Runstenen och Västerhus, Frösön.
Runstenen på FrösönRunstenen står numera vid före detta landstingshuset på Frösön. Efter landstingets flytt 2008 är huset idag i privat ägo. 1911 uttryckte riksantikvarien att runstenen skall betraktas som en minnesvård över Östman Gudfasts son. Inskriften på stenen berättar att denne Östman hade kristnat Jämtland. Frösö kyrka borde därför vara en lämpligare plats för stenen.

Den vanligaste tolkningen av stenens inskrift; Östman, Gudfasts son, lät resa denna sten och göra denna bro och han lät kristna Jämtland. Åsbjörn gjorde bron. Tryn och Sten ristade dessa runor.

Runstenen har flyttats många gånger sedan den skapades på 1000-talet. Det har blivit en myt att runstenen skulle vittna om en bro över Östersundet. Det var knappast möjligt att göra en sådan bro för 1000 år sedan. Flera undersökningar efter en sådan bro med hjälp av dykare har inte bekräftat brons existens. Nedan redovisar jag min teori om att runstenen ursprungligen stod efter Pilgrimsleden vid Ändsjön, som ligger centralt på Frösön.

Min teori om runstenen.

KavelbroVästerhus kapell och runstenen på Frösön verkar sammanfalla tidmässigt. De tillkom sannolikt i dyningarna efter Olav den Heliges död 1030. Jag tror att runstenen ursprungligen stod vid Ändsjön på Frösön, där Östman Gudfasts son hade byggt en kavelbro eller en liten bro över Djupbäcken. Bäcken är Ändsjöns tillflöde och Pilgrimsleden går över denna bäck och det sanka området vid sjön.

På äldre kartor från 1600-talet verkar Ändsjön ha varit större än idag, och det har säkert även då varit förenat med svårigheter att passera området utan någon bro. Flera broar behövs ännu i dag för att man skall kunnna passera området, den största är 10-12 meter lång. Tankar om en kavelbro har också framförts av den tidigare landsantikvarien Hans Petrini i Östersund.

Det fanns knappast möjligheter att bygga en bro över Östersundet för 1000 år sedan. Nästan 700 år förflöt innan någon annan bro fanns dokumenterad över sundet. Det var 1711 och den bron ersatte en färjeförbindelse, som fanns dokumenterad i skrift och på kartor sedan 1500-talet.

Kavelbron gjordes av runda eller kluvna stockar lagda intill varandra tvärs över vägen för att uppnå bärighet för transport över sank mark. Ibland var kavelbrons slanor lagda på underliggande stockar i vägens riktning. Var det en kavelbro över Djupbäcken vid Ändsjön, som avses som bro på runstenen ?

1646 är runstenen placerad på Frösön och vid Östersundet enligt lantmätaren Jakob Stenklyfts karta från 1646, och det har man tagit som bevis för att den även stod där när den skapades cirka 600 år tidigare.

Argument för att runstenen inte avsåg en bro över Östersundet:

