Åtalade odelsbönder i Revsunds socken, Jämtland, Trondheims län 1613.
 

  • Sivert Nn, levde 1613; hade inte svurit svenskarna trohetsed och hade rymt till Norge, men bekände att hans son Per i Mellgård gav honom det svenska brevet och han rymde över till Norge med det, och hans son visade och sade dem som var av brevet, som var Erik i Mälgåsen, Per Bortzen i Sidsjö, Bodsjö, Olof Torkildsson i Mordviken, Bräcke, och Mikael i Stavre, och de hade alla rymt till Norge; 4 tunnor kunde sås på hans andel av gården och ett stycke äng i 'Beche', som fick arrenderas för 6 mark; Sivert hade också en ängslott i 'Beche' på hans hustrus gård i Bodsjö om ½ tunna, som fick arrenderas för ½ mark och 5 skilling; målet om köp av sin fredlöshet blev nedlagt, eftersom han hade 'afftingett' och rymt med brevet, och bekände han själv att ha fått brevet om måndagen då fienden kom; (Siword i Mellgard; hans sönn Peder i Melgaard; Erich Mellgas; Peder Bortzen i Zitzö; Olleff Torkildsenn i Ages wicken, möjligen avses Mordviken i Bräcke, där en Oluf Torkildssen finns; Michell i Stoufre).
    Per Sivertsson är i nästa långa stycke föremål för en rannsakning om ett brev (endast delar av stycket är översatt; det brev som nämns är sannolikt det svenska brev, som danskarna var så missnöjda med, se förklaringar; Per kunde läsa och nådde fadern på vägen, då han rymde och gav fadern brevet och därför skulle han ge för sin fred; Per berättade att han hade rymt över till Norge och bekände att Gulle i Mellgård gav honom det svenska brevet om måndagmorgon och han samma dag om aftonen gav sin fader det och hade läst brevet och berättade vad det innehöll; Per dömdes att rymma kungens land före den 18 september, annars skulle han mista sin hals (landsförvisad). (Peder Siworssenn i Mellgard; Gulle i Mellgaard).
  • Olof Broddesson, levde 1613; hade rymt (sannolikt till Norge) och dömdes fri; (Olleff Brödisenn, Annwigen).
    (Brodde Olofsson i Anviken var nämndeman i Revsunds tingslag och en av dom som med sitt signetavtryck bekräftade freden i Brömsebro år 1645).
  • Nils Jonsson och Jöns Olofsson, båda levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 4 tunnor kunde sås på gården, som fick arrenderas för 6 mark; (Niels Joensenn i Andwigen och Jens Ollssen ibid.).
  • Jöns Eskilsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 5 tunnor kunde sås på gården; därav tillkom Anders Eskilsson 2 tunnor säd och Herr Anders kvinna i Brunflo ägde 1 tunna, som var förbrutna; och Jöns Eskilsson berättade att han hade sålt till Jöns Eskilsson sin andel i gården, dock inte 'annseet', eftersom de bägge bekände att de inte gjort något brev emellan sig; Anders Eskilssons andel om 2 tunnor befriades, som kom på Anders efter att ha sytat sin far; 3 tunnor fick arrenderas för 4 ½ mark och 5 skilling; Anders hade rymt (sannolikt till Norge) och dömdes fri; (Jens Eschillsenn i Forberg; Her Andersiis quinde i Bröndflod; Anders Eschillsenn i Fornebye).
  • Evert Persson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 3 tunnor kunde sås på gården; hade 3 bröder som drängar och 2 systrar, vars andelar var förbrutna; på denna broderlott och de 2 systrarnas kunde sås 1 ½ tunnor; befanns att det var 3 bröder, som hade förbrutit sina andelar; andelarna för brodern Erik Persson och 2 systrar om 2 ½ fjärdingar blev befriade; 2 tunnor och 1 ½ fjärdingar var förbrutet och fick arrenderas för 3 ½ mark och 2 skilling; (Ewertt Pederssenn, Ubyen; Erich Persenn).
  • Per Aronsson, levde 1613; hade rymt (sannolikt till Norge) och dömdes fri; (Peder Arenssen, Udbyenn).
  • Per Persson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 4 ½ tunnor kunde sås på hela gården; hade brodern Herr Olof på Inderöy, Norge, (vicepastor Olav Pedersson) och Kjell Persson i Nordland, Norge, varav Olofs andel om 1 tunna och 1 fjärding blev befriad; Pers andel var 1 ½ tunnor; Per hade också köpt ut 2 systrar och hans och systrarnas andelar samt Kjells andel var förbrutna; 3 tunnor fick arrenderas för 5 mark och 2 skilling; (Peder Pederssenn i Opne; Her Olluff paa Inderöenn och Kield Pederssenn i Norlanden).
  • Per Månsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 3 tunnor kunde sås på gården, som fick arrenderas för 4 ½ mark; (Peder Mogensenn i Gieloen).
