Åtalade odelsbönder i Ovikens socken, Jämtland, Trondheims län 1613.
 

  • Jöns Jönsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed och var tvingad till det; visste inte om det svenska brevet förrän han kom till rätten i Köpenhamn; hade inte varit knekt (för de dansk-norska styrkorna); han förnekade med uppräckt finger att han inte hade tvingat eller blivit manad av någon att bli till stöd för svensken; han berättade att det inte blivit bränt rågsvedja i Ovikens tingslag; berättade inte att själv ha fört eller visste om någon som skulle ha fört falskt budskap från eller till fienden; han hade inte lagt märke till någon svensk här i landet på någon kunskap eller spejeri; förnekade att han inte visste om någon svensk hade varit i Jämtland under tiden fejden varade utom de som voro fångna eller bodde här i landet, varken kvinnfolk eller karlfolk, undantaget en svensk kvinna, som var i Berg och var Jöns kvinnas moster om 3 dagar 1611 och av vilken orsak det visste han inte; han bekände att Henning Jönssons fana utan stång hade kommit bland hans kläder utan att han var klar över det och svensken fick både fanan och kläderna i skogen; han förnekade att han visste om någon som hade satt sig emot kungen kommissarier med ord eller gärningar, uppsatt i Oviken, där det norska folket ville rycka upp, men där hos dem bekänner dessa ord och hade talat till Jöns Bielke och allt krigsfolket att de icke hade gjort rätt i det de hade dragit in i Sverige och rest fienden och inte nu ville möta; bekände att han förvarade ett bevis som meninge man i Jämtland hade fått av svensken, när dom drog bort, beseglat med 4 svenska sigill; han visste inte att det skulle ha varit taget något bevis på honom, medan han var fånge i Sverige med vilket bevis han skulle vara befriad; bekände vidare att kungens beseglade dom samt kopior av alla brev fanns i hans beskydd så när som ett bevis som Peder Grumb hade gjort i Trondheims rådstuga, som byskrivaren hade givit som beskrivet; att Jöns Bielke frågade honom om han hade haft menige mans fullmakt på att ge besynnerlig klagan på honom för uppryckelsen från Jämtland; och den 'suplicatzs' måste framläggas för oss kungens kommissarier;
    bekände att han hade odelsgård i Norrgården i Oviken och 9 tunnor kunde sås på hela gården; honom tillkom därav 2 tunnor och tredje parten i gården var hans morsarv och som han sytade; hade gett 4 av sina syskon någon penning på hand, dock var inget fullt köp gjort och hade inget brev mellan sig och syskonen; brodern Erik Jönsson först 20 daler, som var förbrutet då han hade svurit svenskarna trohetsed; hans syster Ramborg 10 daler, Gulle 16 daler, Agnes 8 daler, Anna 8 daler, Per Jönsson i Botåsen 11 daler och allt var förbrutet; gården om 9 tunnor fick arrenderas för 13 ½ mark; (i källan finns en 3 sidor lång redogörelse om kommissionens förhör med honom; stycket 'Responntsio' är inte översatt).

    Jöns var länsman och dömdes att mista sin hals. Jöns hustru var kusin med fänriken Jakob Sörensson i Måläng, Sunne, som också dömdes att mista sin hals. Källa: Skanke ätten, sid 420, Robelin;
    Jöns var ledare för den deputation om åtta representanter från Jämtland, som fick stå till svars inför kung Christian IV vid rättartinget i Köpenhamn den 11 juni 1613; Jöns var en av Jämtlands rikaste och myndigaste män; Jöns och Jakob Sörensson i Sunne voro de enda skriv- och läskunninga i deputationen; (May Teistevoll, Norge, har hjälpt mig översättningen om Jöns Jönsson).
  • Erik Persson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 2 tunnor kunde sås på gården, som var förbruten och fick arrenderas för 3 mark; hade också en pant om 3 lass hö av Erik Nilsson i Viken, som var förbruten och fick arrenderas för ½ mark och 3 skilling; (Erich Pedersenn i Westenaar).
  • Anders Olofsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 2 tunnor kunde sås på gården, som var förbruten och fick arrenderas för 3 mark; (Annders Olluffsenn i Westenaar).
  • Sigvard Olofsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 3 tunnor kunde sås på gården, som var förbruten och fick arrenderas för 4 ½ mark; hade sytats av en son, som nu var död och sedan av en sonson; (Sigwordt Oelssenn i Westennaar).
  • Nils Jonsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 2 tunnor kunde sås på gården, som var förbruten och fick arrenderas för 3 mark; det fanns syskonlotter; gården var hans hustrus gård; (Niels Joennssenn i Westennaar).
  • Per Jönsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 3 ½ tunnor kunde sås på gården, som var förbruten och fick arrenderas för 5 mark och 5 skilling; (Peder Jennssenn i Backe).
