Åtalade odelsbönder i Ströms socken, Jämtland, Trondheims län 1613.
 

  • Sven Göransson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 2 ½ tunnor kunde sås på gården, som var förbruten och fick arrenderas för 3 ½ mark och 5 skilling; hade också en ängslott i 'Nees' om ½ lass; som fick arrenderas för 1 ½ skilling; (Swennd Jorgenssenn i Thullisaas)
    (Sonen Göran Svensson i Tullingsås var nämndeman i Hammerdals tingslag och en av dom som med sitt signetavtryck bekräftade freden i Brömsebro år 1645).
    • Sven Göransson och sonen, bonden Göran Svensson i Tullingsås, Ström, finns i min släktkrönika.
  • Jon Persson, var död 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; gården tillkom hans hustru Märet; 2 tunnor kunde sås på gården, som var förbruten och fick arrenderas för 3 mark; (Joen Pedersenn i Tulleraas).
    (Sonen Per Jonsson finns nedan under Tullingsås.)
  • Olof Eriksson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 2 ½ tunnor kunde sås på hans andel av gården och brodern Sivert hade ytterligare ½ tunna, som var förbruten och fick arrenderas för 4 ½ mark; (Olluff Erichsenn i Tulleraas; broder Siword).
    (Sannolikt har Olof sonen Jöns Olofsson (ca 1590 - efter 1670), bonde i Tullingsås 3, gift med Ingegerd Olofsdotter (ca 1595 - efter 1645.)
  • Pål Andersson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; hade varit knekt (för de dansk-norska styrkorna); bekände att han hade en gård, som tillkom hans far; 2 ½ tunnor var förbrutna och fick arrenderas för 2 ½ mark (jordeboken har 3 ½ mark och 5 skilling); (Peder Andersen i Tullaas, jordeboken har Powel).
    (Pål Andersson, död före 1629, ägare av Tullsås 4 från omkring 1612 till sin död. Hans fader Anders Pålsson överlät hemmanet före år 1613 till sonen; Pål var gift med Kerstin Persdotter (ca 1590 - efter 1644) från Bredgård, Ström; sönerna Anders (ca 1615 - efter 1690) och Erik (ca 1620 - ca 1666) blev nämndemän och bönder på Tullingsås 4.)
  • Per Jonsson, levde 1613; hade varit 'tillstede' här i landet då svensken hade det; hans fader var skriven för gården; Per Olofsson, hade svurit svenskarna trohetsed; 2 tunnor kunde sås på gården, som var förbruten och fick arrenderas för 3 mark; (Peder Joensenn i Tulleraas).
    (Son till Jon Persson ovan. Per Jonsson (ca 1580 - efter 1658) var ägare till hemmanet 1620 - 1658 och gift med Karin Persdotter; år 1633 kunde han så 2 tunnor på gården, kunde bärga 16 lass hö och hade 5 kor, 6 småfä och 1 häst; dottern Kerstin Persdotter (ca 1631 - efter 1686) blev gift med bonden och sockenprofossen Anders Danielsson (ca 1630 - före 1686) i Tullingsås.)
  • Per Olofsson, hade svurit svenskarna trohetsed; 2 tunnor kunde sås på gården, som var förbruten och fick arrenderas för 3 mark; (Peder Ollsenn i Tullisaas).
    (Per Olofsson (ca 1570 - efter 1625) brukade hemmanet Tullingsås nr 7 om två tunnlands utsäde fram till år 1625, då han överlät till sonen Daniel Persson (ca 1590 - före 1641.)
  • Daniel Jonsson, levde 1613; ½ tunna kunde sås; det fanns 7 syskonlotter, 6 var förbrutna och 1 blev befriad, vilket inte kunde delas; är därför inte 'annseett'; fick arrendera gården för ½ mark och 5 skilling; (Daniell Jonsen, Tullisaas).
