Åtalade odelsbönder i Näs socken, Jämtland, Trondheims län 1613.
 

  • Anders Olofsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 3 tunnor kunde sås på gården, som var den döde faderns egendom och som var förbrutet och fick arrenderas för 4 ½ mark; fadern hade svurit svenskarna trohetsed; (Anders Oelssenn i Bledinngh).
  • Sören Sigvardsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; hade varit knekt (för de dansk-norska styrkorna); 3 tunnor kunde sås på gården; andelar fanns för 2 systrar och 2 bröder; Olof Sigvardssons andel blev befriad liksom systrarnas andelar, tillhopa 1 ½ tunnor; andelarna för Sören och en broder om 1 ½ tunna var förbrutet och fick arrenderas för 2 mark och 5 skilling; (Seffrenn Syuffuerttzen i Bledingh; Olluff Sigwordssenn).
    (Anders Sigvardsson var nämndeman i Hackås tingslag och en av dom som med sitt signetavtryck bekräftade freden i Brömsebro år 1645).
  • Olof Eriksson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; hade varit knekt (för de dansk-norska styrkorna); 1 ½ tunnor kunde sås på hans styvmors förbrutna andel; den andra halvan om 1 ½ tunnor ägdes av 2 systrar, varav Olof var gift med den ena och den andra, Karin Eriksdotter, var omyndig; Karins andel blev befriad; (Olluff Erichssenn i Biermme; Karrenn Erichsdatter).
  • Per Eriksson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; hade varit knekt (för de dansk-norska styrkorna); 1 tunna kunde sås på gården, som var förbruten och fick arrenderas för 1 ½ mark; (Peder Erichssenn i Biermme).
  • Ingeborg Nn, levde som änka 1613; hade svurit svenskarna trohetsed och hennes man dog under tiden fienden (svenskarna) hade landet; 1 ½ tunnor kunde sås på gården, som var förbruten och fick arrenderas för 2 mark och 5 skilling; (Ingeborigh, enche i Biermme).
  • Ingeborg Nn, levde som änka 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 1 ½ tunnor kunde sås på hela gården; tillkom henne en syskonlott i Bjärme om 1 fjärding efter sina föräldrar; tillkom hennes moder Agnes Andersdotter i samma gård 1 ½ tunnor och 1 fjärding, som var förbrutna; den andra parten hade hennes man köpt till sig och var inte förbruten, då den andelen om 1 tunna tillkom hans omyndiga barn; ½ tunna var förbrutet; Anders Olofssons och Berit Olofsdotters andelar om tillsammans 1 tunna blev befriade; ½ tunna var förbrutet och fick arrenderas för ½ mark och 5 skilling; (Ingeborigh, enche i Biermme; moeder Angnis Andersdatter; Anders Oelsen och Beritte Oelsdatter).
  • Måns Henriksson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 1 ½ tunnor kunde sås på gården, som var förbruten och fick arrenderas för 2 mark och 5 skilling; (Mogens Hennrichssenn, Biermme).
    (Måns finns i boken 'Skanke ätten', sid 430, Robelin).
  • Henrik Sivertsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 1 ½ tunnor kunde sås på hela gården; hade en syster i Nordland, Norge, som han inte gett något på 20 år; gården var förbruten och fick arrenderas för 2 mark och 5 skilling; (Hennrich Syffuerttzen i Biermme).
  • Per Björnsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 1 ½ tunnor kunde sås på gården, som var förbruten och fick arrenderas för 2 mark och 5 skilling; (Peder Biörnnssen i Biermme).
  • Jöns Andersson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 4 tunnor kunde sås på gården, som var förbruten och fick arrenderas för 6 mark; andelen i gården för Gunhild, Kjell Jonsson, som bodde i Inderöy, Nordtröndelagen, Norge, om ½ tunna befriades; (Jenns Anderssenn i Biermme; Gunild, Kield Joenssenn).
    (Jöns Andersson och systern Gunhild gift med Kjell Jonsson finns i boken 'Skanke ätten', sid 431, Robelin).
  • Per Olofsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 3 tunnor kunde sås på gården, som var förbruten och fick arrenderas för 4 ½ mark; (Peder Oelssenn i Biermme).
  • Olof och Jon Sigvardsson, båda levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 3 tunnor kunde sås på hela gården; systrarna, andelarna för pigorna Anna och Kerstin om 1 tunna blev befriade; 2 tunnor var förbrutet och fick arrenderas för 3 mark; (Olluff Sigwordssenn i Gielle och Joenn Sigwordssen ibidem; Anne och Kierstenn Syuffuerttzdatter).