  • Per Olofsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 2 ½ tunnor kunde sås på gården; hade denna 6 part i Gällö och en 4 part i Landsom, Sundsjö, om ½ tunna, som var förbrutet; 2 tunnor i Gällö fick arrenderas för tillsammans 3 mark; ½ tunna i Landsom fick arrenderas för ½ mark och 5 skilling; (Peder Ollssen i Gielöen).
  • Jon Tordsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 3 tunnor kunde sås på gården, som fick arrenderas för 4 ½ mark; (Joenn Tordsenn i Gielöenn).
    Per Olofsson anförde 1614-09-22, på Karin Kjellsdotter vägnar, att hon hade en andel i gården, men det avvisades, då det inte fanns något brev om detta; (Peder Ollssenn paa Karren Kieldsdatters wegne).
  • Olof Andersson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 2 tunnor kunde sås på gården, som fick arrenderas för 3 mark; hade också en andel i Grimäs om 1 tunna och 1 fjärding, som fick arrenderas för tillsammans 1 ½ mark och 7 skilling; (Olluff Andersen i Haffdesöen).
  • Sven Sivertsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 2 tunnor kunde sås på hans moders gård, som fick arrenderas för 3 mark; (Swend Siuffuorsenn i Haffdesöen).
    • Sven Sivertsson och sonen Olof Svensson finns i min släktkrönika.
  • Olof Jonsson, levde 1613; hade rymt (sannolikt till Norge) och dömdes fri; (Olluff Joenn i Grines).
  • Olof Eskilsson, var död 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 3 tunnor kunde sås på gården, som fick arrenderas för 4 ½ mark; (Olluff Eschillsenn i Grennes).
  • Olof Olofsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 3 tunnor kunde sås på hela gården; 1 ½ tunnor tillkom honom och den andra halvan tillkom barnen till hans bror Gus Olle, som var död i Norge, den halvan befriades; 1 ½ tunnor fick arrenderas för 2 mark och 5 skilling; (Olluff Oelssenn i Grenis; Gus Olle).
  • Sven Eskilsson, levde 1613; hade inte svurit svenskarna trohetsed och hade rymt (sannolikt till Norge); (Swend Eschildsenn i Grinaas).
  • Erik Nilsson, hade rymt idag; hade svurit svenskarna trohetsed; erkände Sivert i Mälgåsen att 1 ½ tunnor kunde sås på gården, och att han visste av det svenska brevet; gården fick arrenderas för 2 mark och 5 skilling; hade också en ängslott i 'Norderösenn'; (Erich Nielssenn i Melgaas; bekiender Siwortt Melgass).
  • Jon Nilsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; berättade att Gertrud i Mälgåsen kom till honom och hans grannar med det svenska brevet, och att de alla hade tagits till fånga av fienden; brevet blev taget från kvinnan igen så det inte blev 'forkynditt' för jämtarna; 1 ½ tunnor kunde sås på gården, som fick arrenderas för 2 mark och 5 skilling; (Joen Nielssen i Melgaasen; Giertrud, Melgaas).
  • Nils och Jon Ottosson, båda levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; berättade att Gertrud i Mälgåsen kom till honom och hans grannar med det svenska brevet, och att de hade tagits till fånga av av fienden; 3 tunnor kunde sås på gården och 2 ½ tunnor tillkom Nils och Jon; ½ tunna tillkom brodern Olof Ottossons barn och den andelen befriades; de hade också en bror i Skogn, Norge, som inte var angiven; 2 ½ tunnor fick arrenderas för 3 ½ mark och 5 skilling; (Niels Ottsen och Joen Othessönn, Melgaas; Olleff Ottesen).
  • Sven Ingebriktsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 2 tunnor kunde sås på gården, som fick arrenderas för 3 mark; (Swend Ingbrettsenn i Staffne).
  • Ingebrikt Björnsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 1 tunna kunde sås på gården, som fick arrenderas för 1 ½ mark; (Ingbrett Biörnssenn i Staffne.
  • Mikael Björnsson, levde 1613; hade rymt (sannolikt till Norge), men visste inte om det svenska brevet förrän han kom till Norge; 1 tunnor kunde sås och fick arrenderas för 1 ½ mark; (Michell Biörssenn i Staffne).
  • Olof Eriksson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 3 tunnor kunde sås på hela gården; halva gården tillkom brodern Sven Erikssons omyndiga barn och den delen befriades; 1 ½ tunnor fick arrenderas för 2 mark och 5 skilling; (Olluff Erichssenn i Staffre; Swend Erichssenns börnn).
  • Olof och Hemming Jonsson, båda levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 6 ½ tunnor kunde sås på gården, som var avbränd innan de svor svenskarna trohetseden; gården fick arrenderas för 9 ½ mark och 5 skilling; (Olleff Joennssenn och Hemig Joensenn, Harmeren, jordeboken har Ammerenn).