    (Daniel Jönsson (ca 1590 - före 1645), var bonde på Tullingsås 6 mellan cirka 1610 - 1644 och gift med Seborg (ca 1580 - efter 1646); sonen Jöns Danielsson (ca 1616 - 1698) blev bonde och nämndeman på föräldragården och var gift med Karin Jönsdotter (ca 1622 - ca 1706).)
  • Nils Andersson, levde 1613; 2 tunnor kunde sås på gården och allt var förbrutet, eftersom de var i Sverige; fick arrendera gården för 3 mark; (Niels Andersenn i Tullisaas).
    • Nils Andersson (ca 1550 - efter 1620) och dottern Kerstin Nilsdotter (ca 1570 - efter 1647), gift med bonden Björn Hemmingsson (ca 1570 - efter 1645) i Fyrås, Hammerdal, finns i min släktkrönika.
  • Erik Olofsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 2 ½ tunnor kunde sås på gården, som fick arrenderas för 3 ½ mark och 5 skilling; (Erich Ollsenn i Öye).
    (Systersonen Olof Jonsson (ca 1590 - 1670) ärvde gården; han var nämndeman i Hammerdals tingslag och en av dom som med sitt signetavtryck bekräftade freden i Brömsebro år 1645).
  • Ingebrigt Eriksson, levde 1613; hade inte svurit svenskarna trohetsed; hade varit knekt (för de dansk-norska styrkorna); hade dock varit svensken 'tillgedahnn': på gården kunde sås ½ tunna, som tillkom honom och hans syskon; hans andel var 1 fjärding, som var förbruten och fick arrenderas för 7 skilling; andelarna för Björn Eriksson och Kerstin Eriksdotter om tillsammans 1 fjärding blev befriade; (Inngbrett Erichsen i Öye; Biörnn Erichsen och Kiersten Erichsdatter).
    (Ingebrikt (Brodde) Eriksson (ca 1580 - efter 1655) tog sannolikt över gården efter fadern Erik Björnsson. Ingebrikt var gift med Seborg Simonsdotter (ca 1585 - efter 1670). Brodern Björn Eriksson i Hallen, Hammerdal, var nämndeman i Hammerdals tingslag och en av dom som med sitt signetavtryck bekräftade freden i Brömsebro år 1645).
  • Olof Andersson, var inte närvarande; hade svurit svenskarna trohetsed; sonen Anders Olofsson erkände att hans far hade denna gård i Ön om 1 ½ tunnor, som fick arrenderas för 2 mark och 5 skilling; Sonen Anders Olofsson, på samma plats; levde 1613; hade inte svurit svenskarna trohetsed; hade varit knekt (för de dansk-norska styrkorna); hans hustru hade en andel i Gärde om 1 fjärding, som var förbrutet och fick arrenderas för 7 skilling; (Olluff Andersenn i Höell; Anders Oelsenn).
    (Olof Andersson (ca 1570 - efter 1620) brukade hemmanet Öhn 3 fram till år 1620, då sonen Anders (ca 1590 - 1644) tog över).
  • Anders Mårtensson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; gården tillkom hans hustru; 2 tunnor kunde sås och fick arrenderas för 3 mark; (Anders Mortensenn i Öyenn).
    • Anders Mårtensson (ca 1580 - före 1645) och sonen, bonden Mårten finns i min släktkrönika.
  • Jöns Jonsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 2 tunnor kunde sås på gården, som var förbruten och fick arrenderas för 3 mark; hade också en ängslott i 'Nees', som fick arrenderas för 3 skilling; (Jens Ollsen i Öyenn, jordeboken har Jens Joennssönn).
    • Jöns Jonsson (ca 1580 -1643) och sönerna, bönderna Jon och Arvid i Ön, Ström, finns i min släktkrönika.
  • Sivert Persson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 2 tunnor kunde sås på gården, som var förbruten och fick arrenderas för 3 mark; (Swend Pedersenn paa Strand, jordeboken har Siffuor Pederssönn).
