Åtalade odelsbönder i Rödöns socken, Jämtland, Trondheims län 1613.
 

  • Jöns Arnesson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; hade varit knekt (för de dansk-norska styrkorna): kunde så 5 tunnor på hela gården; hade 2 omyndiga bröder, som bägge hette Olof och 4 omyndiga systrar och hade inte köpt ut någon av dem; det fanns 5 broderslotter och på varje lott tillföll 1 tunna; dessa tvenne bröder med sina systrar hade befriat 4 tunnor; 1 tunna var förbruten och fick arrenderas för 1 ½ mark; (Jenns Arnnessen i Hiesmun).
  • Erik Sivertsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; var sjuk; kunde så 5 tunnor på hela gården; hans dotter berättade att han hade köpt ut sina bröder och nu ägde gården ensam; 5 tunnor var förbrutet och fick arrenderas för 7 ½ mark; (Erich Siwortzen i Setter).
  • Lars Nilsson, levde 1613; hade inte svurit svenskarna trohetsed; dömdes fri; (Las Nielssen i Setter).
  • Mårten Mikaelsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; kunde så 3 tunnor på hela gården, som var förbruten och fick arrenderas för 4 ½ mark; hade också tillsammans med sin hustru ½ tunna i Överhissmon, Aspås, som var förbrutet och fick arrenderas för ½ mark och 5 skilling; (Morten Michelsenn i Udgaard).
    (Mikael Mårtensson var nämndeman i Rödöns tingslag och en av dom som med sitt signetavtryck bekräftade freden i Brömsebro år 1645).
  • Lars Nilsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; kunde så 3 tunnor på hela gården, hade brorsonen Jon Eriksson i Norge, som tjänade hos Hans Jörgensson i Trondheim, vilkens andel om 1 tunna blev befriad; Lars hade gett 10 daler till brorsonen; 2 tunnor var förbrutet och fick arrenderas för 3 mark; (Las Nielssenn i Udgaard; Joen Erichssenn; Hans Jörgenssenn i Trundheimb).
  • Mats Nilsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; kunde så 3 tunnor på hela gården; hade brorsonen Jon Eriksson i Norge, fanns i stycket ovan, som tjänade hos Hans Jörgensson i Trondheim, vilkens andel om 1 tunna blev befriad; Mats hade gett 20 daler till brorsonen; 2 tunnor var förbrutet och fick arrenderas för 3 mark; (Matzs Nielssen i Leigde; Joen Erichssenn); (Mats Nilsson och Lars Nilsson i Utgård är bröder).
  • Olof Nilsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; kunde så 2 ½ tunnor på hela gården, som var hans moders och hon hade inte rymt; 2 ½ tunnor var förbrutet och fick arrenderas för 3 ½ mark och 5 skilling; (Olluff Nielssen i Lunde).
  • Sören Persson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; kunde så 2 tunnor på hela gården, som tillkom hans omyndiga styvbarn och hade varit deras faders gård; (Söffrenn Pederssen i Krogsgaarden).
  • Sigrid Nn, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; kunde så 2 tunnor på hela gården, som var hennes barns arv; hon hade två söner och en dotter och bägge bröderna hade köpt ut sin syster; brodern Olof Perssons andel blev förbruten och den andre brodern Jon Perssons andel blev befriad; gården fick arrenderas för 1 ½ mark; (Zigri enche i Krogsgaard; Olluff Pederssens och Joen Pederssen).
  • Nils Halvarsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; kunde så 2 ½ tunnor på hela gården; 2 ½ tunnor var förbrutet och fick arrenderas för 3 ½ mark och 5 skilling; (Niels Haldworssen i Tantte).
    • Nils Halvarsson och sonen, bonden Halvar Nilsson i Tomte, Rödön, finns i min släktkrönika.
  • Jörgen Olofsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; kunde så 1 ½ tunnor på hela gården, som ägdes av omyndiga barn; hade själv en andel om 1 tunna i Dvärsätt, Rödön; 1 tunna var förbruten och fick arrenderas för 1 ½ mark; (Jörgenn Ollssenn i Berige).
  • Per Persson, hade svurit svenskarna trohetsed och dog sedan; kunde så 2 ½ tunnor på hela gården, som var förbruten och fick arrenderas för 3 ½ mark och 5 skilling; (Peder Pederssenn i Nyland).
