Argyll, Somerled of (1100-1164)
Arnesson, Finn (1005-1062)
Björnsson, Erik Segersäll (930-995)
Bretagne, Judith of (982-1017)
Bröms, Elisabet (1560-1600)
Colonsay, Gilbert of (1040-1110)
Colonsay, Somerled of (1000-1083)
Corbet, Sybilla (1065-1125)
Danmark, Gorm Old of (860-935)
Danmark, Gunhild of (905-972)
Danmark, Harald II Blåtand of (911-986)
Danmark, Sven I Tveskägg of (960-1014)
Einarsson, Ivar White (1000-1060)
England, Elisabet of (1083-1150)
England, Henry I of (1068-1135)
Falaise, Herleva of (1012-1101)
Finnsdotter, Ingeborg (1032-1069)
Flandern, Baudouin IV of (980-1035)
Flandern, Baudouin V of (1012-1067)
Flandern, Matilda of (1031-1083)
Frankrike, Adele of (1009-1079)
Henrik I of Frankrike (1008 - 1060)
Frankrike, Robert II of (972-1031)
Galloway, Afreca of (1099-1166)
Galloway, Fergus of (1070-1161)
Godresson, Harald (916-940)
Gudbjörgsson, Gudbrand (930-1001)
Gudbrandsdotter, Åsta (978-1045)
Hallstensson, Nils (1300-1354)
Halvardsdotter, Kristina (1305-1360)
Halvardsdotter, Kristina (1320-1375)
Halvdansdotter, Thorborg (1016-1060)
Halvdansson, Harald Finehair (858-945)
Halvdansson, Sigurd Sow (970-1018)
Haraldsson, Godred macArailt (940-989)
Haraldsson, Olof the Saint (995-1030)
Hebriderna, Gilbert of (980-1040)
Hebriderna, Harald Black of (980-1040)
Hedeby, Ragnhild Rich of (870-897)
Hedeby, Tyra Danebod of (854-930)
Henriksson, Carolus (1515-1600)
Håkonsdotter, Nn (1060-1105)
Irland, Ardgar of (1010-1064)
Irland, Domnall of (1048-1121)
Irland, Finola of (1145-1190)
Irland, Lochlainn of (980-1023)
Irland, Murcard of (1115-1166)
Irland, Niall of (1091-1119)
Isle of Man, Godred of (1030-1095)
Isle of Man, Godred Black of (1127-1187)
Isle of Man, Godred Don (1186-1230)
Isle of Man, Harold of (1207-1287)
Isle of Man, Magnhild of (1230-1295)
Isle of Man, Olof Bitling of (1080-1153)
Isle of Man, Olof Black of (1173-1237)
Isle of Man, Ragnhild of (1115-1175)
Isle of Man, Ragnvald of (1165-1229)
Isle of Man, Torleif of (1228-1290)
Ivarsson, Håkon (1038-1065)
Jönsson, Måns (1520-1557)
Jönsson, Per (1570-1646)
Karlsson, Örjan (1400-1473)
Karlsson, Örjan (1470-1548)
Kettilsdotter, Rådgerd (1380-1445)
Kiev, Anna of (1024 - 1080)
Kiev, Elisabeth of (1032-1085)
Kiev, Igor I of (875 - 945)
Kiev, Jaroslav I the Wise of (978-1054)
Kiev, Olga Helena of (885 - 969)
Kiev, Svjatoslav I of (942-972)
Kiev, Vladimir the Great of (956-1015)
Kintyre, Ruaídrí of (1145-1221)
Kintyre, Lawon of (1175-1240)
Kintyre, Nn of (1170-1230)
Laurenti, Martinus (1525-1610)
Luxemburg, Ogive of (995-1030)
MacLochlainn, Máel (950-997)
Mecklenburg, Estrid of (985-1032)
Månsdotter, Gullov (1550-1629)
Mårtensdotter, Britta (1584-1640)
Nilsdotter, Kerstin (1515-1560)
Nilsson, Per (1325-1375)
Norge, Erik Bloodaxe of (895-954)
Norge, Magnus I of (1024-1047)
Norge, Ragnfred of (923-990)
Norge, Ragnhild of (1042-e 1065)
Norge, Ragnhild of (1047-1100)
Norge, Sigurd a-Bush of (900-937)
Normandie, Eleonora of (1010-e 1030)
Normandie, Richard II of (962-1026)
Normandie, Richard III of (997-1027)
Normandie, Robert of (1008-1035)
Normandie, Vilhelm I of (1028-1087)
Ogmundsson, Halvard (1280-1350)
Olofsson, Per (1410-1489)
Orkney, Håkon of (1075-1126)
Orkney, Ingeborg of (1099-1126)
Orkney, Pål of (1049-1099)
Orkney, Torfinn the Stout of (1009-1065)
Persdotter, Birgitta (1440-1488)
Persdotter, Britta (1609-1666)
Persson, Jöns (1540-1587)
Persson, Karl (1360-1430)
Polen, Gunhild av (965-1015)
Polotsk, Ragnhild of (963-1002)
Provence, Constance of (973-1032)
Ragnfredsdotter, NN (975-1035)
Ross, Christina of (1200-1250)
Ross, Ferquard of (1170-1237)
Sigurdsson, Halvdan (999-1050)
Sigurdsson, Halvdan Black (935-1018)
Sigurdsson, Harald Hårdråde (1015-1066)
Skoglar-Toste, Toste (910-975)
Skötkonung, Olof (980-1022)
Svitjod, Astrid of (997-e 1036)
Svitjod, Ingegerd Irina of (1000-1050)
Svitjod, Rurik of (800 - 879)
Torasdotter, Gunhild (930-980)
Torleifsson, Hallsten (1272-1345)
Tostesdotter, Sigrid Storråda (945-1013)
Tostesson, Ulf den Gamle (930-975)
Tryggvasdotter, Ingeborg (945-1010)
Ulfsson, Ragnvald Jarl (948-1021)
Örjansson, Karl (1440-1485)
Örjansson, Per (1515-1553)
bild
bild

