Åtalade odelsbönder i Sunne socken, Jämtland, Trondheims län 1613.
 

  • Olof Olofsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed och rymde sedan (sannolikt till Norge); hade en gård i Orrviken, som han kunde så 5 tunnor på; allt var förbrutet och fick arrenderas för 7 ½ mark; hade också i pant en ängslott i Hara om 5 lass hö, som var förbrutet och fick arrenderas för ½ mark och 6 skilling; (Olluff Ollssen i Orwigen).
  • Lars Gudfastsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; hade jord i Orrviken, som han kunde så 3 tunnor på; allt var förbrutet och fick arrenderas för 4 ½ mark; hade också en syskonlott hos sin syster Märet i Tunvågen, som var förbrutet; hade också pantat till sig en ängslott i 'Kleffuen' för 16 daler av Anders Jonsson, där han kunde få ut 10 lass hö; (Las Gudfastsenn i Orwigen).
    (Lars Gudfastsson i Orrviken är belagd 1592-1628, kanske även längre.)
  • Per Persson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; hade en liten gård i Orrviken tillsammans med sin hustru, som han kunde så 2 tunnor på; allt var förbrutet och fick arrenderas för 3 mark; hade också en ängslott i 'Sundall' om ½ lass hö, som var förbrutet och fick arrenderas för 1 ½ skilling; (Peder Pedersenn i Orwigen).
  • Anders Persson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; hade en gården Hoffen i Orrviken, som han kunde så 5 tunnor på; allt var förbrutet och fick arrenderas för 7 ½ mark; hade också en ängslott i Räcksjön om 5 lass hö; hade också tillsammans med sin hustru ett stycke äng i Imnäs om 1 lass hö dessa två ängar var förbrutet och fick arrenderas för 3 skilling; hade också en ängslott i Stackris om 1 lass hö och en pant av Anders Olofsson i Härke om 4 lass hö i Stackris, vilka var förbrutet och fick arrenderas för ½ mark och 3 skilling; (Anders Pedersenn i Orwigen).
  • Lars Ingielsson, levde i 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; hans son Sten Larsson bekände, hans far låg sjuk på gården, att de kunde så 3 tunnor säd på gården; allt var förbrutet och fick arrenderas för 4 ½ mark; (Las Inngielssenn i Orwigen; hans sön Steen Lauritzen).
  • Märet Nn, var död före fejden; hennes son Reidar Eriksson fanns i Hackås tingslag och hade inte svurit svenskarna trohetsed; (Maritt enche i Orwig; sönn Reder Erichssenn).
  • Per Andersson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 3 tunnor kunde sås på gården i Orrviken och honom tillkom 1 tunna; var inte hemma då det blev ting; hade sin bror och 2 systrar i Norge, som skulle presentera sig; 3 tunnor var förbrutet och fick arrenderas för 4 ½ mark; (Peder Andersen i Orwig).
  • Jöns Olofsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 5 tunnor kunde sås på gården i Räcksjön i Orrviken, som tillkom honom och hans hustru; 5 tunnor var förbrutet och fick arrenderas för 7 ½ mark; (Jens Olluffsen i Orwign i Rexöe).
  • Reidar Eriksson, levde 1613; dömdes fri; (Reder Erichsen i Orwigen).
    (Reidar Eriksson i Orrviken är belagd åtminstone ca 1600-1609.)
  • Per Olofsson, levde 1613; hade varit knekt (för de dansk-norska styrkorna); hade ingen jord; (Peder Olluffssen i Orwigen).
  • Nils Jonsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; kunde så 5 tunnor på sin gård i Imnäs; allt var förbrutet och fick arrenderas för 4 ½ mark; (Niels Joensssen i Immenes).
  • Sten Larsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; hade ingen jord; (Steen Lauritzenn i Sunde).
  • Erik Olofsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 5 tunnor kunde sås på gården, som var förbruten och fick arrenderas för 7 ½ mark; (Erich Ollssenn i Andwigen).
  • Jöns Olofsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; brukade sin och sin syster Kerstins 'klockers' andelar i gården, systerns andel var också förbruten; därtill fanns 4 andelar av 5 tunnor säd, cirka 3 tunnor; 'Öden' Olofssons andel om 2 tunnor i gården blev befriade; 3 tunnor var förbrutet och fick arrenderas för 4 ½ mark;
    i ett senare stycke finns en Jon Klacke 'bache i Sunde', som hade svurit svenskarna trohetsed, och som bekände, att han hade en syskonlott om 2 spann i Gierde, men som skulle 'reconsilieris' med Joen Ollssen i Gielle; (Jens Ollsenn i Gielle; söster Kierstens klockers; Öden Ollssen) .