  1. Ordet bro kunde på vikingatiden betyda såväl fribro, vägbank som iordningsställt vadställe. Att någon låtit göra bro/spänger omnämns i minst 16 sörmländska inskrifter. Brobyggande sågs av kyrkan som en from gärning och många broar har säkert byggts med kristna motiv. Att familjen varit kristen framgår av korset. (Riksantikvarieämbetets hemsida). Runstenen har aldrig utmärkt en grav och med ledning av runskriften skall man betrakta stenen som en minnesvård över Östman Gudfasts son. (Riksantikvarien 1911).
  2. Den första dokumenterade bron över Östersundet byggdes först 1711. Det är cirka 700 år sedan runstenen skapades, och ingen annan bro över sundet finns dokumenterad tidigare ! Det svåraste med ett brobygge över Östersundet vore att bygga stenkistor eller påla i sundet, som delvis är 3 ½ meter djupt, och som oftast är isfri hela vintern.
  3. Hade Östman kristnat nog många för att de skulle kunna bygga en bro över Östersundet ? Hade man kunskaper om hur ett sådant bygge skulle utföras ? Enligt professor Elisabeth Iregren levde mellan tjugo och trettio invånare samtidigt i Västerhus, varav hälften var barn ! Många på Frösön var nog fortfarande hedningar. Frösö kyrka byggdes först cirka 150 år efter Västerhus kapell, och kyrkan placerades på den gamla hedniska offerplatsen. Samtida med runstenen är en stor gravhög vid gården Hov på Frösön. Den är utgrävd och kan beses ännu idag. Kvinnan i graven var nog inte kristnad. Då borde hon ha fått sitt vilorum vid Västerhus kapell !
  4. Östman Gudfasts son hade nog sitt säte i Västerhus och Västerhus kapell var hans privata kristna kyrka. Vid den tiden fanns inte någon egentlig centralmakt utan lokala hövdingar styrde sin region. Kung Olof Skötkonungs son Anund Jakob var en hängiven kristen kung vid tiden för runstenens skapande, och det finns belägg för att han tillsatte lokala hövdingar, som skulle kristna sitt område i Svitjod (=Sverige). Kung Anunds syster Astrid var gift med Olav den Helige, som stupade 1030 vid Stiklestad i Tröndelagen. Olav hade mycket krakel med Olof Skötkonung, ty hans skattmasar stötte ideligen ihop med svearnas i såväl Bohuslän som Jämtland. (En uppslagsbok, Alf Henriksson, sid 486).
  5. Efter 1030 byggdes en ny stor, mäktig kyrka i Trondheim, och snart började pilgrimer från hela Norden gå den långa vägen till St Olavs grav för att bedja. Längs pilgrimsleden från Sundsvall och västerut genom Borgsjö, Jämtskogen, Bräcke, Pilgrimsstad, Brunflo, Frösön, Rödön, Undersåker och Åre, finns det pilgrimskällor och många kyrkor har helgonbilder av Olav den Helige. På Frösön finns en pilgrimskälla.
  6. Med tanke på att vi hade så nära kontakter med Tröndelagen, och att Västerhus kapell kan ha sin motsvarighet i Hove kyrka i kommunen Vik, vid Sognefjorden i Norge, är det kanske troligare att Östman hade påverkats därifrån. Vid Västerhus kapell var kvinnorna begravda på norra sidan kyrkan och männen på den södra sidan. Detta var en norsk sed, inskriven i de äldsta, norska lagarna, och seden har levt kvar in i vår tid i den gamla bänkindelningen i kyrkorna. På den norra sidan korgången satt kvinnorna och på den södra männen. Det norska gravskicket torde vittna om att kristnandet av Jämtland har kommit västerifrån = Norge. Östman var Gudfasts son och namnet Gudfast förekommer i såväl Norge som Sverige, vilket framgår vid en sökning på Internet. Det står austmenn på stenen och det användes i Norge för att skilja de som var från området öster om Hardangervidda och nordmenn, som bodde längs kusten av Norge. Hardangervidda är ett fjällområde i södra Norge, öster om Hardangerfjorden. Austman finns belagt som namn i Sogn, Norge.
  7. Det fanns dokumenterad färja över Östersundet under 1500- och 1600-talen och färjemannens lön bestod av korn, som lämnades av de närboende bönderna enligt en särskild fördelning, som senare kom att kallas färjetull. Vid landstinget 1646 beslöts att av varje mantal i Brunflo anslå ½ fjärding spannmål och på Frösön en fjärding per år till Brunflos färja, (=Östersundet). Detta beslut innebar troligen endast justering av tidigare anslag. En bro över sundet byggdes 1711 och då behövdes inte färjan längre. På 1646 års karta finns det en färjestuga, som låg ungefär där landshövdingens residens finns i dag i Östersund. Jakob Eriksson var då en av färjemännen vid Östersundet, och han är en av mina anfäder. Det kan ha funnits färja långt tidigare än på 1500- och 1600-talen.
  8. Sveriges och Danmark/Norges kamp om herraväldet över Jämtland var intensiv under 1500- och 1600-talen, men någon bro över Östersundet finns inte dokumenterad under denna kamp. Militära myndigheter hade nog byggt en bro om man hade kunnat det !
  9. Henrik Williams trodde på en bro vid Mjällebäckens utlopp i Storsjön i sina böcker om Jämtlands kristnande. Han hade följande teori om varför runstenen flyttades: När tinget och kungsgården senast år 1480 kom att flyttas till Sproteid (=Dragedet, som ligger vid Bynäset på Frösön), skulle det vara naturligt att runstenen gavs en placering där den kom i blickfånget, nämligen Frösöns kommunikationsmässigt viktigaste punkt, Östersundet.
  10. Vid ungefär samma tid som Östman reste runstenen på Frösön, har stormannen Jarlabanke, som ensam ägde hela Täby, byggt en färdväg över sankmark i Täby och rest en runsten, som idag är placerad vid det närbelägna Vallentuna kyrka, då man inte riktigt vet var den stod ursprungligen. Den är daterad till 1020-1080. Kristna ansåg att byggandet av vägar och broar skulle öka deras möjligheter att komma till himlen. Ett stort antal runstenar har stått vid broar eller vadställen, väl synliga för passerande vägfarare.
  11. Författaren till Frösö historia, Per Swedmark, har i Jämten 1937 på ett ingående sätt berättat om de försök som från 1800-talets mitt gjorts för att dika ut Ändsjön, ibland med statsbidrag. För att bevara Ändsjön var Frösö Hembygsförening nödsakad att köpa in mark och se till att sjön kunde bevaras.
  12. 1982, 1997 och 1998 har man genomfört dykningar efter en bro i Östersundet, men med negativt resultat.
  13. Landsantikvarie Hans Petrini i Östersund trodde att Östman byggde en kavelbro där pilgrimsleden passerar det sanka området vid Ändsjön, och jag delar hans uppfattning.
© Layout: Björn Espell, Frösön, Sweden.
Uppdaterad 2011-11-16.