Åtalade odelsbönder i Ragunda socken, Jämtland, Trondheims län 1613.
 

  • Jon Björnsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 3 ½ tunnor kunde sås på hela gården; hans broders omyndiga barn hade andelar om 1 tunna och ½ fjärding och systern Märet i Böle hade 1 syskonlott, vilken var förbrutet; Jons och systerns andelar om 2 tunnor och 1 fjärding var förbrutna och fick arrenderas för totalt 3 mark och 7 skilling; hans moder hade en andel i Krokvåg om ½0 tunna och ½ fjärding, som fick arrenderas för 15 skilling; målet om köp av sin fredlöshet blev inte inskrivet, eftersom det gavs tillkänna att kungens fogde hade tilltalat honom för ett 'sodomitske leffuit' och han hade satt borgen med 8 man och dessa män hade nu sagt upp denna borgen; (Joenn Biörsenn i Krangeed; söster Maritt i Rawen i Belle); (moderns landskyld om 15 skilling framgår bara i jordeboken).
    (Jon var son till Björn Hansson i Krångede; dottern Anna Jonsdotter blev gift med Erik Bengtsson i Stugun; och Natanael Jonsson, bonde i Krångede, var en son eller måg till Jon Björnsson.)
  • Per Esbjörnsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 1 ½ tunnor kunde sås på gården, som fick arrenderas för 2 mark och 5 skilling; (Peder Esbiörnsenn i Krangeed).
  • Jon Nilsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 4 tunnor kunde sås på gården, som tillkom hans kvinna och var förbrutet; denna gård hade Jon, som han hade (ett ord saknas) hans kvinna köpt, som var död före fejden; hälften tillkom hans omyndiga barn och den delen om 2 tunnor befriades; 2 tunnor fick arrenderas för 3 mark; (Jenns Nielsenn i Krogwog); (stycket om Jon Nilsson är placerat efter Jon Björnsson och före Per Esbjörnsson)
    (Jon var bonde i Krångede och var son till Nils Torstensson i Krokvåg; Jon var gift med Karin Rasmusdotter från Fors; Jons bröder Per och Torsten var bönder i Krokvåg).
  • Jon Andersson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 3 tunnor kunde sås på gården, som fick arrenderas för 4 ½ mark; (Joenn Andersen i Döwigenn).
  • Erik Olofsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; hade blivit uttagen som knekt till Ryssland (av svenskarna); 1 tunna kunde sås på hela gården; därav tillkom hans två systrar och en omyndig brorson ½ tunna, som inte var förbrutet; den andra halva tunnan var förbruten; andelarna för Lars Olofsson, Sigrid och Karin Olofsdotter om ½ tunna blev befriade; ½ tunna fick arrenderas för ½ mark och 5 skilling; (Erich Ollsenn i Döwigenn; Lasse Ollessen och Zigri och Karren Ollsdatter).
  • Erik och Olof Kjellsson, båda levde 1613; båda hade svurit svenskarna trohetsed; 4 tunnor kunde sås på hela gården; därav var förbrutet 2 broderlotter och en systerlott, systern var ogift; deras bröder tjänade i Norge, den ene i Trondheim hos Nils Skrivares kvinna, den andre tjänade hos en präst i Norge; 2 tunnor och 1 fjärding var förbrutna; befanns att Olof Kjellsson, som tjänade i Trondheim, hade presenterat sig i tid och därför var hans andel om ½ tunna befriad; Märet Kjellsdotter hade också befriat sin andel om 1 fjärding; de två brorslotterna var förbrutna och Måns Kjellsson i Norge hade befriat sin andel om ½ tunna; 2 tunnor var förbrutna och fick arrenderas för 3 mark; (Erich Kielssenn och Olluff Kielssenn i Böllit; Maritt Kielsdatter; Moens Kiellssenn).
    • Erik Kjellsson och sonen Erik Eriksson, gift med Dordie Persdotter finns i min släktkrönika.
  • Jon Jonsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 3 tunnor kunde sås på hela gården; andelen för Karin Jonsdotter om 1 ½ fjärdingar blev befriad; 2 ½ tunnor och ½ fjärding var förbrutna och fick arrenderas för 1 daler; hans hustru hade en andel i Gevåg om 1 ½ tunnor, som fick arrenderas för 2 mark och 5 skilling; Karin Jonsdotter hade egendom i Torsgård, där hennes andel om 2 ½ fjärdingar blev befriad; 1 ½ tunnor och 1 ½ fjärdingar var förbrutet där och fick arrenderas för 2 ½ mark och 2 ½ skilling; (Joen Joenssenn i Ammerenn; Karenn Joensdatter)
    (Sonen Anders Jonsson i Ammer var nämndeman i Ragunda tingslag och en av dom som med sitt signetavtryck bekräftade freden i Brömsebro år 1645).
