Åtalade odelsbönder i Myssjö socken, Jämtland, Trondheims län 1613.
 

  • Anders Olofsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; gård ibidem; dock halvparten i pantgården av de folk 'udpantt' till 4 tunnor säd; gården var pantsatt till Östen Månsson i Odensala, Brunflo, för 80 daler; gården var förbruten och fick arrenderas för 6 mark; (Annders Oellssenn i Landtsemb; Östenn Mogensen i Ounsall i Bröndtfloed).
  • Nils Jonsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 1 tunna och 1 fjärding kunde sås på gården, som var förbruten och fick arrenderas för 1 ½ mark och 7 skilling; (Niels Joenssenn i Landsöenn).
  • Nils Andersson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; var husman (lantarbetare som ägde sitt hus, men inte jorden); (Niels Anderssenn i Landsumb, er enn husmand).
  • Gjord Karlsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 2 tunnor kunde sås på gården, som var förbruten och fick arrenderas för 3 mark; (Giord Charllsenn i Funees).
    (Gjord Karlssons dotter Marette var gift med Per Nilsson i Fäste, Hackås, och finns i boken 'Skanke ätten', sid 442).
  • Lars Jonsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 2 tunnor kunde sås på gården, som var förbruten och fick arrenderas för 3 mark; (Lauritz Joennsenn i Funees).
  • Nils Andersson, levde 1613; hade inte svurit svenskarna trohetsed; hade ingen jord; följde kaptenen över (sannolikt hade han varit knekt för de dansk-norska styrkorna); (Niels Anndersenn).
  • Olof Mårtensson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 1 ½ tunnor kunde sås på gården; hade en vuxen manlig släkting i Sverige med andel i gården; 1 ½ tunnor var förbrutet och fick arrenderas för 2 mark och 5 skilling; (Olluff Morttensenn den lille ibidem).
    (Olof Mårtensson i Funäs finns i boken 'Skanke ätten', sid 435, Robelin).
  • Olof Mårtensson, levde 1613; hade inte svurit svenskarna trohetsed; hade rymt (sannolikt till Norge) och dömdes fri; (Olluff Morttenssenn denn storre ibidem).
  • Per Ravelsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 3 tunnor kunde sås på gården tillsammans med sina syskon här i landet; 3 tunnor var förbrutet och fick arrenderas för 4 ½ mark; befanns att Märet Sigvardsdotter hade andel om 3 fjärdingar i gården, som Måns Persson tillägnat sig då han till länsherren uppgav sitt odel, och hennes man hade köpt den delen av honom; hade förbrutit detta och skulle själv svara för det, eftersom hon höll det i hävd och 'bögning' och kunde inte heller på denna gård så mer än 3 fjärdingar, jämte 'f:rg'. Märet hade också jord om 6 lass hö i 'Bugwigh', som var förbrutet och fick arrenderas för 1 mark; Karin, Erik Ravelssons hustru, ägde halva delen av Märets andel om 3 fjärdingar; (Peder Rawelsenn i Byenn; Maritte Sigwortzdatter; Mougenns Pederssenn; Karenn, Erich Rawildtzens).
  • Erik Halvarsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; hade varit knekt (för de dansk-norska styrkorna); 2 tunnor kunde sås på gården; Anna Halvarsdotters andel i en tunna blev befriad; 1 ½ tunnor var förbrutet och fick arrenderas för 2 mark och 5 skilling; (Erich Haldwordtzen i Mattnees; Anne Haldwordtzdater).
  • Jöns Andersson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 2 tunnor kunde sås på gården, som var förbruten och fick arrenderas för 3 mark; hade också jord i Matnäset om 2 ½ lass hö; (Jens Annderssenn ibidem).
  • Gudmund Persson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 4 tunnor kunde sås på gården på hans och två gifta systrars andelar, varav en av systrarnas män inte hade rymt; Olof Persson hade rymt (sannolikt till Norge) och gick fri, hade varit husman (lantarbetare som ägde sitt hus, men inte jorden) och var utarmad; totalt var de 5 bröder och 3 systrar om gården; bröderna Mats och Gudmund hade förbrutit sina andelar och Gudmund hade köpt ut 2 av systrarna; bliver så 7 ½ fjärdingar och skall läggas till Mats andel; landskylden blev 2 ½ mark och 5 ½ skilling; (Gundtmund Pederssenn, Mattnees; Olluff Pederssen ibidem; Mattiis).