  • Sivert Eriksson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; kunde så 2 tunnor på sin gård; hade en bror, som var knekt (för svenskarna) i Ryssland och som förbrutit sin andel; gården fick arrenderas för 3 mark; (Siuffuord Erichssenn i Nyland).
  • Lars Persson, hade svurit svenskarna trohetsed och dog sedan; kunde så 2 ½ tunnor på gården, som var förbruten och fick arrenderas för 3 ½ mark; (Las Pederssen i Fannebye).
  • Erik Nilsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; hade varit knekt (för de dansk-norska styrkorna): hade ingen jord och gården tillkom hans mor, som hade rymt (sannolikt till Norge); (Erich Nielssenn i Fannebye).
  • Hans Kristensson, levde 1613; präst i Undersåker; ägde en gård i Fannebyen, som inte var förbruten; (Herr Hanns Christenssen, prest i Undersagger).
  • Sivert Nilsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; kunde så 3 tunnor på hela gården, som var förbruten och fick arrenderas för 4 ½ mark; (Siffuort Nielssen i Heigre).
  • Erik Sivertsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; kunde så 3 tunnor på hela gården, som var förbruten och fick arrenderas för 4 ½ mark; (Erich Siuffuorssenn i Heigre).
  • Einar Andersson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; kunde så 2 tunnor på hela gården; hade tre systrar i Jämland och 1 syster i Hedmark, Norge; en av systrarna var gift i Näskott; det fanns 4 systrar och andelen för den i Sverige var förbrutet; systern i Hedmark skulle presentera sig; en syster var gift med en 'krybling' och en var piga - vars andel befriades - och som nu var gift; andelarna för Anna och en syster om ½ tunna befriades; 1 ½ tunnor var förbrutet och fick arrenderas för 2 mark och 5 skilling; (Eynnert Anderssenn i Heigre).
  • Anders Nilsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; kunde så 1 ½ tunnor på hela gården, som var förbruten och fick arrenderas för 2 mark och 5 skilling; (Anders Nielssenn i Hegge).
  • Hemming Olofsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; kunde så 2 tunnor på hela gården, hade en farbror i Nordland, Norge, Erik Hemmingsson, som ägde halva gården, vilket skulle bevisas, och en omyndig broder och en syster, som var hemma hos honom; Hemmings andel var ½ tunna; befanns att den omyndige brodern var i Nordland, Norge, och skulle presentera sig i likhet med farbrodern; andelarna för Erik Hemmingsson om 1 tunna och Anna Olofsdotter om 1 fjärding blev befriade; ½ tunna och 1 fjärding var förbrutet och fick arrenderas för 1 mark och 2 ½ skilling; (Hening Oelssenn i Dwergsetter; Erich Henigssen; Anne Oelsdatter).
  • Jon Eriksson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; kunde så 2 tunnor på hela gården, som var förbruten och fick arrenderas för 3 mark; (Joenn Erichssenn i Dwersetter).
  • Jon Olofsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; kunde så 2 tunnor på hela gården; en tunna säd var pantsatt av en dräng Per Sivertsson, som befann sig i Norge; gården var förbruten och fick arrenderas för 3 mark; (Joenn Oelssen i Dwersetter).
  • Nils Jonsson, hade svurit svenskarna trohetsed, men var död sedan; kunde så 2 tunnor på hela gården, som var förbruten och fick arrenderas för 3 mark; (Niels i Dwersetter; jordeboken har Niells Joennssönn).
  • Sivert Larsson, levde 1613;hade svurit svenskarna trohetsed; kunde så 2 tunnor på hela gården; hade en brorsdotter, Karin Olofsdotter, som inte hade förbrutit sin andel om 1 tunna; 1 tunna var förbruten och fick arrenderas för 1, mark; (Siuffuord Lauritzenn i Dwersetter; Karren Oluffsdatter).
  • Nils Olofsson, levde 1613; hade varit knekt (för de dansk-norska styrkorna); kunde så 2 tunnor på hela gården; hade tvenne systrar, den ene var piga och den andre hade rymt över till Norge, vilket skulle bevisas; Berit och Märets andelar om 1 tunna blev befriade; 1 tunna var förbruten och fick arrenderas för 1 ½ mark; (Niels Olluffssenn i Dwersetter; Beritt och Maritt).