  • Erik Persson, levde 1613; hade varit knekt (för de dansk-norska styrkorna); hade ingen jord; (Erich Pederssenn i Bache).
  • Anders Andersson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 2 tunnor kunde sås på gården; hade en bror, Herr Erik i Tromsö (Erik Andersson, kaplan); hade en syster på Gisvålan i Bratsberg, Strinda, som hade andel i gården; systern Kerstin Andersdotters andel om 1 fjärding blev befriad; 1 ½ tunnor och 1 fjärding var förbrutet och fick arrenderas för 2 ½ mark och 3 skilling; (Anders Andersenn i Gisella; Her Errich i Thrombsöe; Kierstenn Andersdatter).
  • Jöns Olofsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 2 ½ tunnor kunde sås på gården, som var hans hustrus gård; hustrun hade en omyndig syster - Karin Jönsdotter - vars andel om 1 tunna och 1 fjärding blev befriad; 1 tunna och 1 fjärding var förbrutet och fick arrenderas för 1 ½ mark och 7 skilling; (Jenns Oelsenn i Kienneraas; Karenn Jöennsdatter).
  • Jakob Nilsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 2 ½ tunnor kunde sås på gården; fadern Nils Jakobsson blev ihjälslagen av svenskarna; måste bygsla gården, eftersom han inte fick ärva den; (Jacop Nielssenn i Kienneraas; Niels Jacopssenn).
  • Elin Nn, levde som änka 1613; ägaren Per Jakobsson var död för några år sedan; Elin hade ingen jord och barnen var omyndiga; gården om 1 ½ tunnor var inte förbruten; (Ellinn enncke i Kienneraas; Peder Jacobssenn i Kienneraas).
  • Gunborg Nn, levde som änka 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 1 tunna kunde sås på gården, som var förbruten och fick arrenderas för 1 ½ mark; (Gundborigh enncke i Fiödtzaas).
  • Måns Svensson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 1 ½ tunnor kunde sås på gården, som var förbruten och fick arrenderas för 2 mark och 5 skilling; (Mogenns Swendtzen i Helmenn).
  • Jon Kjellsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; hade varit knekt (för de dansk-norska styrkorna); 1 tunna kunde sås på hans andel i gården; hade en bror i Norge, som inte förbrutit sin andel, men den andelen om 3 fjärdingar var ändå förbruten; man ansåg att 1 ½ tunnor kunde sås på gården; hade också en broder i Sverige, vars andel skulle bygslas av kungen; 1 ½ tunnor var förbrutet och fick arrenderas för 2 mark och 5 skilling; (Joenn Kieldssenn i Helme).
  • Sven Olofsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 1 ½ tunnor kunde sås på gården, som var förbruten och fick arrenderas för 2 mark och 5 skilling; (Swend Oelssenn skoumager).
  • Per Jonsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 2 ½ tunnor kunde sås på gården, som var förbruten och fick arrenderas för 4 ½ mark; (Peder Joensenn i Helme).
  • Olof Jonsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 2 ½ tunnor kunde sås på gården, som var förbruten och fick arrenderas för 3 ½ mark och 5 skilling; (Olluff Joenssenn i Helmen).
  • Pål Jonsson, levde 1613; 1 fjärding var förbrutet och fick arrenderas för 7 skilling; (Powell Joenssenn, Helme).
  • Nils Persson, levde 1613; hade varit knekt (för de dansk-norska styrkorna); hade ingen jord; (Niels Pederssenn i Helle).
  • Mårten Svensson, levde 1613; hade varit knekt (för de dansk-norska styrkorna); hade ingen jord; (Morthenn Swendtzsen ibidem).
  • Märet Nn, levde som änka 1613; 1 tunna kunde sås på gården, som tillkom hennes omyndiga barn; gården var inte förbruten; (Maritte; encke i Hanneback).
  • Jon Jönsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 2 tunnor kunde sås på gården; hade en syster som var gift i Hallen och som förbrutit sin andel av 3 parter om 1 tunna; hade också 2 systrar i Norge; systern Anna Jönsdotters andel om 1 ½ fjärdingar blev befriad; 1 ½ tunnor och 1 fjärding var förbrutet och fick arrenderas för 2 ½ mark; (Joenn Jensenn i Heggenn; Anne Jennsdatter).
  • Gunborg Nn, levde som änka 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 3 tunnor kunde sås på gården, som var hennes makes och han dog före fejden; gården tillkom hennes omyndiga barn (gården var inte förbruten); (Gundborig, enncke i Heggen); (Jordeboken upptager under Häggen följande tre gårdar: Jon Jönsson, 2 ½ mark; Jöns Andersson, 2 mark och 5 skilling; Anders Eriksson, 3 mark. Den mellersta av dessa gårdar avser tydligen Gunborgs gård).
  • Ragnhild Nn, levde som änka 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; ½ tunna kunde sås på gården, som tillkom hennes omyndiga barn (gården var inte förbruten); (Ragnild, ennche i Heggen).