  • Olof Olofsson, levde 1613; hade rymt (sannolikt till Norge); hade inte varit knekt; dömdes fri; (Olluff Olluffssen ibid.).
  • Olof Eriksson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; bekände att han hade i denna gård med hans hustru en syskonlott, som han kunde 1 tunna på, som var förbrutet och fick arrenderas för 1 ½ mark; (Olluff Erichssenn i Gierre).
  • Olof Persson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; bekände att Jon Nilsson hade sålt till Olof Persson hans och systern Kerstins lotter och del i denna gård, och ville nu ha igen det; Olof Persson tillkom i samma gård 3 syskonlotter och berättade att hans kvinna hade två systrar i Hedmark, Norge, som hade arvedelar; på gården kunde sås 2 tunnor, varav 1 tunna tillkom honom; Olof berättade att Torbjörn i Fåker och Torbjörns broder svarade för en annan gård, där något tillkom honom; befanns att denna gård tillkom hans kvinna med sina syskon, som hade sålt till Olof sitt arv i Fåker och köpt sin kvinnas broderdel; de förste på Hedmark var utköpta och skulle presentera sig; 1 ½ tunnor kunde sås; 2 tunnor var förbrutet och fick arrenderas för 3 mark; (Olluff Pederssen i Torp; Joen Nelssen; hans söster Kierstenn; Tiorbiörn i Fakier och Torbiöns broder).
  • Hallsten Jonsson, var inte närvarande; (Haldstenn Joenssen i Torp).
  • Märet Jonsdotter, levde 1613; hade varit i landet under fejden; bekände att hon hade en gård i Torp; halvparten var pantsatt till hennes styvfader och andra halvan ägde hon själv; hennes styvfader hade svurit svenskarna trohetsed; 3 tunnor kunde sås på gården, som var förbruten och fick arrenderas för 4 ½ mark; (Maritte Joensdatter).
  • Andersön
    (Avser gårdarna kring Kvarnbacken. Alla gårdarna sammanslogs till en enda enhet under 1660-talet av artillerilöjtnant Anders Kempe på Frösö skans, J 58/33. )
  • Per Mårtensson, var död 1613; hade svurit svenskarna trohetsed innan han dog; hans kvinna Ingeborg Jönsdotter berättade att det kunde sås 8 tunnor på gården och att det fanns ett stycke äng i Slandrom om 12 lass hö; egendomarna fick arrenderas för 3 daler (12 mark); (Peder Mortenssenn paa Anndersöen; hans quinde Ingborg Jensdatter).
  • Olof Eriksson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; berättade att han kunde så 4 tunnor på sin del av gården, och att det fanns ett stycke äng om 14 lass hö; egendomarna fick arrenderas för 6 mark; (Olluff Erichssen paa Anndersöen).
  • Jöns Eriksson, levde 1613; bekände att han hade i Dalen på Andersön 5 tunnor, som var förbrutet och fick arrenderas för 7 ½ mark; (Jens Erichssenn i Dallen paa Andersöen).
  • Jon Persson, var död 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; hans kvinna berättade att det kunde sås 3 tunnor på gården; allt var förbrutet och fick arrenderas för 4 ½ mark; (Joen Pederssen paa Anndersöen).
  • Erik Persson, var död 1613; hans kvinna bekände, att inte hade svurit svenskarna trohetsed och att han inte hade någon jord; (Erich Pederssen paa Anderssöen).
  • Erik Andersson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; hade ingen jord; (Erich Anderssenn i Anndersöenn).
  • Jon Olofsson, levde 1613; hade varit knekt (för de dansk-norska styrkorna; hade ingen jord; (Joenn Oelssenn i Anndessöenn).
  • Dalen
    (Ligger på Andersön, nuvarande Andersö gård.)
  • Olof Olofsson, levde 1613; unge Olof Olofsson i Dalen hade inte svurit svenskarna trohetsed och hade rymt (sannolikt till Norge); hade inte varit knekt; dömdes fri; (Olluff Olluffssenn i Dall).