  • Olof Halvarsson, levde 1613; hade rymt till Selbu i Norge; hade sin gård fri; brodern Erik Jönsson hade varit knekt (för de dansk-norska styrkorna), varför gården om 2 tunnor var förbrutet och fick arrenderas för 3 mark; (Olluff Haldwordsenn ibidem; hanns broder Erich Jennssenn (sannolikt en felskrivning för Erick Haldwordsenn).
  • Mats Björnsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 1 ½ tunnor kunde sås på gården, som var förbruten och fick arrenderas för 3 mark och 5 skilling; (Madtz Biörnnsen i Maehle).
  • Olof Mårtensson (store) och Nils Andersson i Funäs, ägde pantad odeljord för 23 daler, som skulle lösas av kungen; det var 2 ängslotter, en om 4 lass och den andre om 2 lass, vilka värderades av 6 män till 10 daler; (storre Olluff Morttenssenn samptt Niels Anderssenn i Funees).
  • Jon Nilsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 1 tunna kunde sås på hans andel, som var förbrutet och fick arrenderas för 1 ½ mark; (Joenn Nielssen i Maehle).
  • Olof Persson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; hade varit knekt (för de dansk-norska styrkorna); 2 ½ tunnor kunde sås på gården, som var förbruten och fick arrenderas för 3 ½ mark och 5 skilling; (Olluff Pedersenn i Langswe).
  • Jöns Mårtensson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; hade varit knekt (för de dansk-norska styrkorna); var broder till Olof Mårtensson (se nedan), som sköt efter honom, dock var det ingen som klagade på honom därför; gården uppgick till 2 ½ tunnor säd, hans 5 systrars och 2 bröders lotter; därav var hans andel och 2 utköpta systrars andelar och brodern Olofs andel förbrutna; den ena systern hade rymt och är 'hand slagen'; en syster var ogift och en broder var inte fullvuxen och hade varit i 'Hönge', som Jöns och hans syster Ingeborg Mårtensdotter berättade och den delen var inte förbruten; 1 tunna och 1 fjärding var förbrutna; totalt fanns 11 syskonlotter i gården och befanns att 6 lotter var förbrutna och på dem kunde sås 3 ½ tunnor; 1 ½ tunnor var förbrutet och fick arrenderas för 2 mark och 5 skilling; (Jenns Morttensen i Langswe; Olluff Morthenssen; Ingeborigh Morthensdatter).
  • Olof Mårtensson, levde 1613; hade varit 'steffnidt' för han skulle ha rymt och inte mött sin kapten Henning Jensen (kompanichef för de dansk-norska styrkorna), hans jord fanns införd hos brodern Jöns Mårtensson; blev uppmanad att rymma till den 16 oktober 'under hans halsis forthabelse dette aar 1613 undkomb hanns boesloedt' (alltså landsförvisad); (Olluff Morttenssen i Langswee).
  • Örjan Andersson, levde 1613; hade varit knekt (för de dansk-norska styrkorna); hade ingen jord; (Örrie Anndersenn i Langswed).
  • Erik Jonsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 2 ½ tunnor kunde sås på gården, som var förbruten och fick arrenderas för 3 ½ mark och 5 skilling; hade också egendom i Hanabacken i Oviken om 5 lass hö, som var förbrutet och fick arrenderas för 1 mark och 2 ½ skilling; hade också jord i Getnäset i Oviken, som var förbrutet och fick arrenderas för 1 mark och 2 ½ skilling; ägarna till bägge gårdarna hade blivit i landet och var ofria och hade pantat det till denne ofria man; (Erich Joensenn i Angerien).
  • Karl Olofsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; gård ibidem om 1 ½ tunnor säd; 2 ½ tunnor kunde sås på hans andel av gården, som var förbruten och fick arrenderas för 3 ½ mark och 5 skilling; (Karll Oelssenn i Angeraaen).