    • Jon Jonsson och sonen, bonden Anders Jonsson i Ammer, Ragunda, finns i min släktkrönika.
  • Olof Jonsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 2 tunnor kunde sås på hela gården; därav tillkom en faster 1 tunna, som var förbrutet; och 4 av han systrar tillkom av den andra tunnan säd, som övrigt 2 ½ fjärdingar säd, som var förbrutet av den tunna 1 ½ fjärdingar säd, som var förbrutet; dessa fyra systrar var Elin, Barbro, Ingeborg och Märet, vilka hade befriat sina andelar om 2 ½ fjärdingar; 1 tunna och 1 ½ fjärdingar var förbrutna och fick arrenderas för 2 mark och 1 ½ skilling; Olof hade också egendom i Krokvåg om 2 ½ fjärdingar av 1 tunna, och hans fyra systrar hade andelar om 2 ½ fjärdingar i den tunnan; andelarna fick arrenderas för ½ mark och 1 ½ skilling; (Olluff Jonnsenn i Ammeren; Ellin, Barbra, Ingborg och Maritte Joensdatter).
  • Anders Olofsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 3 ½ tunnor kunde sås på gården, som var förbruten och fick arrenderas för 5 mark och 5 skilling; hade också egendom i Liden om 2 tunnor, som fick arrenderas för 3 mark; målet om köp av sin fredlöshet blev nedlagt, då han var gammal och hade sytning (försörjning) hos sina söner Olof och Per Andersson; (Anders Ollsenn i Krogwog; Olluff Andersenn och Peder Andersen).
    • Anders Olofsson och sonen, bonden Per Andersson i Lien, Ragunda, finns i min släktkrönika.
  • Olof Persson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 3 tunnor kunde sås på gården, som fick arrenderas för 4 ½ mark; (Olluff Pedersenn i Krogwog)
    (Sonen Olof Olofsson innehade gården i Krokvåg från år 1633).
  • Per Nilsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 2 tunnor kunde sås på hela gården; hade brodern Nils Nilsson i Norge, som han inte visste något om; hade brodern Torsten, som hade tjänat hos kyrkoherden i Ragunda, Sewerinus Petrejus, och var en vuxen karl; 2 tunnor fick arrenderas för 3 mark; (Peder Niellsenn i Krogwog; Niels Nielsen; broder Tasten)
    (Per var son till Nils Torstensson i Krokvåg och sonen Mårten Persson blev bonde i Krokvåg).
  • Kjell Persson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; hade varit knekt (för svenskarna) i Ryssland; 2 ½ tunnor kunde sås på gården, som fick arrenderas för 3 ½ mark och 5 skilling; (Kield Pederssenn i Krogwog).
  • Jon Björnsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 4 tunnor kunde sås på hela gården, som han hade själv så när som brodern Nils Perssons barn, vilka tillkom 3 fjärdingar; 3 tunnor och 1 fjärding var förbrutna och fick arrenderas för 4 ½ mark och 7 skilling; Anders, Olof Nilsson och Ingeborg Nilsdotter hade befriat 3 fjärdingar och Lars Nilsson hade förbrutit 1 fjärding, som fick arrenderas för 7 skilling; arrendeavgiften blev tillsammans 5 mark och 4 ½ skilling; (Joen Biörnsen i Giewog; broder Niels Pederssens börn; Anders, Ollaff Nielsenn och Ingborig Nielsdatter; Lauritz Nielssenn); (Nils Persson heter i tiondelängden 1600-1601 Nils Björnsson)
    (Jon var son till Björn Olofsson i Gevåg; Jon var gift med Elin Pålsdotter från Fors och de hade sonen Björn Jonsson, som blev bonde i Gevåg).
  • Mårten Nilsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 2 tunnor kunde sås på gården, som fick arrenderas för 3 mark; (Mortenn Nielsenn i Giewog).
  • Per Persson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 2 ½ tunnor kunde sås på hela gården; hade en bror i Medelpad och hans lott var förbrutet; hade 2 omyndiga systrar, vars andelar befriades; 1 ½ tunnor och 1 fjärding var förbrutna; systern Seborg Persdotters andel om 1 ½ fjärdingar var förbrutet, liksom andelarna för Per, brodern i Medelpad och Sigrid Persdotter, eftersom hon hade sig 'forseett med liemaall'; 2 tunnor och ½ fjärding fick arrenderas för 3 mark och 2 ½ skilling (i jordeboken har 3 mark och 3 ½ skilling); (Peder Pedersen i Giwog; Sebborre Persdatter; Siger Pedersdatter)
    (Per hade sonen Olof Persson, som blev bonde i Gevåg och sonen Hans Persson, som blev bonde i Palleråsen, Lit).