  • Olof Olofsson, levde 1613; var blind; hade inte svurit svenskarna trohetsed, men svurit dem med skatt och skuld; hans son Olof Olofsson bekände, att det kunde sås 2 tunnor på gården, som fick arrenderas för 3 mark; (Olluff Olluffssen i Dall, hans sön Olluff Olluffssen).
  • Björn Jonsson, levde 1613; hade varit knekt (för de dansk-norska styrkorna); hade ingen jord; (Biörnn Joenssenn i Dall).
  • Olof Jönsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; kunde så 5 tunnor på sin andel av gården, som fick arrenderas för 7 ½ mark; (Olluff Jenssen i Degernis).
  • Jörgen Jönsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; kunde så 5 tunnor på gården, som fick arrenderas för 7 ½ mark; (Jörgen Jenssen i Digernis).
    (Jörgen var gift med Elin Gundersdotter från Hov, Alsen, och finns i boken 'Skanke ätten', sid 402, Robelin).
  • Mårten Nn, levde 1613; hade tjänat i svenskens tid, men hade ingen jord; (Morten i Daggernis).
  • Anna Nn, levde som änka 1613; hade rymt (sannolikt till Norge) och dömdes fri; (Anne enke i Aakereng)
    (Anna Knutsdotter ca 1550 - 1636, som var gift med kyrkoherde Jörgen Eriksson ca 1545 - 1604 i Sunne. Makarna finns i boken 'Skanke ätten', sid 349, Robelin).
  • Herr Lars, i Rödön; levde 1613; hade en gård i Åkeräng; hade rymt (sannolikt till Norge) och dömdes fri; (Her Lauritz i Röden)
    (Kyrkoherden i Rödön, Lars Månsson Blix, ca 1540 - 1621).
  • Svedje
    (Stamfadern Bård Persson till kyrkmålaren Pehr Sundin och hans släkt bodde före år 1645 på Svedje 5 i Sunne, J 58/51).
  • Jöns Larsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; kunde så 1 ½ tunnor på sin halva andel av gården, som fick arrenderas för 2 mark och 5 skilling; (Jens Lauritzsen i Swedie).
  • Jon Olofsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; kunde så 4 tunnor på gården, som fick arrenderas för 6 mark; (Joen Ollssen i Swedie).
  • Björn Nilsson, levde 1613; hade inte svurit svenskarna trohetsed; dömdes fri; (Biörn Nielssen).
  • Jon Olofsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; kunde så 4 tunnor på sin gård, som fick arrenderas för 6 mark; (Joenn Ollssen i Stackris).
  • Mikael Sivertsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; kunde så på sin egendom i Stackris förutom det som tillkom barnen till Sven i Bräcke om 1 tunna och 1 fjärding, som var förbrutet och fick arrenderas för 1 ½ mark och 7 skilling; (Michell Siwortzen i Stackeriis).
  • Jakob Sörensson, levde 1613; fänrik; hade svurit svenskarna trohetsed; visste inte om det svenska brevet; bekände att han hade varit fänrik under Henning Jönssens fana (chef för ett av de två kompanierna med jämtländska bondeknektar); sedan följer en lång (icke översatt) redogörelse om hans medverkan i striderna; hade jord i Måläng om 1 ½ tunnor och ½ fjärdingar, som var förbrutet och som han fick arrendera för 2 ½ mark;
    bekände han hade en pant för 36 daler i samma gård om 5 tunnor, som tillkom några omyndiga barn och som tillkom kungen; Jakob blev dömd att mista sin hals av lagmannen och 12 lagrättsmän för denna förseelse och ett falskt brev; han bekände under ed att någon i Östnår, Hackås, var skyldig honom 8 daler för en häst; bekände att han var skyldig Jöns Larsson i Ångron, Myssjö, 10 daler; var skyldig Erik i Klocksås, Näs, 9 daler och Olof Eriksson i Klocksås, Näs, 7 mark; (Jacob Söffrenssen i Molung, fennrich).

    (Jakob finns i boken 'Skanke ätten', sid 421, Robelin. Jakob var en av de åtta representanterna för Jämtland, som fick stå till svars inför kung Christian IV:s rättarting i Köpenhamn den 11 juni 1613).