  • Anders Eriksson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 2 tunnor kunde sås på gården, som var förbruten och fick arrenderas för 3 mark; hade en vuxen karl till broder, som hade varit i Sverige under tiden fejden pågick; (Annders Erichssenn i Heggenn).
  • Jöns Persson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; hade ingen jord; (Jenns Pederssenn i Heggenn).
  • Halvard Stensson, var död 1613; hade inte svurit svenskarna trohetsed; rymde i god tid till Norge; (Haldword Steensenn i Eedt).
  • Tord Eriksson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; hade varit knekt (för de dansk-norska styrkorna); hans far var gammal, hade svurit svenskarna trohetsed och halva gården tillkom honom och hans syskon efter deras salige moder; 2 tunnor kunde sås på hela gården; 3 syskon hade lotter i gården, som befanns tillhöra Tord; 2 tunnor var förbrutet och fick arrenderas för 3 mark; (Thord Erichssenn i Namen).
  • Erik Guttormsson, levde 1613; hade varit knekt (för de dansk-norska styrkorna); 2 tunnor kunde sås på gården, som var förbruten och fick arrenderas för 3 mark; (Erich Guttormsenn i Namen).
  • Nils Olofsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 2 tunnor kunde sås på gården, som var förbruten och fick arrenderas för 3 mark; (Niels Oelssenn i Berrigh).
  • Esbjörn Eriksson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 1 ½ tunnor och ½ fjärding kunde sås på hela gården, som var hans hustrus egendom; henne tillkom en 5 part och hon hade en bror, som tjänade och inte skulle ha förbrutit sin andel; hon hade också 2 systrar i Norge; Esbjörns andel tillsammans med hustrun var 1 ½ fjärdingar; andelarna om tillsammans 1 tunna och ½ fjärding för Lucia Persdotter, Inger Persdotter och Anders Persson blev befriade; gården fick arrenderas för ½ mark och 2 ½ skilling; (Esbiörnn Erichsenn i Bergenn; Ludtzi Pedersdatter och Inger Pedersdatter med sinn broder Anders Pederssenn).
  • Sigrid Nn, levde som änka 1613; hade ingen jord utan gården tillkom hennes omyndiga faderlösa barn; (Zigrii enncke).
  • Björn Jonsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 1 ½ tunnor kunde sås på gården; hade halva gården av något folk i Norge, som var i livet; visste inte vilka dom var, men deras moder Karin var död; den andra halva gården hade han löst in, men saknade bevis för detta; hans andel var 3 fjärdingar; 1 ½ tunnor var förbrutet och fick arrenderas för 2 mark och 5 skilling; (Biörnn Joennssenn i Österbacke).
  • Henrik Björnsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 2 tunnor kunde sås på gården; hade en syster i Sverige som han inte hört av på 10 år; hade en moster Karin Olofsdotter, som hade en 6 part i gården och som var förbrutet; hade en bror i Hedmark, Norge, Kjell Björnsson som han inte hört av på 8 år och en syster hette Berit Björnsdotter; 2 tunnor var förbrutet och fick arrenderas för 3 mark; (Hennrich Biörnsenn i Österbacke; Karenn Olluffsdater; Kield Biörnnssenn; Berette Biörnsdatter).
  • Karin Nn, levde som änka 1613; hade inte svurit svenskarna trohetsed; 3 tunnor kunde sås på hela gården; gården tillkom till hälften hennes barn i Hedmark, Norge, och till hälften hennes mans brorsbarn, vilket blev bevisat (ingen landskyld upptagen); Karenn, encke i Österbacke).
  • Per Olofsson, levde 1613; hade inte svurit svenskarna trohetsed; hade rymt (sannolikt till Norge); (Peder Oelssenn i Westerbacke).
  • Erik Andersson, levde 1613; hade inte svurit svenskarna trohetsed; hade rymt (sannolikt till Norge); (Erich Andersenn ibidem).
  • Måns Jonsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; gården tillkom Per Einarsson i Frosta, Norge och var inte förbruten, men hans hustru tillkom en 6 part om 1 fjärding säd; själv hade han en ängslott om 6 lass hö, som var förbrutet; Per Einarssons andel i gården om 1 ½ tunnor var befriad; ½ tunna var förbrutet och fick arrenderas för ½ mark och 5 skilling; ängslotten om 6 lass hö fick arrenderas för 1 mark (jordeboken redovisar här item av Västergård, landskyld 1 mark); (Mogenns Joennsenn i Westerbacke; Peder Einnerssen paa Frosten).
  • Per Jönsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 1 ½ tunnor kunde sås på gården, som var förbruten och fick arrenderas för 2 mark och 5 skilling; (Pedder Jennssenn i Westerbacke).
  • Tord Svensson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 2 tunnor kunde sås på hela gården, som var förbruten och fick arrenderas för 3 mark; (Thord Swendtzen i Westerbacke).