  • Hans Esbjörnsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; hans fader levde i fejdens tid; 2 ½ tunnor kunde sås och fick arrenderas för 3 ½ mark och 5 skilling; hade också en andel i Näset om ½ tunna, som fick arrenderas för ½ mark och 5 skilling; (Hans Esbiörsenn i Schouhen)
    (Hans var son till Esbjörn Jonsson i Skogen och var gift med Britta Olofsdotter; dottern Ingrid Hansdotter blev gift med Anders Sörensson i Krokvåg).
  • Mikael Eriksson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 1 ½ tunnor kunde sås på gården, som fick arrenderas för 2 mark och 5 skilling; (Michall Erichsenn i Schougen).
  • Anders Björnsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 4 tunnor kunde sås på hela gården; hade systern Kerstin Björnsdotter i Norge med andel i gården, men som hade förbrutit sin andel med att ha fött utom äktenskap; Kerstin har inte angivit sig, gården fick arrenderas för 6 mark; (Anders Biörnsenn i Mundtzagger; Kersten Biörnsdatter).
    • Anders Björnsson och dottern Karin Andersdotter, gift med bonden Per Andersson i Lien, Ragunda, finns i min släktkrönika.
  • Olof Eriksson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 3 tunnor kunde sås på hela gården; halva gården var hans hustrus och den andra halvan ägdes av hustruns moster, som var en gammal piga som sytades; gården fick arrenderas för 4 ½ mark; (Olleff Erichsenn i Tosgaarden)
    (Olof var son till Erik i Pålgård och var gift med en Jonsdotter från Ammer; de hade sönerna Pål, Jon och Nils).
  • Olof Jonsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 2 ½ tunnor kunde sås på hela gården, som fick arrenderas för 3 ½ mark och 5 skilling; (Olluff Joensenn i Polgaard)
    (Sonen Jon Olofsson blev också bonde i Pålgård).
  • Jon Olofsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 3 tunnor kunde sås på hela gården; hade 2 systrar, varav den enes andel var förbrutet; andelar fanns också för 3 bröder, varav en hette Pål Olofsson och vars barns andelar inte hade förbrutit sina andelar; 2 tunnor och 1 fjärding fick arrenderas för 3 mark och 7 skilling; (Joenn Ollsenn i Pollgaard; Powell Ollssenn)
    (Jon var son till Olof Eriksson i Torsgård och gift med Sigrid Jonsdotter; sonen Olof Jonsson blev bonde i Pålgård; dottern Märet Jonsdotter blev gift med Olof Nilsson i Torsgård; dottern Ingeborg Jonsdotter blev gift med Per Svensson i Åsen, Hammerdal).
  • Måns Eriksson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 3 tunnor kunde sås på hela gården; hade också 2 tunnor i Gisselgård, Ragunda, där också 2 bröder och 2 systrar hade andelar, som inte var förbrutna; hans andel i den gården var 4 tunnor och 1 fjärding; hade också en andel om 1 tunna i en gård i Åsen om 1 ½ tunnor, där syskonen ägde ½ tunna; tillsammans på de tre gårdarna kunde sås 6 tunnor; det var 3 bröder, Måns, brodern Anders i Kvernes, Norge (sogneprest i Kvernes, Tröndelagen), brodern Olof, som var hos brodern i Kvernes, Herr Eriks kvinna i Berg (sannolikt menas dock Herr Eriks kvinna i Hammerdal) och en syster Märet i Dillne, Oviken, som hade rymt och en syster, som dog för 8 år sedan och som hade omyndiga barn i livet med icke förbrutna andelar; Måns andelar om 5 fjärdingar var förbrutna och skrevs till alla tre gårdarna i Gisselgård, Hammarsgård och Åsen, och dessa fick arrenderas för 1 ½ mark och 7 skilling; (Mogens Erichsen i Hammersgaard; Her Anders paa Quernis; Olluff; Her Erichs quinde i Bergh; Maritte, Dille, Aawigen).
    (Måns, som var den avsatte kyrkoherden i Ragunda, finns också i boken 'Skanke ätten', sid 328, Robelin).
    • Måns Erikssons fader, kyrkoherde Erik Jonsson i Ragunda (ca 1540 - efter 1601), finns i min släktkrönika.