  • Henrik Jonsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 2 ½ tunnor kunde sås på hans andel av gården och en andel i 'Rindett'; hade en gift syster i Sverige, vars andel också var förbruten; 3 tunnor kunde sås på gården i 'Noed' och därav tillkom halva gården om 1 ½ tunnor brodern Nils barn och den delen blev befriad; 1 ½ tunnor fick arrenderas för 2 mark och 5 skilling; 1 tunna kunde sås i 'Rinden' och fick arrenderas för 1 ½ mark; (Hendrich Joenssenn i Noed; broder Nielses börnn).
  • Nils Guttormsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 2 ½ tunnor kunde sås på hela gården; gården ägdes av hans faster och hennes syskon och var förbruten; gården fick arrenderas för 3 ½ mark och 5 skilling; (Niels Gusormsen i Gaasböll).
  • Sivert Persson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 2 tunnor kunde sås på hela gården; lotter fanns för 4 bröder och hans andel var 3 fjärdingar; befanns att han hade köpt ut alla sina syskon undantaget en gammal piga vid namn 'Wolbare' Persdotter; 1 ½ tunnor var förbrutet och fick arrenderas för 2 mark och 5 skilling; (Siwortt Pederssenn paa Rinden; Wolbare Pedersdatter).
  • Olof Hermansson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 4 tunnor kunde sås på gården; andelar fanns för 5 syskon och av dem blev bara andelen för Olof Broddesson i Anviken befriad; 3 tunnor och 1 fjärding fick arrenderas för 4 ½ mark och 7 skilling; (Olluff Hermanssen i Össö; Olleff Brödesen i Andwigen).
  • Kjell Persson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 2 tunnor kunde sås på hans andel av gården, som fick arrenderas för 3 mark; (Kield Pederssenn i Döwigenn).
    (Olof Kjellsson i Döviken var nämndeman i Revsunds tingslag och en av dom som med sitt signetavtryck bekräftade freden i Brömsebro år 1645).
  • Lars Persson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; hade varit uttagen som knekt till Ryssland (för svenskarna); 1 tunna kunde sås och fick arrenderas för 1 ½ mark; (Las Pederssenn i Döwigen).
  • Nils Gundersson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 2 ½ tunnor kunde sås och fick arrenderas för 3 ½ mark och 5 skilling; (Kield Gundersenn i Brattbyen, jordeboken har Niells).
  • Kjell Jonsson, levde 1613; 4 tunnor kunde sås på gården i Sund, som fick arrenderas för 6 mark;
    • Kjell hade också ett pantgods i 'Böermöe' om 1 tunna av Erik Wald, som fick arrenderas för 1 ½ mark; ägaren till denne gård var Lars Munkebye, som nu bodde i Skogn, Norge; denne Lars hade pantsatt gården till Erik Walle för länge sedan för 30 daler och för samma summa hade Kjell övertagit panten av Walle och var båda dessa under svensken; Kjell skulle ge kungen landskylden av 'Biörnnöer' av dessa orsaker;
    • Kjell hade också ett pantgods i 'Bradtby' av folk i Norge och som inte var förbrutet; befanns av nöjaktigt brevsigill att Kjell hade köpt detta i 'Brattbye' av något folk i Norge till bruk och måste nu lösa det igen; 1 tunna kunde sås och fick arrenderas för 1 ½ mark;
    • Kjell hade också tillpantat sig en gård i Gällö om 1 tunna och 1 ½ fjärdingar och som inte var känt av kronan, men skulle lösas av barnen, som hade det som sin egendom; blev inte detta gjort före årets slut med deras egna pengar var gården förbruten; (Kield Joensen i Sunde; Erich Wald; Lauritz Munkebye).
  • Ingvar Nilsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 2 tunnor kunde sås på gården, som fick arrenderas för 3 mark; (Ingwor Nielssen i Welwigen).
  • Anders Olofsson, levde 1613; hade rymt (sannolikt till Norge); 2 tunnor kunde sås på gården; andelarna för 3 syskon om 1 tunna befriade; 1 tunna fick arrenderas för 1 ½ mark; (Anders Ollssenn i Wichen).
  • Gunvor Nn, levde som änka 1613; hade ingen jord utan gården ägdes av hennes barn och var inte förbruten; (Gunder encke i Waukenn).
  • Karin Nn, levde som änka 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 2 tunnor kunde sås på gården, som fick arrenderas för 3 mark; (Karenn encke i Sundleas, jordeboken har Skullnes).
  • Sigrid Nn, levde som änka 1613; levde som änka 1613; hade ingen jord utan gården ägdes av hennes barn och var inte förbruten; (Zigrie enke i Sundles).
© Layout, innehåll och bilder: Björn Espell, Frösön, Sweden.
Layout enligt HTML 4.01 Strict. Uppdaterad 2013-04-05.