  • Hans Jonsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 2 ½ tunnor kunde sås på hela gården, som var förbruten och fick arrenderas för 3 ½ mark och 5 skilling; hade köpt ut sina syskon och gården var hans hustrus jord; (Hanns Joennssenn i Westerbacke).
  • Einar Rickardsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 4 tunnor kunde sås på hela gården; halva gården tillkom hans hustru och andra halvan Olof Andersson i Vällviken, Sunne, som hade varit knekt (för de dansk-norska styrkorna) och inte bekänt att han hade någon jord och tillkom honom på hans kvinnas vägnar ½ tunna; 2 ½ tunnor var förbrutna; andelarna för Erik Olofsson och hans syster Ingeborg 1 ½ tunnor blev befriade; 2 ½ tunnor var förbrutet och fick arrenderas för 3 ½ mark och 5 skilling; (Einner Riicherttzen i Wsteraassenn; Olluff Andersenn i Wedtwigen i Sunnde sougenn; Erich Oelssenn med sinn söster Ingeborig).
  • Einar Nilsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 2 tunnor kunde sås på gården, som var förbruten och fick arrenderas för 3 mark; (Einner Nielssenn i Westeraas).
  • Olof Jönsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 1 ½ tunnor kunde sås på hela gården; hade köpt ut alla sina syskon utom Märet, som tjänade honom och inte förbrutit sin andel; 1 tunna och 1 fjärding var förbrutet och fick arrenderas för 1 ½ mark och 7 skilling; (Olluff Jennsenn i Westeraas; Maritte).
  • Olof Matsson och änkan Kerstin Nn, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 2 tunnor kunde sås på gården; Olofs andel var förbrutet; änkan Kerstin hade ingen jord; halva gården tillkom hennes barn efter deras fader Per Matssons och deras del blev befriad utom dottern Agnes i Sverige andel om 1 ½ fjärdingar; 1 tunna och 1 ½ fjärdingar var förbrutet och ick arrenderas för 2 mark och 2 ½ skilling; (Olluff Madtzen och Kiersten, encke i Haxaas; Peder Madtzens börnn).
  • Per och Sten Andersson, båda levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 2 ½ tunnor kunde sås på hela gården, som var förbruten och fick arrenderas för 3 ½ mark och 5 skilling; (Peder Annderssenn och Steen Andersenn i Guxaas).
  • Per Jonsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 3 tunnor kunde sås på gården; hade syskonen Jon och Anna i Norge av vilka Anna inte hade förbrutit sin andel; eftersom syskonen inte hade presenterat sig blev 3 tunnor var förbrutet och fick arrenderas för 4 ½ mark; Per hade också en pant av Anna Gundersdotter i Hackås om 1 tunna för 34 daler, som inte var förbrutet; (Pedder Joennsenn i Bollaas; Joenn Joennssenn; Anne Jonnsdatter; Anne Gundersdatter i Hackaas).
  • Halvard Svensson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 2 tunnor kunde sås på gården; hade bröder i Norge, som han hade löst ut vid namn Mikael Svensson i Nummedalen, Norge, Jon Svensson i Gudmundshus, Verdalen, Norge, och en syster Märet Svensdotter, vilkas andelar blev befriade; 2 fjärdingar var förbrutet och fick arrenderas för ½ mark och 5 skilling; (Haldwordt Swendtzen i Bollaas; Michell Swendtzen i Nummedalenn; Joenn Swendtzen i Gundmundtzhuus i Werdalenn; Marritte Swendsdatter).
  • Sven Eriksson, var död 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 1 ½ tunnor kunde sås på hela gården; 2 bröder och 2 systrar delade på ägandet; Svens lott var förbruten; syskonen Olof Eriksson, Kerstin Eriksdotter och Ingeborg Eriksdotter hade andelar om tillsammans ½ tunna, som befriades; 1 tunna var förbrutet och fick arrenderas för 1 ½ mark; (Swend Erichsenn i Bollaas; Olluff Erichsen; Kiersten och Ingeborigh).
  • Erik Persson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 1 tunna kunde sås på hans andel; hade en bror som hade pantsatt sin del av tunnan till Lars i Ångron, Myssjö socken, som också hade svurit svenskarna trohetsed, varför 1 tunna var förbrutet; han var 'satt' för tjyveri och därför inte 'opthinngett' för sin fred, 'mens schall rettis offuer hanns hals'; blir sedan förvisad från landet (landsförvisad); 1 tunna var förbrutet och fick arrenderas för 1 ½ mark; (Erich Pedderssenn i Öndestad; Laes i Angeroenn i Myske sougenn).
  • Jon Persson, levde 1613; hade inte svurit svenskarna trohetsed och gick fri; (Joenn Pederssenn i Öndestad).
  • Jöns Olofsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 1 ½ tunnor kunde sås på gården, som var förbruten och fick arrenderas för 2 mark och 5 skilling; (Jenns Oelssenn i Röröenn).