  • (I jordeboken följer efter Måns Eriksson, Anders Björnsson i Liden, med landskyld om 3 mark).
  • Per och Olof Eriksson, båda levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 3 ½ tunnor kunde sås på hela gården; fadern levde i fejden; gården fick arrenderas för 5 mark och 5 skilling; (Peder Erichsen och Olle Erichsenn, Nesitt)
    (Per och Olof var söner till Erik Olofsson i Näset; Pers son Nils Persson i Utanede, Fors, var nämndeman i Ragunda tingslag och en av dom som med sitt signetavtryck bekräftade freden i Brömsebro år 1645).
  • Olof Jonsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 4 tunnor kunde sås på hela gården; hade 2 bröder, vilka inte hade förbrutit sina andelar och 4 systrar, varav 3 hade förbrutit sina lotter och den fjärde var fri; 2 tunnor var förbrutna; syskonen Anders och Sven Jonsson med Kerstin Jonsdattar befriat sin andelar i gården om 2 tunnor; 2 tunnor fick arrenderas för 3 mark; (Olluff Joensenn i Kierckebache, jordeboken har Konnckeback; Anders och Swend Joensenn med Kiersten Joensdatter).
  • Björn Andersson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 3 tunnor kunde sås på hela gården; hade 2 bröder i Norge och en omyndig syster; 1 ½ tunnor var förbrutna; befanns att 2 ½ tunnor och 1 fjärding var förbrutna och fick arrenderas för 4 mark och 3 skilling; Inger Andersdotters andel om 1 fjärding blev befriad; (Biörnn Andersenn i Hammerenn; Inger Andersdatter)
    (Dottern Cecilia Björnsdotter blev gift med Måns Olofsson i Hammaren).
  • Olof Gundersson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 1 ½ tunnor kunde sås; gården tillkom hans 2 söner efter deras mor, som var död för länge sedan; en son var knekt i Ryssland (för svenskarna) och hade förbrutit sin andel; den andre befann sig i Norge och skulle presentera sig; 1 ½ tunnor kunde sås på gården, som fick arrenderas för 2 mark och 5 skilling; (Olleff Gunderssenn i Kulstadt).
  • Erik Nilsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 4 ½ fjärdingar kunde sås på gården; tillkom hans syster 1 ½ fjärdingar och som inte var förbrutna; Eriks andel var 3 fjärdingar; 1 ½ tunnor kunde sås på gården och levde modern, som var jordsägaren, dock var hon blind och därför förbruten; gården fick arrenderas för 4 ½ mark (jordeboken har 2 mark); (Erich Nielssenn i Koelstad).
  • Olof Eriksson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 3 tunnor kunde sås på gården som fick arrenderas för 4 ½ mark; hade också andel om 3 fjärdingar i Håsjö och 1 ½ fjärdingar i 'Gundbore', som fick arrenderas för tillsammans 1 ½ mark och 3 ½ skilling; (Olluff Erichsenn i Koelstad)
    (Olof var gift med Sigrid Olofsdotter från Bringåsen, Lit; deras son Johan Olofsson blev bonde i Kullsta).
  • Erik Svensson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; hade ingen jord; bekände att hans mor Karin hade jord i Hammaren om 1 fjärding, som var förbrutet; gården som han bodde på tillkom nu Berit Eriksdotter efter sin mor; gården i Hammaren fick arrenderas för 7 skilling; (Erich Swenssen i Koelstad; Beritte Erichsdatter).
  • Jon Olofsson, var död 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; bekände hans hustru, att han hade en gård om 3 ½ tunnor, som tillkom honom och 'trende' hans bröder; hade han en syster i Sverige, en syster i Ragunda och den tredje i Lit, och allt var förbrutet; 1 tunna tillkom Anders Olofsson och var införd i Bringåsen, Lit; 2 ½ tunnor fick arrenderas för 3 ½ mark och 5 skilling; (Joenn Ollsenn; Anders Ollssen i Bringaas i Liid)
    (Sonen Esbjörn Jonsson i Kullsta var länsman i Ragunda tingslag och en av dom som med sitt signetavtryck bekräftade freden i Brömsebro år 1645).
    • Jon Olofsson och sonen, bonden Esbjörn Jonsson i Kullsta, Ragunda, finns i min släktkrönika.
  • Under detta stycke är antecknat, att man skall undersöka hur man skall förfara med fisket; (Her schall hoes teignis annlagendis fischeriedt huorledis der med handliis schall).
© Layout, innehåll och bilder: Björn Espell, Frösön, Sweden.
Layout enligt HTML 4.01 Strict. Uppdaterad 2013-04-05.