  • Jöns Larsson, levde 1613; hade inte varit knekt och inte svurit svenskarna trohetsed; hans far hade tvingats svära svenskarna trohetsed och sedan rymt; hade dock infångats, men ville inte ge sig, varför han hade skjutits av svenskarna; Jöns hade ingen jord; Jöns och en syster hade en gård i Gisselåsen, som var föremål för utredning om den skulle konfiskeras eller inte; en jämte hade andel i gården och han hade följt fienden och dragit till Sverige, men var död; antingen skulle Jöns och hans syster få gården dömd fri eller så skulle halva gården tillhöra kungen på hans fäderne och inte på hans möderne, då hon var död före fejden; gården i Gisselåsen var förbruten och fick arrenderas för 3 mark och 5 skilling; (Jenns Lauretzenn i Angeroen).
  • Olof Eriksson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; var husman (lantarbetare som ägde sitt hus, men inte jorden); (Olluff Erichssenn, hussmand i Angeröe).
  • Erik Månsson, levde 1613; gården hade varit pantsatt för 20 daler, men var igenlöst före fejden och fritt; Olof 'dallekar' i Långsved är också nämnd i samband med en pant, men det skulle bevisas före detta år, och det var en pant av ofritt folk; en pant i Viken, Oviken, om 3 lass hö var förbruten och fick arrenderas för ½ mark; (Odelsguotz i Sande aff Erich Mogensen ibidem); (styckets innehåll svårtolkat).
  • Ofritt folk, stycket handlar om en pant om 6 lass hö, som var förbruten och fick arrenderas för 1 mark; (Pandteguotz aff ufrii folck i Onstad udseett och forbrutt som laugmandens domb schall werre paa, enddough, dett med gewalldt er forholdett och swenschenn schall haffue thagenn dennem heenn, ungheferligh thill 6 lees höe; jordeboken har Arnnstedh); (styckets innehåll svårtolkat).
  • Olof Einarsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 4 tunnor kunde sås på gården, som var förbruten och fick arrenderas för 6 mark; (Olluff Einnerttssenn i Hormou).
    (Olof och hustrun Karin Jonsdotter hade dottern Barbro, som blev gift med Måns Hansson i Fäste, Hackås; familjen finns i boken 'Skanke ätten', sid 440, Robelin).
  • Sundvis Persson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 2 tunnor kunde sås på gården, som var förbruten och fick arrenderas för 3 mark; (Sundwiis Pedersenn, Hormou).
  • Gunvor Nn, levde som änka 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 2 ½ tunnor kunde sås på hennes del i gården, som var förbruten och fick arrenderas för 3 ½ mark och 5 skilling; (Gurre - jordeboken har Gunder - enche i Hormou).
  • Sven Nilsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 1 ½ tunnor kunde sås på gården, som var pantsatt till Per Eriksson i Låsböle, Hallen, som också var ofri; gården var förbruten och fick arrenderas för 2 mark och 5 skilling; (Swend Nielsenn, Hormou; Peder Erichssen i Laesböell i Hallenn).
  • Gullik Nn, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 1 tunna kunde sås på gården, som var förbruten och fick arrenderas för 1 ½ mark; (Gullich i Hormou).
  • Stefan Nn, var död 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 1 tunna kunde sås på gården, som var förbruten och fick arrenderas för 1 ½ mark; (Staphann i Thörrisaas).
  • Anders Svensson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 1 tunna kunde sås på gården, som var förbruten och fick arrenderas för 1 ½ mark; (Anders Swendssenn ibidem).
  • Ingeborg Nn och Gunborg Nn, båda levde 1613 och Ingeborg var änka; hade svurit svenskarna trohetsed; 2 tunnor kunde sås gården; denna kvinna hade varit brukaren till denna gård och hennes man hade inlöst det för länge sedan och var död för 8 år sedan; gården tillkom hans omyndiga barn; var inte 'anseett' eftersom hon var brukaren; gården var förbruten och fick arrenderas för 3 mark; (Ingeborigh, encke ibidem och Gundborigh).