  • Olof Pålsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; kunde så 5 tunnor på hela gården; hade tvenne bröder i Norge, som inte hade förbrutit sina andelar; en broder blev knekt (för svenskarna) i Ryssland; 2 ½ tunnor var förbrutna; på den gård i Vike, som denna gård hörde till, kunde det sås 5 tunnor; Kerstin hade en 8 part i arv om 2 ½ fjärdingar; det mera hade Pål i Vike köpt av hans kvinnas moster och 3 systrar; av detta köpegods ärvde Kerstin halva andelen med sina 4 söner om ca 2 tunnor, som var förbrutet; tillsammans 3 tunnor; av de övriga 2 tunnorna hade Olof och Jon förbrutit deras andelar om 1 tunna; gården var förbruten och fick arrenderas för 6 mark; (Olluff Powelssenn i Wiigenn; Kiersten; Powell i Wiig).
    (Olof finns i boken 'Skanke ätten', sid 437, Robelin).
  • Lars Kjellsson, hade rymt (sannolikt till Norge) och dömdes fri; (Las Kieldssenn i Wiigen).
  • Björn Persson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; kunde så 3 tunnor på hela gården, som ägdes av omyndiga barn och dom var i Norge och här i Jämtland och hade inte förbrutit sina andelar; (Biörnn Pederssenn i Wiigenn ).
  • Torkel Persson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; kunde så 2 tunnor på gården, som var hans hustrus; 2 tunnor var förbrutet och fick arrenderas för 3 mark; (Thorchill Pederssen i Wiig); (detta stycke finns på annan plats i boken).
  • Ivar Stensson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; kunde så 2 tunnor på gården; 1 tunna ägdes av hans kvinnas syster och var fri; 1 tunna var förbrutet och fick arrenderas för 1 ½ mark; (Iffuer Steenssen i Wiig); (detta stycke finns på annan plats i boken).
  • Jon Matsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; kunde så 3 tunnor på gården; hade tvenne systrar, som hade rymt till Norge med sin män; hans andel var 1 ½ tunnor, som var förbrutet; 1 ½ tunnor hörde till systrarna, vars män hette Nils Andersson, 'Horbors' och Per Jönsson, Undrom; 1 ½ tunnor var förbrutet och fick arrenderas för 2 mark och 5 skilling; (Joenn Matzönn i Bye).
  • Herr Patrix, hans gård dömdes fri; (Her Pattrexs gaard ehr frii; Herr Patrik Didriksson i Trondheim).
  • Anders Stensson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; kunde så 3 ½ tunnor på hela gården; hade en broder i Trondheim, som hette Andolf Stensson och som ägde ½ tunna säd, som befriades; de andra syskonen hade han köpt ut från gården; befanns att han också hade köpt ut sin broder för 24 daler och resterade med 9 daler; 3 ½ tunnor var förbrutet och fick arrenderas för 5 mark och 5 skilling; (Anndres Steenssenn i Sölli; Anndolf Steenssen i Trundhiemb).
  • Kjell Jonsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; kunde så 2 ½ tunnor på sin del av gården; kund dock så 3 tunnor; hade systern Kerstin i Trondheim, som skulle presentera sig, men eftersom hon inte hade gjort det var allt förbrutet och fick arrenderas för 4 ½ mark; hade inte köpt ut sin syster Kerstin Jonsdatter i Trondheim och hon ägde ½ tunna i gården; (Kield Joenssen i Solli; Kierstenn Joensdatter i Trundhiemb).
  • Erik Guttormsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; kunde så 2 tunnor och 1 ½ fjärdingar på hela gården, som var förbruten och fick arrenderas för 3 ½ mark och 1 ½ skilling; (Erich Gutormssenn i Sölle).
  • Anders Nilsson, levde 1613; hade varit knekt (för de dansk-norska styrkorna); kunde så 2 ½ tunnor på hela gården; hade brodern Måns Nilsson i Trondheim, som också hade varit knekt och hade förbrutit sin andel; hade dessutom 5 systrar, varav 3 var i Norge och 2 ogifta hemma; 2 broderlotter om 1 tunna var förbrutet, Märet och Anna Nilsdotters andelar om ½ tunna blev befriad; 2 tunnor var förbrutet och fick arrenderas för 3 mark; (Anndres Nielssenn i Söllie; Mogen Nielsen i Trundhiemb; Maritte och Anne Nielsdatter).
  • Sven Olofsson, levde 1613; hade inte svurit svenskarna trohetsed; dömdes fri; (Swend Ollssenn i Sölle).