    (Olof Sigvardsson i Bjärme var nämndeman i Hackås tingslag och en av dom som med sitt signetavtryck bekräftade freden i Brömsebro år 1645).
  • Josef Nn, levde 1613; gården tillkom Olof Svensson (kyrkoherde på Rödön 1611 till 1613) och hans systrar i Trondheim, som bägge hette Märet och deras andelar var inte förbrutna; andelarna för Olof och hans syster Ingeborg var förbrutna; 3 ½ tunnor kunde sås på hela gården och 2 tunnor var förbrutna; 2 ½ tunnor var förbrutet och fick arrenderas för 3 ½ mark och 5 skilling; (Joseep i Steensgaard; Her Olluff Swendssen; heder beggi Maritte; söster Ingeborigh).
    (Olof Svensson finns i boken 'Skanke ätten', sid 349, Robelin).
  • Lars Olofsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 2 ½ tunnor kunde sås på hans andel av gården, som var förbruten och fick arrenderas för 3 ½ mark och 5 skilling; (Laes Oelsenn i Standgield).
  • Sven Jakobsson, levde 1613; hade varit knekt (för de dansk-norska styrkorna); (Swend Jacobssenn i Steengierd).
  • Olof Stefansson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 4 tunnor kunde sås på gården; hade köpt ut sin bröder och brorsbarn; hade också köpt ut en gammal ogift syster i Jämtland, vars andel var förbrutet; systrarna Margaretas (Margareta Stefansdotter, änka efter Herr Samuel Lauritsson, sognepräst i Stjördal, Norge) och Kerstins andelar om 1 tunna blev befriade; 3 tunnor var förbrutet och fick arrenderas för 4 ½ mark; (Olluff Staphanssenn i Grönwigen; Margrette, Her Samuels i Stördalenn; Kierstenn Sthaphansdatter).
  • Per Torstensson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 2 tunnor kunde sås på gården, som ägdes av hans styvmoder; gården var förbruten och fick arrenderas för 3 mark; (Peder Thostenssenn i Grönwigen).
  • Guttorm Eriksson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; hade varit knekt (för svenskarna) i Ryssland; 2 tunnor kunde sås på gården, som var hans moders gård och som var förbrutet och fick arrenderas för 3 mark; (Guttorm Erichssen i Grönwigen).
  • Erik Olofsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 4 tunnor kunde sås på gården i Klocksås, som var förbruten och fick arrenderas för 6 mark; Erik hade dessutom följande panter:
    • en gård av Kjell Olofsson i Månsta, som han brukade under Klocksås, men som han inte kunde så något på; var förbrutet efter Kjell Olofsson, som hade svurit svenskarna trohetsed.
    • två ängar av Olof Persson i Månsta, Näs, var förbrutna.
    • en ängslott av Jon Eliasson i Tanne, Lockne.
    • två ängar av Per Olofsson i Vi, Näs.
    (Erich Oelssenn i Klugxaas; Kield Olluffsenn i Monstad; Olluff Pederssen i Monstad; Joenn Elliannssenn i Thande, Lochne; Peder Oelssenn i Wii).
    (Erik var son till bonden och prästen Olof Karlsson Blix i Undersåker, ca 1520-1593, och Eriks farbror var Måns Karlsson Blix, som var kyrkoherde i Undersåker 1532-1566, Herr Måns).
  • Nils Karlsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 6 tunnor kunde sås på hela gården; omyndiga systrarna Saras och Ingeborgs andelar om tillsammans 3 tunnor blev befriade; 3 tunnor var förbrutet och fick arrenderas för 4 ½ mark; (Niels Carllssenn i Klugxaas; Sara och Ingeboright Karlsdatter).
  • Jon Broddesson, levde 1613; hade varit knekt (för de dansk-norska styrkorna); (Joenn Bröddesenn, Klugxaas).
  • Klas Jörgensson, hade varit knekt (för de dansk-norska styrkorna); målet om fredlösköp blev nedlagt då han hade 'aldielis indtett i formuffue'; (Claus Jörgensenn; ingen by är angiven, men är placerad efter Jon Broddesson).
  • Mårten Eriksson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 2 tunnor kunde sås på hela gården, som var förbruten och fick arrenderas för 3 mark; (Morttenn Erichsen, Esns, jordeboken har Aassenn).