  • Olof Andersson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; hade varit knekt (för de dansk-norska styrkorna); det fanns 5 syskonlotter i en gård i Måläng och var de 12 syskon; på hela gården kunde sås 4 tunnor och hans andel var 1 ½ tunnor; systrarna Siv, Berit och Märet var i Norge, och de hade andelar om tillsammans 1 tunna, som befriades; 3 tunnor var förbrutet och fick arrenderas för 4 ½ mark; (Olluff Anderssen i Molung; sösterer Siff, Beritt och Mariitt).
  • Per Björnsson, var död 1613; hans son Per Jonsson berättade att hans far hade svurit svenskarna trohetsed; på gården kunde sås 4 tunnor, som var förbrutet och fick arrenderas för 6 mark; (Peder Biörnsen i Malung; hans sönn Peder Joenssen).
  • Erik Bengtsson, var inte närvarande; kunde få ut 6 lass hö, som fick arrenderas för 1 mark; hade också 3 lass hö i Genvalla, som var förbrutet och fick arrenderas för ½ mark; (Erich Bentzön i Brattaas).
  • Lars Eriksson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; kunde så 2 tunnor på sin jord i Bräcke, som var förbrutet och fick arrenderas för 3 mark; (Lauritz Ollssenn i Brecke, men Lass Erichssönn i jordeboken).
  • Olof Persson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; hade ingen jord, men besatt 'bunde gotzs'; (Olluff Pedersen i Brecke).
  • Asbjörn Gundersson, levde 1613; var inte inskriven; (Asbiörn Gundersen).
  • Per Persson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; hade varit knekt (för de dansk-norska styrkorna); hade ingen jord, men brukade Per Skräddares gård, Per hade rymt till Norge; denne Per Skräddare hade varit knekt under fejden och hans son var i Sverige med hästar för Anders Svensson; (Peder Pederssen i Harre).
  • Olof och Gunde Hemmingsson, båda levde 1613; båda hade svurit svenskarna trohetsed; Gunde hade varit knekt (för de dansk-norska styrkorna); de kunde så 4 ½ tunnor på gården i Hara, som var förbruten och fick arrenderas för 6 ½ mark och 5 skilling; (Olluff Hemigssen och Gunde Hemigssenn, Haare).
  • Sivert Andersson, levde 1613; hade varit knekt (för de dansk-norska styrkorna); kunde så 2 tunnor på gården, och han hade förbrutit 1 ½ tunnor; andelen för en broder om ½ tunna blev befriad; gården fick arrenderas för 2 mark och 5 skilling; (Siuffuord Anderssenn; jordeboken antecknar på denna plats under Hara, Oluff Siffuerssönn, 2 mark och 5 skilling).
  • Nils Jörgensson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; kunde så 3 ½ tunnor på gården, som var förbruten och fick arrenderas för 5 mark och 5 skilling; (Niels Jörgenssen i Haare).
    (Nils finns i boken 'Skanke ätten', sid 112, Robelin).
  • Jon Guttormsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; kunde så 3 tunnor på gården; 2 andelar om 2 tunnor tillkom honom och den tredje tunnan i gården tillkom hans son efter sin mor; sonen Guttorm Jonsson var i Gudbrandsdalen, Norge, och hans andel om 1 tunna befriades; 2 tunnor var förbrutet och fick arrenderas för 3 mark; (Joen Gudtormsenn i Harre; sönn Gutorm Joenssenn).
    (Jon och sonen Per Jonsson finns i boken 'Skanke ätten', sid 112, Robelin).
  • Jon Persson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; kunde så 1 ½ tunnor på gården, som var förbruten och fick arrenderas för 2 mark och 5 skilling; (Joen Pedersen i Haare).
  • Olof och Jon Hemmingsson, båda levde 1613; båda hade svurit svenskarna trohetsed; de kunde så 4 tunnor på hela gården; 5 syskonandelar om 3 ½ tunnor var förbrutet, medan andelarna för Märet och Gertrud blev befriade; 3 ½ tunnor var förbrutet och fick arrenderas för 5 mark och 5 skilling; (Olluff Hemigsenn och Joen Hemigssen i Monnsaas; befried Maritte och Giertru).
  • Karin Nn, levde som änka 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; gården tillkom henne och hennes barn, som alla levde och var närvarande; på gården kunde sås 5 tunnor, som var förbrutet och fick arrenderas för 7 ½ mark; (Karren enke i Moensaas).