  • Per Olofsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; kunde så 2 ½ tunnor på gården, som var förbruten och fick arrenderas för 3 ½ mark och 5 skilling; (Peder Ollssen i Offuergaard).
  • Mats Jörgensson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; hade varit knekt (för de dansk-norska styrkorna); kunde så 3 tunnor på gården och därav tillkom hans hustrus systrar i Norge 1 ½ tunnor; 1 ½ tunnor var förbrutna, men eftersom hustruns tre systrar i Norge inte hade presenterat sig, så var 3 tunnor förbrutna och fick arrenderas för 4 ½ mark; (Matzs Jörgenssen i Uendumb).
  • Per Jönsson, Per Jönsson, Per Jonsson, Jesper Jonsson och Nils 'Grottenn', alla levde 1613; alla hade rymt (sannolikt till Norge) och dömdes alla fria; (Peder Jenssen, Peder Jenssen, Peder Joenssen, Jesper Joenssen, Niels Grotten, Undrumb).
  • Per Jonsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; kunde så 2 ½ tunnor på gården, som var förbruten och fick arrenderas för 3 ½ mark och 5 skilling; (Peder Joenssen i Röden).
  • Olof Andersson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; hade varit länsman för svenskarna; kunde så 3 tunnor på gården, som var förbruten och fick arrenderas för 4 ½ mark; (Olluff Anderssen i Röden).
  • Engelbrekt Matsson, levde 1613; hade rymt (sannolikt till Norge) och dömdes fri; (Ingelbrit Matzön i Sotten).
  • Erik Einarsson, ; hade svurit svenskarna trohetsed och dog strax sedan; kunde så 3 tunnor på gården, som var förbruten och fick arrenderas för 4 ½ mark; (Erich Einerssen i Trudstad).
  • Simon Einarsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; kunde så 3 ½ tunnor på gården, men som ändrades till 3 tunnor, som var förbrutet och fick arrenderas för 4 ½ mark; (Simonn Einerssen i Trudstad).
  • Einar Karlsson, levde 1613; hade rymt (sannolikt till Norge) och dömdes fri; (Einer Karlssen ibid.).
  • Olof Andersson, ; hade svurit svenskarna trohetsed; hans gård var införd i Lockne socken, som han broder bodde på; (Olluff Anderssen i Trudstad).
  • Jon Månsson, ; hade inte svurit svenskarna trohetsed och ej heller varit knekt; dömdes fri; (Joen Mogenssen paa Hestad)
    (Dottern Kerstin Jonsdotter blev gift med Olof Edfastsson, som var länsman, riksdagsledamot och gästgivare i Västerkälen, Rödön).
  • Per Sivertsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; hade varit knekt (för de dansk-norska styrkorna); kunde så 1 ½ tunnor säd på sin gård; bröder och 2 systrar hade också andelar; hans egen lott var ingen och systrarnas andelar var förbrutna och landskylden beräknades på 1 tunna; 1 ½ tunnor kunde sås på gården och det fanns 11 syskonlotter; 8 systerandelar om 1 tunna var förbrutna och en systerandel om ½ tunna blev befriad; gården var förbruten och fick arrenderas för 1 ½ mark; (Peder Siworssenn ibid.).
  • Per Nilsson, levde 1613; hade varit knekt (för de dansk-norska styrkorna); kunde så 1 ½ tunnor på gården; gården var pantsatt till barn i 'Rörde', Oviken, och hörde till kungen då barnen hade svurit svenskarna trohetsed; barnen ägde gården tills Per hade löst den; 1 ½ tunnor var förbrutet och fick arrenderas för 2 mark och 5 skilling; gården i 'Röen', Oviken, om 1 ½ tunnor var förbruten och fick arrenderas för 2 mark och 5 skilling; (Peder Niellssen i Hestad).
  • Hemming Björnsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; kunde så 3 tunnor på gården; hade haft Olof Andersson till sytning och denne var nu död; gården var förbruten och fick arrenderas för 4 ½ mark; Nils Månsson i Faxnälden hade också penningar i samma gård, som en man i Ytterön, Norge, hade 'opbergett' till 23 daler, som samme man var jordägare till; Nils hade också en andel om två mälingar säd, ca 1 fjärding säd, i Ön, Ström, i Hammerdals tingslag, som var förbrutet och fick arrenderas för 7 skilling; (Hemig Biörssenn i Herstad; Olluff Anderssen).