  • Reidar Olofsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 1 ½ tunnor kunde sås på gården; systern Sigrid Olofsdotters andel om ½ tunna blev befriad; 1 tunna var förbrutet och fick arrenderas för 1 ½ mark; (Reder Oelssenn i Hoelsaas; jordeboken har Hackaasen; Zigrii Olluffsdatter).
  • Anders Helgesson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 2 ½ tunnor kunde sås på gården, som var förbruten och fick arrenderas för 3 ½ mark och 5 skilling; (Anders Hellgesenn i Huadtkne; jordeboken har Huadsteenn).
    (Anders finns i boken 'Skanke ätten', sid 423, Robelin).
  • Helge Andersson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; hade ingen jord; (Helge Anderssenn).
    (Helge finns i boken 'Skanke ätten', sid 423, Robelin).
  • Lars Tordsson, levde 1613; 3 lass hö var förbrutet och fick arrenderas för ½ mark; (Lauritz Thordssen i Huadtkie).
  • Jöns Olofsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 2 tunnor kunde sås på hela gården; hade 2 bröder - Olof Olofsson och Sven Olofsson -, vilka dog före fejden och deras barns andelar om 1 tunna blev befriad; Jöns förbrutna andel var 2 ½ fjärdingar; en piga vid namn Kerstin hade förbrutit sin andel; 1 tunna var förbrutet och fick arrenderas för 1 ½ mark; (Jenns Oelssenn i Huadtkie; Olluff Olluffsenn och Swennd Olluffsens börnn; pige Kierstenn).
  • Erik Jonsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; sytades av sina söner, som hade rymt (sannolikt till Norge) och inte hade förbrutit gården; 2 ½ tunnor kunde sås och Erik hade förbrutit det själv och ansågs inte ha blivit sytad av sina söner; gården var förbruten och fick arrenderas för 3 ½ mark och 5 skilling; (Erich Joennsenn i Huadtkiem).
  • Anders Kempe, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 1 tunna kunde sås på hela gården; brodern Olof hade rymt (sannolikt till Norge) och hans andel om 1 fjärding befriades; ½ tunna och 1 fjärding var förbrutet och fick arrenderas för 1 mark och 2 ½ skilling (jordeboken har 1 mark och 3 skilling); (Annders Kempi i Huadtkiem; Olluff Kempe).
  • Anders Halvarsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 3 tunnor kunde sås på gården; hade en ogift syster här i landet, vars andel om 3 fjärdingar befriades; 2 tunnor och 1 fjärding var förbrutet och fick arrenderas för 3 mark och 7 skilling; (Annders Haldwordtssenn i Ubaas).
  • Jöns Jönsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 3 tunnor kunde sås på gården och som tillkom honom och hans 2 bröder, en hade rymt, och en syster; en broder hade varit knekt (för svenskarna) och hans andel var 1 ½ tunnor och ½ fjärding; en broder har förbrutit sin andel och broderns Per Jönsson och systerns Märet andelar befriades; 1 ½ tunna och 1 ½ fjärdingar var förbrutet och fick arrenderas för 2 ½ mark och 6 ½ skilling (jordeboken har 2 ½ mark och 2 ½ skilling); Jöns hade också en ängslott i Botåsen om 1 lass, som var förbrutet och fick arrenderas för 3 skilling; (Jens Jennssenn i Ubaas; Peder Jenssen; söster Maritte).
  • Per Matsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 3 tunnor kunde sås på gården, som var förbruten och fick arrenderas för 4 ½ mark; (Peder Madtzssen i Ubaas).
  • Erik Jonsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 2 ½ tunnor kunde sås på gården, som var förbruten och fick arrenderas för 3 ½ mark och 5 skilling; (Erich Joenssenn i Ubaas).
  • Per Persson, levde 1613; hade varit knekt (för de dansk-norska styrkorna); (Peder Pederssenn, Ubaas).
  • Erik Nilsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; hade varit knekt (för de dansk-norska styrkorna); 2 tunnor kunde sås på gården; hade syskon i Sverige, som han inte visste om de var levande eller döda; gården var förbruten och fick arrenderas för 3 mark; (Erich Nielssenn i Wiigen).
  • Mats Nilsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 2 tunnor kunde sås på gården; därav tillkom honom på hans hustrus vägnar den 3 part; de andra 2 parterna tillkom hustruns bror, som var i Hedmark, Norge; Anders Jonssons andel om 1 ½ tunnor blev befriad; ½ tunna och 1 fjärding var förbrutet och fick arrenderas för 1 mark och 2 ½ skilling; Mats hade också en pant i 'Alwe' (Älven ?), Myssjö socken, av sin bror i Norge om 1 fjärding säd för 5 daler, som fick arrenderas för 7 skilling; (Madtz Nielssenn i Wiigenn; Anders Joenssenn).