  • Olof Persson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; hade varit knekt (för de dansk-norska styrkorna); kunde så 2 ½ tunnor på hela gården; hans egen andel var 3 fjärdingar; andelarna för bröderna Anders och Olof med sina systrar om 1 ½ tunnor och 1 fjärding blev befriade; 1 tunna var förbrutet och fick arrenderas för 1 ½ mark; (Olluff Pederssenn i Moensaas; Anders).
  • Anders Olofsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; kunde så 2 ½ tunnor på hela gården; hans egen förbrutna andel var 1 tunna och 1 fjärding; det fanns 7 syskonlotter, varav 6 var förbrutna; systern Gulle Olofsdotter var tjänstepiga och hennes andel om 1 fjärding befriades; 2 tunnor och 1 fjärding var förbrutet och fick arrenderas för 3 mark och 7 skilling; (Anndres Oelssenn i Moensaas; Gulle Olsdatter).
  • Erik Toresson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; hade jord tillsammans med sin hustru om 3 tunnor; en åttondel som tillkom hennes faster befriades; 2 ½ tunnor och ½ fjärding var förbrutet och fick arrenderas för 1 daler; (Erich Tomissen i Moensaas, jordeboken har Erick Thörressönn).
  • Erik Andersson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; kunde så 2 tunnor på gården; hans egen andel var 3 fjärdingar och det övriga tillkom barn; det fanns 6 syskonlotter; Erik hade förbrutit sin andel liksom 2 brorsöner, en i Sverige och en i Norge; hade också en syster i Norge; eftersom de övriga inte hade presenterat sig, var allt förbrutet och fick arrenderas för 3 mark; (Erich Anderssenn i Moensaas).
  • Tomas Pålsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; kunde så 1 tunna och 1 fjärding på gården, som var hans hustrus; allt var förbrutet och fick arrenderas för 1 ½ mark och 7 skilling; (Thomis Powelssenn i Moensaas).
  • Lars Andersson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; hade varit länsman i svenskens tid; hans broder Olof Andersson i Kyrkgården hade också svurit svenskarna trohetsed; kunde så 6 tunnor på hela gården; de två bröderna ägde 3 tunnor och 1 skepp; 2 systerlotter blev befriade liksom 2 tunnor, som deras far hade pantsatt för 20 daler; Ingeborg och Sigrids andelar om 1 tunna blev befriade; 3 tunnor var förbrutet och fick arrenderas för 4 ½ mark; (Lauritz Anderssen i Fannbyen, men Anders och Oluff Annderssönn i jordeboken).
  • Nils Jonsson, var inte närvarande; kunde så 2 tunnor på gården, som var förbruten och fick arrenderas för 3 mark; (Niels Joenssen i Fannebye).
  • Anders Larsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; kunde så 2 ½ tunnor på sin andel av gården, som var förbruten och fick arrenderas för 3 ½ mark och 5 skilling; (Andres Lauritzen i Fannebye).
  • Lars 'Oddelssen', hade svurit svenskarna trohetsed; kunde så 2 ½ tunnor på sin andel av gården, som var förbruten och fick arrenderas för 3 ½ mark och 5 skilling; (Las Oddelssen i Fannebyen, där man anmärkt att han är identisk med Lars i efterföljande stycke och att uppgifterna om tunnor och landskyld troligen är tagna ur föregående notis; jordeboken upptar Las Odelssönn till 7 ½ mark).
  • Lars Öudensson, var död 1613; hade svurit svenskarna trohetsed innan han dog; bekände Olof Olofsson i Höylle att 'Las Ödllssen' kunde så 5 tunnor på gården i Fanbyn, som var förbrutet och fick arrenderas för 7 ½ mark och 5 skilling; (Las Öudenssen i Fannebyen).
  • Per Sivertsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; kunde så 2 ½ tunnor på sin andel av gården, som var förbruten och fick arrenderas för 3 ½ mark och 5 skilling; (Peder Siworssen i Fannebye sougen i Helglei).