Hallsten Torleifsson

Riddare, riksråd i Norge 1303-1324, syssloman i Jämtland 1326-1333.

Far:
 
Mor:
 
Född:
 
1272 England, Isle of Man 1)
Bosatt:
 
1276 Norge 1)
Död:
 
1345 Norge, Tröndelagen, Steinkjer 1)
Bar
Familj med:  ?

Barn:
Bar
Familj med: Sigrid Bolt Håkonsdotter, (1281 - 1363)
Bar

Noteringar
Noteringar
Hallstens Torleifsson var troligen född på Isle of Man, där såväl Hallsten som hans far sannolikt hade blivit kungar om inte norske kungen Magnus Lagaböte vid freden i Perth (vid en vik ovanför Edinburgh, Skottland), år 1266 hade tvingats avstå öarna Isle of Man och Hebriderna till den skotske kungen Alexander III. Att komma under skotskt styre var inte populärt bland befolkningen på öarna och resulterade i ett uppror år 1275, som dock slutade med förlust för upprorsmakarna. En tid efter nederlaget emigrerade Hallsten och sannolikt också hans moder till Norge medan fadern uppges ha dött i Skottland.

Hallsten var gift efter 1354 med Sigrid Håkonsdotter, som var dotter till norska riksrådet och sysslomannen i Ringerike, Herr Håkon Ogmundsson Bolt, men hon kan inte vara moder till sonen Nils Hallstensson. Sigrid var gift första gången med Ogmund (Hirdt Jore) Guttormsson, 1280-1355, riddare och hirdstjore, nämnd 1339-1354 i Norge, och de hade en son Olaf, som levde cirka 1320-1364. (Norsk Släkthistorisk Tidskrift VII, 1940, Henning Sollied och Norsk slektshistorisk tidsskrift, XXXI, 1987).