  • Anders Andersson, var nyligen död; hade svurit svenskarna trohetsed; 3 tunnor kunde sås på gården, som var förbruten och fick arrenderas för 4 ½ mark; hade också en ängslott i Joxåsen, som fick arrenderas för ½ mark och 3 skilling; (Annders Andersenn i Wiigen).
  • Anders Persson, levde 1613; hade rymt (sannolikt till Norge) och gick fri; (Anders Pederssenn i Wiigen).
  • Hustru Kerstin, levde 1613; hade rymt (sannolikt till Norge); 8 tunnor kunde sås på gården; 3 bröder och 2 systrar ägde gården; Kerstin hade löst ut sina bröder Henrik Eriksson och Erik Eriksson; brodern Per Eriksson var i Sverige; hade en syster Sara i Kall, som förbrutit sin andel; 3 tunnor var förbrutet och fick arrenderas för 4 ½ mark; (Hustru Kierstenn i Örgaard; Hennrich Erichssenn och Erich Erichssenn; Peder Erichssenn; söster Zarre i Kalld).
  • Nils Eriksson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 3 ½ tunnor kunde sås på gården, som var förbruten och fick arrenderas för 5 mark och 5 skilling; (Niels Erichssenn i Boegaard).
    (Nils, son till länsman Erik Jönsson i Bugården, finns i boken 'Skanke ätten', sid 38, 466, Robelin).
  • Sven Jonsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; nästan 2 tunnor kunde sås på gården; därav tillkom 2 bröder och 2 systrar i Norge 1 ½ tunnor; eftersom syskonen inte hade presenterat sig var hela gården förbruten (ingen landskyld är upptagen, men jordeboken har 3 mark); (Swend Joenssenn i Hellebacken).
  • Sven Jonsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 2 tunnor och 1 fjärding kunde sås på gården; Anders Olofsson i gården hade den ena tunnan i pant för 30 daler, som hans avgångna broder hade pantsatt; hade en broder här i landet och en ogift syster här i landet och deras andelar var 3 fjärdingar; 1 ½ tunnor var förbrutna; Gunvor Jonsdotters andel om 1 ½ fjärdingar blev befriad; 1 ½ tunnor och 1 fjärding var förbrutet och fick arrenderas för 2 ½ mark och 3 skilling; (Swendt Joenssenn i Hellebacken; Annders Oelssenn sammesteds; Gunder Joensdatter).
  • Sven Olofsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 1 ½ tunnor och 1 fjärding kunde sås på gården; därav tillkom hans systerbarn 1 ½ fjärdingar; 1 tunna och 1 ½ fjärdingar var förbrutna; eftersom systerbarnen var i Hedmark, Norge, och inte hade presenterat sig blev var 1 ½ tunnor och 1 fjärding förbrutna och fick arrenderas för 2 ½ mark och 3 skilling; hade pantsatt 1 tunna till Per Nilsson i Gärdsta, Marby, som också hade svurit svenskarna trohetsed; (Swend Oelssenn i Hellebacken; Peder Nielsen i Hildsted i Marieby, men avser Peder Nielssenn i Hierstad i Marby).
  • Olof Mikaelsson, var död 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 3 tunnor kunde sås på gården; därav tillkom en broder i Hedmark, Norge, och ett omyndigt barn 1 tunna och 1 ½ fjärdingar; 1 ½ tunnor och ½ fjärding var förbrutet; befanns att Olof var död och hans kvinna var omgift; gården skylle bygslas av kungen och halva parten om 1 ½ tunnor säd var förbrutet och som avsåg de andelar som Olof hade utlöst av 2 systrar; Boel Jönsdotters andel om 1 fjärding blev befriad; 2 ½ tunnor och 1 fjärding var förbrutet och fick arrenderas för 1 daler och 3 skilling; (Olluff Michelssenn i Helbackenn; Boell Jennsdatter).
  • Jon Andersson, levde 1613; hade rymt (sannolikt till Norge), dömdes fri; (Joenn Andersenn, Myrre).
  • Olof Andersson, var död 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 4 tunnor kunde sås på gården, som sonen Jon bekände; hela gården var förbruten och fick arrenderas för 6 mark (jordeboken upptar för Joenn Oluffszön och Oluff Anderssönn 1 ½ daler); (Olluff Andersenn; Joenn).
  • Jon Olofsson, levde 1613; hade ingen jord; hade varit knekt (för de dansk-norska styrkorna); (Joenn Oelssenn, Myrre).
  • Per Andersson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 3 tunnor kunde sås på gården, som var förbruten och fick arrenderas för 4 ½ mark; hade också i pant för 50 daler en gård i Häggen, som tillkom Anders Olofssons omyndiga barn, men kunde inte visa något pantbrev och visste inte heller hur mycket som kunde sås på gården; (Peder Andersenn i Fastgaardenn; Annders Oelssens börnn i Heggen).