  • Nils Jönsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 1 ½ tunnor kunde sås på hans andel och hans hustrus systerdotter ägde ½ tunna; en annan systerlott fanns om ½ tunna och var förbrutet och var utsatt före fejden till Per Olofsson; skulle lösas av kungen ombudsman; 1 ½ tunnor var förbrutet och fick arrenderas för 2 mark och 5 skilling; (Niels Jennsen i Thorsaas; Peder Olluffsenn).
  • Jon Persson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 2 tunnor kunde sås på gården, som var förbruten och fick arrenderas för 3 mark;; hade också i Häggen i Oviken om 4 lass hö, som var förbrutet och fick arrenderas för ½ mark och 3 skilling; (Joenn Pedersenn i Pedersaas).
  • Jon Olofsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 1 ½ tunnor kunde sås på gården tillsammans med lotterna för systrarna Märet i Norge och Sigrid, som var ogift här hemma; Jons andel var ½ tunna; systrarnas andelar om tillsammans ½ tunna blev befriade; 1 tunna var förbrutet och fick arrenderas för 1 ½ mark; (Joenn Olluffssen i Pedersaas; Maritte och Zigrii Ollufsdatter).
  • Härefter följer i jordeboken, under den från och med Jon Persson gemensamma orten Persåsen:
    Kerstin änka, landskyld 1 ½ mark;
    Per Olofsson, landskyld 1 mark; i Tosåsen, Myssjö, 6 skilling; av Fillsåsen i Oviken, landskyld ½ mark;
    Olof Einarsson, landskyld 3 mark;
  • Olof Andersson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 1 ½ tunnor kunde sås på gården, som var förbruten och fick arrenderas för 2 mark och 5 skilling; (Olluff Andersenn i Swedie).
  • Ramborg Nn, levde som änka 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; gården tillkom barn; (Ramborre, enche i Swedie).
  • Härefter följer i jordeboken för Svedje: Olof Sivertsson, landskyld 5 mark och 5 skilling; av Gillsta i Hackås, landskyld ½ mark.
  • Jon Mårtensson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 3 tunnor kunde sås på gården, som var förbruten och fick arrenderas för 4 ½ mark; (Joenn Morthensenn i Kiöbered).
  • Sivert Guttormsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 3 tunnor kunde sås på gården, som var förbruten och fick arrenderas för 4 ½ mark; (Syuffuort Guttormssen ibidem).
  • Mårten Eriksson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 3 tunnor kunde sås på gården, som var förbruten och fick arrenderas för 4 ½ mark; (Morthenn Erichssenn i Kiöberre).
  • Olof Jonsson, levde 1613; var husman (lantarbetare som ägde sitt hus, men inte jorden) och hade svurit svenskarna trohetsed.
  • Olof Gundersson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; husman (lantarbetare som ägde sitt hus, men inte jorden); (Olluff Gundersenn, Kierckebye, huussmand).
  • Nils Persson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; husman (lantarbetare som ägde sitt hus, men inte jorden) i Myssjö; (Niels Pederssenn, hussmanndt i Möske).
  • Sven Henriksson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 5 tunnor kunde sås på gården, som var förbruten och fick arrenderas för 7 ½ mark;hade också en ängslott om 8 lass i pant av Erik Gudmundsson för 100 daler, som var förbrutet och fick arrenderas för 1 mark och 5 ½ skilling; (Swend Hennrichssenn i Westerhallenn).
    (Sven med sin familj och föräldrar finns i boken 'Skanke ätten', sid 437, Robelin).
  • Nils Jonsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; hade varit knekt (för de dansk-norska styrkorna); 1 tunna kunde sås på gården; hade 2 systrar och en liten omyndig bror, vilkas andelar om ½ tunna blev befriad; ½ tunna var förbrutet och fick arrenderas för ½ mark och 5 skilling; (Niels Joennssenn i Westerhallen).
  • Jon Persson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 3 tunnor kunde sås på gården, som var förbruten och fick arrenderas för 4 ½ mark; hade också en ängslott om 1 lass hö till gården, som fick arrenderas för 3 skilling; (Joenn Pederssenn i Lochaas).