  • Nils Månsson, levde 1613 i Faxnälden hade också penningar i samma gård, som en man i Ytterön; Norge, hade 'opbergett' till 23 daler, som samme man var jordägare till; Nils hade också en andel om två mälingar säd, ca 1 fjärding säd, i Ön, Ström, i Hammerdals tingslag, som var förbrutet och fick arrenderas för 7 skilling; (Niels Mogesen i Faxenelff).
  • Jon Larsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; kunde så 1 ½ tunnor på gården; hans andel hörde till hans omyndiga brorsbarn; andelarna om 1 ½ tunnor för Olof Larsson barn befriades; 1 ½ tunnor var förbrutet och fick arrenderas för 2 mark och 5 skilling; (Joenn Lauritzenn i Hestad; Olluff Lauritzenn).
  • Kerstin Nn, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; kunde så 1 tunna på gården, som var förbruten och fick arrenderas för 1 ½ mark; (Kiersten i Horstad).
  • Per Andersson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; kunde så 4 tunnor på gården, som var förbruten och fick arrenderas för 6 mark; (Peder Anderssen i Melle).
  • Ingeborg Nn, var änka; hade svurit svenskarna trohetsed och var sedan död;
    Anders Andersson, han var Ingeborgs son och levde med sina 8 syskon; 2 bröder var i Norge och 2 var här och den ene är först Anders själv och hans brorson, som hade varit knekt; 4 syskon var ogifta; 1 ½ tunnor och ½ fjärding var förbrutna;
    på gården kunde det sås 5 tunnor och det fanns 2 gårdar och på den här kunde det sås 2 ½ tunnor; dessa syskon tillsammans ägde andra halva gården; tillkommer denne och denne deras farbrors son som var i Helgeland tillsamman och skulle presentera sig; deras farbrors i Nordland andel var förbruten, eftersom gården inte hade följt honom eller tagit någon landskyld och inte heller presenterat sig; 2 ½ tunnor var förbrutet och fick arrenderas för 3 ½ mark och 5 skilling;
    på denna halva gård där det kunde sås 2 ½ tunnor, hade Anders med sin bror förbrutit halva andelen om ½ tunnor och 1 fjärding; tillsammans fick 3 ½ tunnor och 1 fjärding arrenderas för 6 mark och 3 skilling (jordeboken har 5 ½ mark och 3 skilling);
    andelarna för Märet, Lucia, Kerstin och Mårten om 5 fjärdingar blev befriade; (Ingborig enche i Wermeön; Anders Anderssen hindis sönn; Maritt, Lutzi, Kiersten och Mortenn).
  • Sten Olofsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; kunde så 1 tunna på den andel av gården, som ägdes av hans hustru och hennes syskon; 1 tunna var förbrutet och fick arrenderas för 1 ½ mark; hans köp av sin fredlöshet var insatt i Näskotts socken;
    i ett senare stycke berättade Sten Olofsson att han bodde på en gård, som ägdes av barn, och där han kunde så 2 ½ tunnor säd; (Steen Ollsen i Bache; Steen Oelssenn i Bache; jag tror man menar samma Sten Olofsson).
  • Erik Kjellsson, levde 1613; hade inte svurit svenskarna trohetsed; dömdes fri; (Erich Kiellen).
  • Sivert Andersson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; kunde så 4 tunnor på hela gården; några som var i Norge ägde halvparten, dom var utköpta, och 2 systrar ägde en fjärde part;
    jordsägarna till denna gård var 3 som var i Nordland, som de under lång tid inte hade hört någonting om, en i Sverige som hade sålt sin andel till Sivert och en tredje som var i Verdal; och är utgivit förutom det den ene i Sverige hade fått 40 daler; det kunde sås på denna gård 2 tunnor och det var den halva gård som kallas pantgård; den andra halvan av gården, där det kunde sås 2 tunnor, tillkom Sivert med sina syskon, 2 bröder och 2 systrar; de tre brödernas panter om 1 ½ tunnor var förbrutna; pantgården om 2 tunnor var förbruten och fick arrenderas för 3 mark; ogifta systrarna Berit och Ingeborg Andersdotters andelar om ½ tunna blev befriade; 3 ½ tunnor var förbrutet och fick arrenderas för 5 mark och 5 skilling; (Siuffuord Anderssenn ibid; Berit och Ingborig Andersdatter).