  • Jon Simonsson, levde 1613; hade rymt (sannolikt till Norge), dömdes fri; (Joenn Siemensenn i Siide).
  • Erik Pålsson, levde 1613; hade rymt (sannolikt till Norge), dömdes fri; (Erich Powelsen i Siidde).
  • Sven Månsson, var död 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; hade ingen jord; 2 tunnor kunde sås på gården och Gertrud Jakobsdotters andel om 1 tunna dömdes fri; (Swend Mogenssen i Siide; Giertrud Jacobsdater).
  • Anna Nn, levde som änka 1613; 2 tunnor kunde sås på gården; en syster i Norge hade en andel om 1 tunna, men eftersom hon inte hade presenterat sig så var hela gården förbruten och fick arrenderas för 3 mark; (Anne, enncke i Siide).
  • Anders Persson, levde 1613; hade förbrutit 1 ½ tunnor; Elins andel om ½ tunna blev befriad; 1 tunna var förbrutet och fick arrenderas för 1 ½ mark; (Anders Pederssen i Siide; Ellinn).
  • Per Andersson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 2 tunnor kunde sås på gården, som var förbruten och fick arrenderas för 3 mark; (Peder Anderssenn i Siide).
  • Jöns Pålsson, levde 1613; 1 tunna och 2 ½ fjärdingar kunde sås på gården, som var förbruten och fick arrenderas för 2 mark och 1 ½ skilling; (Jenns Powelsen, Siide).
  • Jöns Pålsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 4 tunnor kunde sås på hela gården; befann att vara 3 bröder och 3 systrar; de två bröderna Erik Pålsson och Olof Pålsson hade rymt (sannolikt till Norge) och gick fria; systrarna Berit och Märet dömdes också fria; systern Ingeborg bodde i Rise, Offerdal, och hennes man Anders Jönsson hade förbrutit hennes andel; 1 tunna och 1 ½ fjärdingar var förbrutna (ingen landskyld är upptagen och inte heller i jordeboken); (Jenns Powelssenn i Siide; Erich Powelsenn och Olluff Powlsenn; Birrette och Maritte; Ingeborigh som boer i Rise i Offerdal sougenn, som haffuer Annders Jennssen).
  • Gudbjörn Persson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; hade varit knekt (för de dansk-norska styrkorna); hade ingen jord; (Gundbiörnn Pederssen; ingen by är noterad).
  • Per Pålsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 4 tunnor kunde sås på gården, som var förbruten och fick arrenderas för 6 mark; hade också i pant för 60 daler en gård i Svensåsen om 1 ½ tunnor; ägarna var i Sverige och eftersom bägge parterna var ofria var gården förbruten och fick arrenderas för 2 mark och 5 skilling; (Peder Powelssen i Dille).
  • Pål Persson, levde 1613; hade rymt och dömdes fri; (Powell Pederssenn).
  • Ingeborg Nn, levde som änka 1613; hade rymt (sannolikt till Norge), dömdes fri; (Ingeborigh, encke i Gielde).
  • Erik Andersson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 2 tunnor kunde sås på gården, som var förbruten och fick arrenderas för 3 mark; hade också en ängslott i Funäs, som fick arrenderas för 6 skilling; hade också 1 fjärding säd i Matnäs, som fick arrenderas för 7 skilling; han var i Sverige om privilegier och hade därför inte 'optinngett'; (Erich Andersenn i Gielle).
  • Per Larsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 2 tunnor kunde sås på gården, som var förbruten och fick arrenderas för 3 mark; hade också en syster, som inte var angiven; (Peder Lauritzenn i Gielle).
  • Sven Jönsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; hade ingen jord; (Swend Jennssenn i Selli).
  • Måns Pålsson, levde 1613; hade rymt (sannolikt till Norge), dömdes fri; (Mougens Powelsen i Juxaas).
    (Måns, gift med länsmansdottern Agnis Jönsdotter från Norrgården, finns i boken 'Skanke ätten', sid 421, Robelin).
  • Gertrud Nn, levde som änka 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 3 tunnor kunde sås på gården; hennes barn i Hedmark, Norge, hade andelar om 1 ½ tunnor; eftersom barnen inte hade presenterat sig var hela gården förbruten och fick arrenderas för 4 ½ mark; (Giertrud, encke i Juxaas).
  • Valborg Nn, levde som änka 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; hade ingen jord; målet om köp av sin fredlöshet blev nedlagt för hennes armods och skröplighets skull; maken Erik Jönsson hade svurit svenskarna trohetsed och kunde så 3 tunnor på hennes andel av gården; 3 tunnor var förbrutet och fick arrenderas för 4 ½ mark; (Walborigh, encke i Budaas; hindes mand Erich Jennssenn).
    (Erik Jönsson, länsmansson från Norrgården, finns i boken 'Skanke ätten', sid 421, Robelin).