    (Sjul (Sivert) Persson var brukare av Strand 1, Ström, fram till ca 1647 eller 1651. Sjul står antecknad som tiondegivare fram till år 1651)
  • Mikael Håkansson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 2 ½ tunnor kunde sås på gården, som var förbruten och fick arrenderas för 2 ½ mark och 5 skilling; hade också en andel i 'Eide' om 1 tunna, som fick arrenderas för ½ mark och 5 skilling; (Michell Hagenssen i Strand).
    (Vid 1600-talets ingång brukades Strand 2, Ström, av Mikael Håkansson (ca 1570 - 1623); sonen Jöns Mikaelsson (ca 1600 - efter 1656) övertog gården).
  • Jörgen Tordsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 1 ½ tunnor kunde sås på gården, som tillkom honom och 2 systrar; gården fick arrenderas för 2 mark och 5 skilling; (Jörgenn Tordsen i Riisaas).
    (Jörgen var brukare till sin död före 1643; han var gift med Kristina Isaksdotter och de hade sonen Tord Göransson, som övertog hemmanet av modern år 1643).
  • Per Olofsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 1 tunna kunde sås på gården, som var förbruten och fick arrenderas för 1 ½ mark; hustrun hade en andel i Grelsgård om 1 fjärding, som fick arrenderas för 7 skilling; hans mor hade en andel i Tullingsås om 1 fjärding, som fick arrenderas för 7 skilling (avsnittet om modern är i jordeboken upptaget under Jörgen Tordsson); (Peder Oelssenn i Riisellaas).
    (Per Olofsson var gift, men hade tydligen inga barn när han avled år 1619; hans hustru avled år 1635).
  • Karl Sivertsson, levde 1613; hade inte svurit svenskarna trohetsed, men dock varit 'till stede'; 3 tunnor kunde sås på gården, som var förbruten och fick arrenderas för 4 ½ mark; (Carll Siworsenn i Riissellaas).
    (Karl överlät hemmanet år 1632 till sonen Sivert Karlsson (ca 1610 - 1661), gift med Anna Svensdotter).
  • Nils Eriksson, var i Ryssland (sannolikt knekt för svenskarna); 3 fjärdingar tillkom honom i förra gården, som var förbrutet och fick arrenderas för 1 mark och 2 ½ skilling; (Niels Erichsen, Nesett).
    (Nils (ca 1580 - 1645) blev tvångsutskriven till Ryssland i samband med den svenska ockupationen av Jämtland åren 1611 - 1612. Hur länge han var borta är inte känt, men år 1616 var han i alla fall tillbaka; sönerna Erik och Lars blev bönder i Näset och sonen Jöns i Risselås).
  • Per Gerunemusson, levde 1613; hade inte svurit svenskarna trohetsed, men ansågs ändå ha svurit; hade ingen jord, utan gården om 2 ½ tunnor tillkom hans moder och var förbrutet; fick arrendera gården för 3 ½ mark och 5 skilling; (Peder Herionimussen, Bredgaard).
    (Per (ca 1570 - 1627) var brukare av Bredgård 1608 - 1626 och var gift med Anna; de hade sönerna Daniel och Olof samt döttrarna Kerstin och Märet).
  • Jörgen Nilsson, var död 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 1 ½ fjärdingar kunde sås på gården, som var förbruten och fick arrenderas för ½ mark och 1 ½ skilling; (Jörgenn Nielssenn i Gierre).
    (Anders Persson heter brukaren av gården ca 1615 - 1644 och han son Nils Andersson (ca 1620 - före 1666), gift med Anna Jönsdotter (1629 - 1703), tog över efter fadern år 1645); gården kallades Svedje. Anna Jönsdotter gifte om sig med Abraham Buller Abrahamsson (1635 - efter 1708) från Multrå, Y, och blev bondhustru i Jonsgård, Ström.
  • Sven Olofsson, var i Ryssland (sannolikt knekt för svenskarna); hade svurit svenskarna trohetsed; 1 fjärding kunde sås och som fick arrenderas för 7 skilling; (Swend Ollsenn ibid.).
    (Enligt jordeboken 1614 - 1615 betalar Jörgen Nilsson och Sven Olofsson ungefär hälften var av gårdens skatter).