Inget är känt om Hallsten förrän han år 1303 i Nidaros (Trondheim) nämns som kongsmann under kung Håkon VI (Magnus Lagabötes son). Hallsten är känd i två diplom år 1303, det ena då han tillsammans med riddaren Audun Vigleiksson kungör för Verdalsborna, i kung Håkon VI:s namn, en dom och det andra där han med riksråden baron Bjarne Erlingsson till Bjarköy, baron Erling Amundsson och baron Snare Aslaksson har uppdraget att fullfölja domen. Han var riddare och norskt riksråd 1303-1324. Som sitt sigill använde han då Isle of Mans kungliga sigill, det sigill som hade använts av kungarna på Isle of Man sedan mitten av 1200-talet och som än i dag är öns officiella statsvapen. Det har endast återfunnits hos Hallsten och hans son Nils Hallstensson om än i spegelvänd form för Nils. Noterbart är att den norske kungen Magnus Barfot, 1073-1103, använde samma vapen (de tre benen).
Hallsten var mellan 1326 och 1333 syssloman i Jämtland. I juli 1326 gav kung Magnus VII Eriksson av Norge-Sverige, Hallstein och lagman Arne i uppdrag att undersöka klagomål framställda av ärkebiskop Olav i Uppsala. Olav hade jurisdikation över Jämtland trots att Jämtland på den tiden var en del av Norge.
Hallstens uppgifter som syssloman var grundat på att den norske kungen behövde en representant i Jämtland för att styra denna del av Norge. Som regel bodde sysslomannen (fogden) på kungsgården på Frösön. Han uppträdde med mycken ståt. På sina resor åtföljdes han av ett stort följe för vilket bönderna fick hålla både skjuts och traktering. Fogden hade stor makt och myndighet, han tog upp skatt och förvaltade de kungliga egendomarna samt svarade för ordning och säkerhet i landet, ledde förhandlingarna på tinget och kungjorde dess beslut. Han ombesörjde utskrivning av krigsfolk och höll mönstring vid vapentingen. Inte sällan frestades han att missbruka sin ställning för egen fördel. Då han hade både skatteindrivning och rättsväsenet i sin hand, låg det nära till hands att utdöma högre böter, som han sedan stoppade i sin egen ficka. När fogden hade landskapet i förläning var faran för godtycke ännu större. Hallsten var riddare och det var de främsta bland de adliga krigarna, som dubbades av kungen. Riddarna betjänades av adliga väpnare och småsvenner. Riddarväsendets anda var chevaleresk. Trohet, heder och ära framställdes som höga ideal. Till riddarnas plikter hörde att skydda de svaga. I första hand kom detta att gälla kvinnorna, och de hyllades tillsammans med kampen och äventyret i sånger och romaner. En ringa del av denna kontinentala riddardiktning nådde i sent och stympat skick fram till vårt land. Genom sina väl behärskade rörelser ville riddarna framstå som ett föredöme i värdighet och sinnesjämvikt inför mängden. Den nya stormansklassen var väl medveten om sitt värde och sin plats i samhällshierarkin och fann ett sätt att uttrycka sin exklusivitet i bild. Det skedde genom heraldiken, genom vapensköldar och andra tecken.
Hallsten syns ha haft sitt säte på det gamla hövdingabostället Egge vid Steinkjer, Tröndelagen och var död cirka år 1345. Hallsten betraktas som upphovet till Skanke-ätten i Jämtland och övriga Norden. Skanke-ättens ursprung från Isle of Man diskuteras fortfarande livligt och källorna är bristfälliga. Som ett ytterligare belägg för att ätten kommer från Isle of Man är att Hallstens moder Magnhild (Maud) år 1292 flyttade de flesta av de gamla laghandlingarna från Isle of Man till Trondheim i Norge, där de dock senare förstördes vid en brand. (1. The three legs go to Scandinavia, och Fra Skanke-slektens historie, Isle of Man 1986, Barney Young, Isle of Man. 2. Det norske folks historie, P. A. Munch. 3. Jämten 1969, C.R. Carlsson. 4. JHH:I, Ahnlund. 5. Skanke-ätten. 6. Herje Skuncke, 1978.)

Professor Ahnlund skriver att han med stöd av kronologien inte anser uteslutet att riddaren Hallsten Torleifsson, (1272-1345), som var i full verksamhet vid 1300-talets ingång, kan ha varit systerson till Magnus Håkonsson Lagaböter (1238-1280), som var son till Håkan IV den Äldre (1204-1263). Man erinrar sig Magnus Erikssons förmyndarregerings aktningsfulla sätt att titulera honom å kungens vägnar. Ahnlund fortsätter med upplysningen att Hallsten Torleifssons och dennes sons egendomliga vapen på ett överraskande sätt verkar överenstämma med kungariket Isle of Mans vapen. Och vidare, att en dotter till kung Håkan IV i Norge före äktenskapet, Cecilia Håkonsdotter (1223-1248), år 1246 förmäldes med kung Harald Olovsson av Isle of Man, och att hon omkom jämte honom under en segling på havet. Ahnlund åberopar också att de för Sverige unika målningarna i Hackås kyrkas absid talar för att Skånkeätten har norskt ursprung. (JHH:I:606, Ahnlund)

Egge ligger högt på en kulle i den nordliga delen av Steinkjer och var hövdingesäte i Tröndelagen för bland annat Olve och Kalv Arneson. Där finns i dag för visning fylkesmannagården och Egge museum. (Eget besök).
Sigill
Hallsten Torleifssons sigill år 1303.
Isle of Man
Det officiella statsvapnet för Isle of Man.
Motto: Quocunque Jeceris Stabit.
(Whithersoever you throw it, it will stand)
Källor
Fra Skanke-slektens historie, G.V.C. Young
Bar
© Layout, innehåll och bilder: Björn Espell, Frösön, Sweden.
Uppdaterad 2016-01-25.