  • Mårten Bengtsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed med skatt och tunga; kunde så 3 tunnor på sin andel av gården; 6 tunnor kunde sås på hela gården, som 3 syskon delade, nämligen Herr Christen Stensson i Björnsund (sognepräst i Brönnöysund, Norge) och Jon Bertilsson i Valne (Alsen), hans kvinna som är fri och denne Mårtens kvinna, som var ofri; denna gård hade Mårten bytt till sig för något som hans kvinnas och de andra syskonens moder tillkom i Genvalla, som nu också var förbrutet, och hade han givit emellan samma gods en summa pengar; blev så hans del på sin kvinnas vägnar stor för samma utgift penning skuld; det beslutades att eftersom gården i Genvalla, som Mårten hade bytt till sig mot Vällviken icke var så god som Vällviken, och Mårten hade gett många pengar emellan samma gårdar, att Herr Christen Stensson allenast befriades 1 tunna och hans syster ½ tunna; 4 ½ tunnor var förbrutet och fick arrenderas för 6 ½ mark och 5 skilling; (Mortenn Bendssen i Wellwig, Christen Stenssen och Joenn Bertelssenn; jordeboken har Mortenn Bertellssönn).
    (Mårten Bengtsson samt sogneprästen Christen Stensson finns i boken 'Skanke ätten', sid 397, Robelin).
  • Jon Persson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; kunde så 3 tunnor på gården; hade pantat gården av Eiller Christenssenn i Hedmark, Norge, för (tomt) daler, men hade inget pantbrev; gården befanns komma från tredje mans oskuld; allt var förbrutet och fick arrenderas för 4 ½ mark; Jon skulle betala de penningar, som resterade på samma gård och sedan för landskyld betala samma gård; (Joen Pederssenn i Welwigenn).
    (Jon finns i boken 'Skanke ätten', sid 397, Robelin).
  • Karin Nn, levde som änka, men var död 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; bekände hennes son Hans Andersson att det kunde sås 3 ½ tunnor på gården, som var förbruten och fick arrenderas för 5 mark och 5 skilling; (Karrenn encke i Wellwigenn; hindis sönn Hans Anderssen).
  • Berit Björnsdotter, var död under fejden; hade svurit svenskarna trohetsed; hennes son Sven Olofsson berättade att det kunde sås 3 tunnor på hennes gård i Vällviken, som var förbruten och fick arrenderas för 4 ½ mark; (Beritte Biörnsdatter i Wellwigenn; hindis sönn Swen Ollssenn).
  • Anders Olofsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; kunde så 5 tunnor på hela gården, det fanns 13 andelar; tillkom honom 2 syskonlotter om 3 fjärdingar; Karin Olofsdotter hade befriat sin andel om 1 ½ fjärdingar; 4 ½ och ½ fjärding tunnor var förbrutet och fick arrenderas för 7 mark; (Andress Anderssenn i Welwigenn, jordeboken har Andress Oluffssönn; Karenn Olluffsdatter).
  • Mårten Persson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; hade pantat samma gård av en jämte vid namn Halvar Tordsson, som nu var i Sverige, för 15 år sedan för 100 daler; kunde så 3 ½ tunnor på gården, som var förbruten och fick arrenderas för 5 mark och 5 skilling; (Mottenn Pederssen i Welwigen; jordeboken har Morthen; Haldwor Tordssen).
  • Olof Andersson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; hade varit knekt (för de dansk-norska styrkorna); hade ingen jord; (Olluff Anderssen i Welwigenn).
  • Anders Jonsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; kunde så 3 tunnor på gården och därav tillkom honom en broderlott om 1 ½ tunnor; den andra halvan tillkom 2 systrar - en i Norge- och en som tjänade hos Herr Siword i Oviken; hade också en gammal ogift faster, som hade sin andel; Ragnhild Jonsdotter andel om ½ tunna och 1 fjärding blev befriad; 2 tunnor och 1 fjärding var förbrutet och fick arrenderas för 3 mark och 7 skilling; (Andres Joenssenn i Riisse i Sunde).
  • Jon Nn, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; hade ingen jord; (Joen i Röde).
  • Erik Bengtsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; bekände att han hade en ängslott om 3 lass i Genvalla; (Erich Bendssen i Halle; kanske identisk med den Erich Bentzön, som finns i Brattåsen ovan).
  • Olof Andersson, levde 1613; hade varit knekt (för de dansk-norska styrkorna); hade ingen jord; (Olluff Anderssenn i Östberig).
© Layout, innehåll och bilder: Björn Espell, Frösön, Sweden.
Layout enligt HTML 4.01 Strict. Uppdaterad 2013-04-05.