  • Per Jonsson, levde 1613; hade varit knekt (för de dansk-norska styrkorna); Peder Joennsenn i Aase).
  • Jöns Olofsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 3 tunnor kunde sås på hela gården; hade en faster, som han sytade och hennes andel var förbrutet; hade en farbror i Sverige, vars andel var förbrutet; hade en syster Märet, som hade rymt och hennes andel om ½ tunna befriades; 2 ½ tunnor var förbrutet och fick arrenderas för 3 ½ mark och 5 skilling; (Jenns Oelsenn i Wiigenn; söster Maritte).
  • Per Olofsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 2 ½ tunnor kunde sås på gården; hade en broder Olof i Marieby, som också hade del i gården och den andelen var förbrutet; gården var förbruten och fick arrenderas för 3 ½ mark och 5 skilling; (Pedder Oelsenn i Wiigh; broder Olluff i Marreby); (detta stycke är placerat i slutet, men torde höra till Viken).
  • Per Olofsson, levde 1613; hade varit knekt (för de dansk-norska styrkorna); (Pelle Oelssenn i Sörwiigen).
  • Mårten Nilsson, Anders Svensson bekände att Mårten inte ännu hade kommit hem från sin rymning till Norge; Mårten dömdes fri; fadern var död före fejden och kunde så på hela gården 4 tunnor och därav tillkom ½ tunna kungen; 3 ½ tunnor tillkom en broder och en syster samt Anna (Anna Mårtensdotter, gift med herr Patrik Didriksson i Trondheim; Anna var bror till Olof Mårtensson i Gärde, Hackås), och Annas andel var ½ tunna; Mårtens befriade andel var 2 tunnor; systern Barbros andel om 1 ½ tunnor tillsammans med sina syskon var förbrutet och fick arrenderas för 2 mark och 5 skilling; (Morthenn Nielssenn i Solberigh; Morthen Erichsen; Barbra; Anne, Her Pattrix i Byenn).
  • Olof Larsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 4 tunnor kunde sås på gården, som var förbruten och fick arrenderas för 6 mark; hade också ett ödesböle om en fjärding i Gärde, som fick arrenderas för 7 skilling; hade också en pant av Kjell i Månsta i form av en ängslott om 4 lass hö för 31 daler, som fick arrenderas för ½ mark och 3 skilling; hade också ett annat litet pantgods för 30 daler i Fåker, Näs, som fick arrenderas för ½ mark och 5 skilling, ägaren var död i Hedmark, Norge; (Olluff Lauridssenn i Sinndberigh; Kield i Monstad).
    (Olof Larsson, dottern Kerstin Olofsdotter samt hennes syskon finns i boken 'Skanke ätten', sid 41, Robelin).
  • Erik Boelsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 5 tunnor kunde sås på gården; hade en broder och en syster i Hedmark med andelar om 2 tunnor; Eriks förbrutna andel var 2 tunnor; hade upparbetat ytterligare 1 tunna, som var förbrutet; eftersom syskonen inte hade presenterat sig var 5 tunnor förbrutna och fick arrenderas för 7 ½ mark; (Erich Boelsenn i Gielle).
  • Olof Eriksson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 4 tunnor kunde sås på gården; hade 2 omyndiga bröder och 3 ogifta systrar med andelar om tillsammans 3 tunnor och dessa syskonens - Nils, Jöns, Karin, Agnes och Berit - andelar blev befriade; 1 tunna var förbrutet och fick arrenderas för 1 ½ mark; (Olluff Erichssenn i Gerre; Niels och Jens Erichssen med sinn söster Karenn, Angnis och Berrette Erichsdatter).
  • Jon Sivertsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 1 tunna kunde sås på gården, som var förbruten och fick arrenderas för 1 ½ mark; hade också en pantgods av Lars Jonsson i Fåker för 25 daler, men inget pantbrev; Lars var i Hedmark, Norge; gården var förbruten och fick arrenderas för 1 ½ mark; (Joenn Siffuertzen i Gerre; Laurids Joennsenn).
  • Torsten Bengtsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; hade varit knekt (för de dansk-norska styrkorna); hade jord i Månsta om 3 tunnor säd, men 2 tunnor tillkom Mikael Olofsson i Månsta, som var förbrutet och fick arrenderas för 3 mark; Torsten i Kungsnäs skulle bygsla samma gård, som tillkom kungen; (Thostenn Bendtzen i Nesset; Michell Oelsen i Monstad; Thosten i Kongxnesett).
