomannen, fanns på Frösön år 1345 efter kung Magnus Erikssons avfärd därifrån. Jämte lagmannen och den nya fogden Nils Petersson skulle dom bringa till avgörande en uppkommen allvarlig rättssak. Då denna fick vissa ej obetydliga konsekvenser för kronans jordbesittning i Jämtland, kan man tryggt förutsätta, att den också varit föremål för kungens uppmärksamhet och att han före sitt uppbrott icke endast förvissat sig om den blivande utgången utan själv godkänt den. Formellt låg målet enkelt och klart under kungens dom, men det sätt varpå straffet utmättes bar vittne om en beslutsam avsikt hos vederbörande att sätta regeringsmakten i respekt och samtidigt, med utnyttjande av tillfället, se dess intressen i Jämtland handgripligt till godo. Vad som manade till en dylik exemplarisk efterräkning var att saken rörde sig om ett för länge sedan timat blodigt hemfridsbrott, aldrig slutbehandlat i lagens stränga form av hänsyn till den inflytelserike gärningsmannen. Två särskilda urkunder röra denna sak. Båda äro av den 18 mars 1345, den ena avseende målet som sådant och utfärdad av domarna, den andra avseende den erlagda boten och utfärdad av den dömde (JHD:49 och 50). I tingsstugan framför berget erkände Nils Hallstensson, att han hemma hos Tove i Kolnäs slagit denne i huvudet med sin stridsyxa. Sedan greps Tove, kastades i en släde och bortfördes till Egge av herr Hallstens svenner och andra flera, som voro med om denna hemgång; (Kolnäs är okänd som plats i Jämtland; sannolikt avses Kalnes i Beitstad, Tröndelagen, som ligger cirka 15 km nordväst om Steinkjer, på vägen mot Namsos), se denna karta. På tillfrågan av hustru Ronny, säkerligen Toves maka, hade Nils Hallstensson vidgått och beklagat sitt dåd. Han pålyste det för vittnen, som buret och svuret var för alla. Detta var de förmildrande omständigheterna i en sak, som länge nog fått ligga obeivrad. Eftersom nu ingen hade bestritt hans viglysning, säger brevet, och han var förlikt med prosten, som först upptog saken, och han hade bjudit lag för sig, då dömde vi i vår herre kungens våld både liv och gods. De som tala äro Arne Gevaldsson och lagmannen Lavrans Gunnesson. Sedan denna dom avkunnats, uppgjorde Nils Petersson å kungens vägnar villkoren för benådning. Dessa villkor, som voro dryga nog, inhämtar man dels i dombrevet och dels i Nils Hallstenssons åtföljande brev; de utfylla härvid i viss mån varandra. Nils Hallstensson avstod till kronan halva Mjälle på Frösön, uppsides med den jord som min herre ägde där förut, och sitt laxfiske i Ragunda. Detta var dock icke nog. Hans hustru Kristina fick härtill av sitt eget lägga halva yttergården framför berget och dessutom andra halvan av samma gård, som hon nu inköpte av Olav i Västanåker. Priset uppges icke; det har belysande nog ansetts likgiltigt. Allt skulle för framtiden vara kronans mot den lejd och förlikning Nils Petersson som kungens ombud kunde tillförsäkra Nils Hallstensson. Denne har själv beseglat sin revers.
Nämnde Olav Håkonssons sigill är identiskt lika med det som sysslomannen och fogden Nils Petersson använde på Frösön år 1345. Det måste ju innebära att dom också var släkt på något sätt.
Det sällsamma vapnet i hans dess bättre bevarade sigillavtryck, tre människoben med tåspetsarna vända mot sköldens olika hörn, visar sig helt stämma med det som i livstiden fördes av riddaren Hallsten Torleifsson, syssloman i Jämtland på 1320-talet. Hallsten Torleifsson är utan allt tvivel just den herr Hallsten som skymtar i domarnas brev, företrädd av sina våldgästande svenner, och lika säkert äro dessa far och son.
Att saken förut icke blivit rättsligt avklarad var en svaghet i Nils Hallstensson hela ställning, som han nu fick dyrt plikta för. Hans hustru och hjälparinna Kristina Halvarsdotter, måste ha varit av rik och förnäm släkt från Jämtland; det är kanske tillåtet att gissa, att hennes far var den 1303 verksamme lagman Halvard. Med Kristina hade Nils Halstensson fått en del jordegods i Hackås, som man lät makarna behålla. Det framgår av senare urkunder, att de varit gifta i en hel del år.