  • Karin Nn, levde som änka 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 2 tunnor kunde sås på gården; därav tillkom hennes omyndiga barn 1 tunna säd; 1 tunna var förbrutet; Jon Persson och hans syskons andel om 1 tunna blev befriad; 1 tunna var förbrutet och fick arrenderas för 1 ½ mark; (Karrenn, enche i Budaas; Joenn Pedersenn med sinne södschinde).
    (Karin, gift med Per Jönsson, var länsmansdotter från Norrgården, finns i boken 'Skanke ätten', sid 421, Robelin).
  • Jon Eriksson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 2 tunnor kunde sås på gården; hade åtta syskon med andelar i gården, som var förbruten; gården var förbruten och fick arrenderas för 3 mark; hade också en litet stycke jord i 'Namb' om 1 spann säd, 1 ½ fjärdingar, som var förbrutet och fick arrenderas för ½ mark och 1 ½ skilling; (Joenn Erichsen i Swenssnes).
  • Jon Andersson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 2 ½ tunnor och 1 fjärding kunde sås på gården; hans syster Märet i Åse, Berg, och Berit i Funäs (Myssjö) hade andelar om tillsammans 1 tunna, som befriades; 2 tunnor var förbrutet eftersom en broder i Norge inte hade presenterat sig; (ingen landskyld är antecknad); (Jonn Anderssen i Swenssaas; Maritte i Aase i Berigx sougen, hans syster; Birrette i Funes).
  • Jörgen Jönsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 4 och en halv fjärdings tunnor kunde sås på gården, var förbrutet och fick arrenderas för 6 mark och 3 ½ skilling; (Jörgen Jensen i Swensaas).
  • Erik Olofsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 2 tunnor kunde sås på gården, som var hans hustrus; gården var förbruten och fick arrenderas för 3 mark; (Erich Oelssenn i Swensaas).
  • Lars Drage, levde 1613; hade ingen jord, men hade svurit svenskarna trohetsed; (Laes Drage i Swenssaas).
  • Per Jörgensson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; hade ingen jord; (Peder Jörgensenn i Swensaas).
  • Olof Persson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 1 ½ tunnor kunde sås på gården; hade en syster i Norge med en andel om ½ tunna, men eftersom hon inte hade presenterat sig var hela gården förbruten och fick arrenderas för 2 mark och 5 skilling; (Olluff Pedersen i Silbackenn).
  • Jon Persson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 2 tunnor kunde sås på gården, som var förbruten och fick arrenderas för 3 mark; (Joenn Pedersen i Silbachen).
  • Jörgen Olofsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 5 tunnor kunde sås på gården; hade tre bröder i Norge med andelar om 3 ½ tunnor och 1 fjärding; 1 tunna och 1 fjärding var förbrutna; eftersom bröderna inte hade presenterat sig var hela gården förbruten och fick arrenderas för 7 ½ mark; ägde också 1 ½ tunnor i Joxåsen tillsammans med sin bröder; gården var förbruten och fick arrenderas för 2 mark och 5 skilling; (Jörgen Oelssen i Silbachen).
  • Olof Persson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 5 tunnor kunde sås på gården, som var förbruten och fick arrenderas för 7 ½ mark; (Olluff Powelsenn i Silbackenn; jordeboken har Oluff Pederssönn).
  • Halvard Persson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 1 tunna kunde sås på gården, som var förbruten och fick arrenderas för 1 ½ mark; (Haldword Pedersenn i Silbackenn).
  • Anders Jonsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 1 ½ tunnor kunde sås på gården; därav tillkom en syster ½ tunna; Anders andel om 1 tunna hade han pantsatt till Karl i Lockåsen för 80 daler och skulle kungen lösa det; gården var förbruten och skulle värderas av 6 män och skulle lösas av Karl Jörgensson i Lockåsen för 20 daler; gården fick arrenderas för 2 mark och 5 skilling; (Anders Joensenn i Silbackenn; Karll Jörgennsenn, Lochaas).
  • Halvard Olofsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 1 ½ och ½ fjärdingar tunnor kunde sås på gården; därav tillkom 2 bröder i Norge och en ogift syster 4 ½ fjärdingar; Halvards andel och andelen för en gift syster här i landet om 2 ½ fjärdingar var förbrutna; brodern Erik Olofsson (han hade sannolikt varit knekt för de dansk-norska styrkorna) hade varit här på tinget och angivit sig och befanns att han var den ene brodern i denna gård, som inte hade förbrutit sin andel, men för 'bögningen' i Undersåker inte hade presenterat sig hos landsherren; gården, utom Eriks part om ½ tunna, var förbruten och fick arrenderas för 2 mark och 5 skilling; (Haldwordt Oelssen i Eltenes; Erich Oelsenn).
  • Nils Persson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; hade ingen jord; (Niels Pedersenn i Hölbye).
© Layout, innehåll och bilder: Björn Espell, Frösön, Sweden.
Layout enligt HTML 4.01 Strict. Uppdaterad 2013-04-05.