  • Per Månsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; hade ingen jord; bodde på kungens, men skulle ta fasta på den igen; (Peder Mougenssen i Nesett).
  • Olof Persson, levde 1613; hade varit knekt (för de dansk-norska styrkorna); (Olluff Pederssenn, Monstad).
  • Mikael Olofsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 4 tunnor kunde sås på gården, som var förbruten och fick arrenderas för 6 mark; (Michell Oelssen i Monstad).
  • Olof Persson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 4 tunnor kunde sås på gården; hade pantsatt en ängslott om 8 lass hö för 30 daler till Erik Olofsson i Klocksås och det var också förbrutet, eftersom Erik hade svurit svenskarna trohetsed; 4 tunnor var förbrutet och fick arrenderas för 6 mark; (Olluff Pedersen i Monstad; Erich Oelssen i Klugxaas).
  • Erik Fastesson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; hade jord i Höviken, Revsund, om 2 tunnor; hade 2 bröder och 2 systrar med andelar i jorden; Eriks andel var inskriven hos hans broder Tyrris i Höviken, Revsund; det befanns vara infört i Bodsjö, Revsund; (Erich Fastessen i Monstad; Thörris i Höewigenn i Reffsund gield).
  • Tyrris Gudfastsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 1 ½ tunnor kunde sås på gården; hade 3 systrar med andelar i gården; 1 tunna tillkom Tyrris och en gift syster och som var förbrutet; pigan Berit Gudfastdotter hade befriat sin andel om 1 fjärding; det övriga var förbrutet av Tyrris, hans gifta syster och en som hade fött utom äktenskap hade förbrutit 1 tunna och 1 fjärding, som fick arrenderas för 1 ½ mark och 7 skilling; hans hustru hade egendom om ½ tunna i Svensåsen, Oviken, som fick arrenderas för ½ mark och 5 skilling; (Thörris Gudfastssen i Ölsted; Berette Gudfastdatter).
  • Erik Jonsson, levde 1613; hade rymt (sannolikt till Norge) och dömdes fri; (Erich Joennsen i Ölsted).
  • Jon Jonsson, var död 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; hade sönerna Anders och Per, som uppgav att 6 tunnor kunde sås på gården, som var förbruten och fick arrenderas för 9 mark; (Joenn Joensen i Ölsted; Anders och Peder Joenssenn).
  • Anders Jonsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; hade en änglott av Billsta om 10 lass hö för 40 daler i Oldberg, som var förbrutet och fick arrenderas för 1 ½ mark och 2 ½ skilling; hade också en ängslott om 2 lass för 20 daler i Sanne, som var förbrutet och fick arrenderas för 4 skilling; (Anders Jennssen i Ölsted).
  • Per Jonsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; hade ingen jord; (Peder Joennssenn i Ölsted).
  • Per Andersson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 3 ½ tunnor kunde sås på gården; en del tillkom änkan Kerstin; gården var förbruten och fick arrenderas för 5 mark och 5 skilling; Per hade också en annan gård om 3 tunnor i Ålsta, som fadern ärvt efter hans brorson Sigvard; gården var förbruten och fick arrenderas för 4 ½ mark; (Peder Andersen i Ölsted).
  • Torbjörn Persson, levde 1613; hade rymt (sannolikt till Norge) och gick fri; (Thorbiörnn Pedersenn i Focker).
  • Per Persson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 1 tunna kunde sås på gården, som var förbruten och fick arrenderas för 1 ½ mark; (Peder Pederssen i Focker).
  • Märet Nn, levde som änka 1613; var Måns Anderssons efterleverska; hon och hennes husbonde hade ingen jord; gården om 2 tunnor i Fåker tillkom Anders Hansson och var förbruten; gården var förbruten och fick arrenderas för 3 mark; (Maritte encke i Focker, Mogens Anderssenns epterleffuersche; Anders Hannssenn).
  • Lars Torstensson, var död 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 2 tunnor kunde sås på gården; (Lars Thostenssen i Focker).
  • Anders Eriksson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; hade ingen jord; brukade en gård tillsammans med systern Kerstin Eriksdotter; 3 tunnor kunde sås, som var förbrutet och fick arrenderas för 4 ½ mark; (Anders Erichssenn i Focker; Kierstenn Erichsdatter).
© Layout, innehåll och bilder: Björn Espell, Frösön, Sweden.
Layout enligt HTML 4.01 Strict. Uppdaterad 2013-04-05.