  • Nils Eriksson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; kunde så på sin andel av gården, förutom barnpanter, 1 ½ tunnor; kunde så 2 ½ tunnor och därför inte angett mer än 1 ½ tunnor, ty han sålde sin kvinnas gård i Tullus i Näskott och köpte mycket av samma gård i denna gård till tredje delar om 1 tunna; menar därför att det kunde höra till hans barn efter deras mor, som dog före fejden; hans barns andelar om 3 fjärdingar blev befriade; 2 tunnor och 1 fjärding var förbrutet och fick arrenderas för 3 mark och 5 skilling (jordeboken har 3 mark och 7 skilling); (Niels Erichsen i Kielen).
    (Nils Eriksson i Kälen var nämndeman i Rödöns tingslag och en av dom som med sitt signetavtryck bekräftade freden i Brömsebro år 1645).
  • Simon Nilsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; kunde så på hela gården 1 ½ tunnor och 1 fjärding, men berättade han hade 2 systrar och en bror i Norge, som skulle bevisas; landskylden på hans förbrutna andel är (tomt för siffran); kunde denne Simon så 1 ½ tunnor på gården i Kälen, som delades mellan 3 bröder och 4 systrar; de 3 bröderna hade förbrutit allt sitt; 2 bröder var här i landet, den tredje var knekt och tjänade nu hos Herr Måns i By (kaplanen Måns Blix i Trondheim, son till kyrkoherde Lars Blix i Rödön); en systers andel blev också förbruten; 7 delar i gården om 1 tunna var förbrutna; 2 av systrarna Gunhild och Berit med andelar om 1 ½ fjärdingar blev befriade och dom var här i landet, den tredje var i Norge och skulle presentera sig; 1 tunna och 1 ½ fjärdingar var förbrutet och fick arrenderas för 2 mark och 1 ½ skilling;
    den andra gården i Västerkälen, som kallades pantgård, ägdes av ofritt folk; där kunde sås ½ tunna och var honom i hans omyndiga år förkommen till en man i Ås vid namn Olof Sivertsson i Rösta, som var denne Simons morbror och som dog i fejden; gården var inte angiven av Olofs kvinna, som ville behålla gården; var dock Simon beviljad att arrendera samma gård; ½ tunna var förbrutet och fick arrenderas för ½ mark och 5 skilling; (Simonn Nielssenn i Kiellen; Gunild och Berette; Olluff Siworssen, Rödstad, Aas).
  • Eskil Mårtensson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; var en 'leilendig' (arrendator) och hade ingen egen jord; (Eschild Mortensenn i Westerkielen).
  • Hemming Andersson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; gården var upptagen hos hans bror Sivert Andersson; (Hening Anderssen i Kiellen; Siword Anderssen).
  • Erik Håkansson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; var ner till Danmark; bekände lika så om Jöns Jönsson som de andra om Jakob Sörensson; gården som han bodde på skulle höra till barn, men hade han givit pengar där ut på till ungefär 2 ½ tunnor säd och lagt ut 70 daler för detta; det hölls för att vara en pant och det fanns inget brev på detta; bekände att han hade köpt denna gård, men hade inte betalt hela summan än och det var en liten gård; ett köpebrev fanns också; gården var förbruten och fick arrenderas för 3 ½ mark och 5 skilling; (Erich Hagenssenn i Kiellen)
    (Erik Håkansson var en av de åtta representanterna för Jämtland, som fick stå till svars inför kung Christian IV:s rättarting i Köpenhamn den 11 juni 1613).
  • Edfast Eriksson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; kunde så 3 tunnor på sin gård, som var förbruten och fick arrenderas för 4 ½ mark; hade också en pantgård av ofritt folk i Berg om 1 tunna säd, som var förbruten och fick arrenderas för 1 ½ mark; (Ödfast Erichsenn i Kiellenn).
    (Sonen Olof Edfastsson i Kälen var länsman i Rödöns tingslag och en av dom som med sitt signetavtryck bekräftade freden i Brömsebro år 1645). (Edfast var omtalad 1604-1617 och gift med Agnes Eskilsdotter; de hade sonen Olof som var länsman, riksdagsledamot och gästgivare i Västerkälen, Rödön, samt dottern Ingeborg, som blev gift med
    • Halvar Nilsson i Tomte, Rödön, som finns tillsammans med sonen Edfast Halvarsson i min släktkrönika.
© Layout, innehåll och bilder: Björn Espell, Frösön, Sweden.
Layout enligt HTML 4.01 Strict. Uppdaterad 2013-04-05.