År 1348 möter vi Nils och Kristina då de klagar över att Jon Parter i Fäste (Hackås) tagit för sig att hugga timmer och husvirke i Östnårs och Våle hagar, båda i Hackås, samt lagt en boskapstig över deras mark och slagit tre av deras myrängar sju år i rad. Jon Parter, som var död 1348, hade enligt vittne erkänt på sin sotesäng dessa övergrepp och sagt sig, när väl han kom till hälsa igen, fara hem till Nils och förlikas med honom. När saken kom upp 1348-11-12 i Häggen, Oviken, var Nils bortrest från bygden, men Kristina hade fullmakt och vann vid denna stämma. Våle i Hackås ägdes år 1348 av Kristina Halvardsdotter. Sedan är inget känt om familjen, men man tror att det är Nils, som har byggt det härbre eller bod, daterad till omkring 1353, och vars dörr är prydd med ett järnsmide som mycket starkt påminner om det vapen, som Nils använde. Boden synes ha gått i arv eller som hemgift till Elisabet Jensdotter Skanke från Hov i Hackås, gift med kyrkoherden Mogens Pedersson Herdal och medfört den till prästgården i Sveg. Boden finns nu bevarad som kulturminnesmärke i Äggen, Sveg. Jag fotograferade byggnaden 1999. Boden står centralt vid en vacker gård i den lilla byn.

Nils förde enligt ett bevarat sigill från år 1345 ett vapen, som uppvisar stora likheter med det statsvapen som fortfarande används av öriket Isle of Man; ligger i Engelska sjön mellan England och Irland. Faderns vapen var lika med undantag av att de tre så kallade skankarna (benen) var ordnade motsols. Öriket Mans vapen har i det norska medeltidsriket endast återfunnits hos Hallsten Torleifsson och hans son Nils Hallstensson. Detta har föranlett H. Hildebrand och N. Ahnlund att från mer allmänna utgångspunkter hålla någon form av samband mellan ön Isle of Man och de jämtländska vapeninnehavarna för troligt. (JHH:I:221-224, Ahnlund); (Supplement JHD:93, Holm); (Frösökrönikan 1:77, O. Hemmendorff).




Mjälle, Frösön
Nils Hallstensson mark nedanför Mjälle kulle på
Frösön. Mjällebäcken har sitt utlopp i Storsjön
mitt på fotot. Runt markerna har Jämtlands läns museum satt upp skyltar om markernas koppling
till Isle of Man.
Sigill
Nils Hallstenssons sigill år 1345.



Mjälle, Frösön
1345 kan Mjälle bys mark ha varit fördelad så här.
I det gröna området (1) hade Nils sina gårdar,
och i det lila området (2) hade hustrun Kristina
sin del. Mellan dessa gårdar hade kronan sin mark, och där rinner Mjällebäcken.
Sveg    
I Sveg finns ett härbre eller bod, daterad genom dendrokronologi till omkring 1353, vars dörr är prydd med ett järnsmide, som starkt påminner om skankevapnet. Boden kan ha gått i arv till Elisabet Jensdotter Skanke, 1581-1659, från Hov i Hackås, gift med kyrkoherden Mogens Herdal. Boden är kulturminnesmärke i Äggen, Sveg.
Källor
Beräkning
Bar
© Layout, innehåll och bilder: Björn Espell, Frösön, Sweden.
Uppdaterad 2016-01-21.