  • Per Olofsson, levde 1613; hade inte svurit svenskarna trohetsed; hade rymt (sannolikt till Norge) och dömdes fri; (Peder Ollsenn i Giere).
  • Mikael Persson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 1 ½ tunnor kunde sås på gården, som var förbruten och fick arrenderas för 2 mark och 5 skilling; (Michell Pedersenn i Giere).
    (Mikael var ägare fram till 1642 och sonen Per Mikaelsson 1642 - 1657).
  • Jöns Eriksson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 2 tunnor kunde sås på gården, som han ägde tillsammans med sin hustru; gården var förbruten och fick arrenderas för 3 mark; hustrun hade en andel om 1 fjärding i Hallen, som fick arrenderas för 7 skilling; (Jenns Erichsenn i Giere).
    (Jöns var död före 1642; sonen Mikael Jönsson var ägare 1641-1664).
  • Sven Olofsson, var död 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 1 tunna kunde sås på gården, som var förbruten och fick arrenderas för 1 ½ mark; (Swend Ollsenn i Gresgaard).
    (Olof Persson, gift med Märet Sigfridsdotter, var näste brukare av gården från 1621 till 1645, då sonen Sigfrid Olofsson tog över mellan 1645 och 1650).
  • Nils Helgesson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 2 tunnor kunde sås på gården, som var förbruten och fick arrenderas för 3 mark; (Niels Helgesenn i Gressgaard).
    (Nils var brukare före 1611 till sin död före 1643 och sonen Grels Nilsson var brukare 1659 - 1699).
  • Sivert Eriksson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 1 tunna och 1 fjärding kunde sås på gården, som var förbruten och fick arrenderas för 1 ½ mark och 7 skilling; (Siwortt Erichsenn i Noersoe i Gressgaard).
    (År 1615 överfördes hemmansbruket på Per Olofsson, som var brukare 1615 - cirka 1640).
  • Per och Jon Persson, båda levde 1613; egendom var förbrutet och fick arrenderas för 1 mark och 2 skilling; (Peder Pedersen, Joen Pedersen, Gresgaard).
  • Erik Olofsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; hans andel var ½ tunna i gården; 2 ½ tunnor kunde sås på hela gården, som skulle skrivas under kronan, eftersom hans brorsbarn inte hade presenterat sig, och denna barnens gård var hans egen gård och skulle betala barnen sina pengar igen; gården fick arrenderas för 3 ½ mark och 5 skilling; (Erich Ollssenn i Joensgaard).
    (Erik Olofsson var brukare av Jonsgård före 1600 till omkring 1642 och tog över hemgården efter sin fader Olof Olofsson; en dotter blev gift med Olof Jonsson i Öhn och sonen Olof blev bonde i Fagerdal, Hammerdal).
  • Olof Jonsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 3 tunnor kunde sås på gården, som fick arrenderas för 4 ½ mark; (Olluff Joensenn i Joensgaard).
    (Olof Jonsson, överlät 3 tunnland år 1629 till sonen Jon; han hade dessutom sönerna Karl och Sven).
  • Sivert Persson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 1 tunna och 1 fjärding kunde sås på gården, som fick arrenderas för 1 ½ mark och 7 skilling; (Siwortt Pedersenn i Wallenne).
    (Sivert/Sjul Persson var brukare omkring 1607 - 1650 och gift med Sigrid Eriksdotter från Stamsele; sonen Jon var brukare mellan 1651 och ca 1675).
  • Anders Andersson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 1 tunna och 1 fjärding kunde sås på gården, som fick arrenderas för 1 ½ mark och 7 skilling; (Anders Andersen i Wallen).
    (Anders Andersson var brukare omkring 1605 - 1648; Sven Sjulsson heter brukaren mellan 1652 och 1670, kanske en son till Sivert/Sjul ovan).
© Layout, innehåll och bilder: Björn Espell, Frösön, Sweden.
Layout enligt HTML 4.01 Strict. Uppdaterad 2013-04-05.