  • Jon Stensson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 2 ½ tunnor kunde sås på gården och därav tillkom 1 broder och 2 systrar 1 ½ tunnor och 1 fjärding; en brorson hade egendom i Hanabacken, Oviken; bägge brödernas parter i Lockåsen var förbrutna och en systers andel befriades; i nästa mening är allting förbrutet; gården fick arrenderas för 3 ½ mark och 5 skilling; halva gården var pantsatt till Erik Jonsson i Ångron; (Joenn Steensenn i Lochaas; Erich Joensenn i Angeroen).
  • Sven Olofsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; hade varit knekt (för de dansk-norska styrkorna); hade ingen jord; (Swend Oelssenn i Lockaas).
  • Karl Jörgensson, levde 1613; hade rymt (sannolikt till Norge) och dömdes fri; (Charll Jörgenssenn i Lockaas).
  • Sigvard Persson, var död 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 3 tunnor kunde sås på gården, som var förbruten och fick arrenderas för 4 ½ mark; (Sigwordt Pederssen i Österelffuen).
  • Jöns Nilsson, hade svurit svenskarna trohetsed, blev sedan skjuten av svenskarna; 2 tunnor kunde sås på gården, som var förbruten och fick arrenderas för 3 mark; (Jenns Nielssenn i Elffuen).
  • Björn Jakobsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 2 tunnor kunde sås på gården och därav tillkom hans systerbarn 3 fjärdingar; 5 fjärdingar var förbrutna; dessa systerbarns morfar var brukare på gården och blev 'rettet' av svenskarna; dottern eller hennes barn kunde inte ärva gården den stund han levde; 2 tunnor var förbrutet och fick arrenderas för 3 mark; en ängslott om 3 lass fick arrenderas för ½ mark; (Biörnn Jacobsenn i Öster Elffuen).
  • Per Olofsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 2 tunnor kunde sås på gården och en bror i Norge hade en andel om 1 tunna som skulle bli befriad; eftersom brodern inte hade presenterat sig var 2 tunnor förbrutna och fick arrenderas för 3 mark; (Peder Olluffssenn i Wester Elffuen).
  • Håkan Jönsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 2 tunnor kunde sås på gården; hade 2 systrar i Hedmark, Norge, och en i landet vilkas andelar inte var förbrutna; hans andel var 2 ½ fjärdingar; Ingeborg Jönsdotters andel om 1 fjärding blev befriad; eftersom de andra syskonen inte hade presenterat sig var 1 ½ tunnor och 1 fjärding förbrutna och fick arrenderas för 2 ½ mark och 3 skilling; (Hogenn Jennssenn i Wester Elffuen; Ingeborigh Jensdatter).
  • Jon Sigvardsson, levde 1613; 3 tunnor kunde sås på gården och modern Ingeborg hade förbrutit gården, som fick arrenderas för 4 ½ mark; Per Sigvardsson gård i Älven var samma gård; (Joenn Sigwordtssenn i Elffuen; moder Ingeborigh; Peder Sigwordssen).
  • Jon Sigvardsson, levde 1613; hade varit knekt (för de dansk-norska styrkorna); hade ingen jord; (Joenn Sigwordtsen i Elffuen).
  • Sven Jonsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 3 tunnor kunde sås på gården, som var förbruten och fick arrenderas för 4 ½ mark; (Swend Joenssenn i Österhallen).
  • Nils Jönsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 1 tunna kunde sås på gården och därav tillkom 3 systrar 2 ½ fjärdingar; Karin och Ingeborgs andelar om ½ tunna blev befriade; gården fick arrenderas för ½ mark och 5 skilling; (Niels Jennssenn i Österhallen; Karenn och Ingeborigh Joensdatter).
  • Nils Halvarsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 1 ½ tunnor kunde sås på gården och därav tillkom 4 ogifta systrar 1 tunna; ½ tunna var förbrutet och fick arrenderas för ½ mark och 5 skilling; (Niels Haldwordsenn i Österhallenn).
  • Per Björnsson, var död 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 2 tunnor kunde sås på gården och därav tillkom hans brorsbarn och 2 gifta systrar 5 fjärdingar; systrarna Elins och Ragnhilds andelar om 2 ½ fjärdingar blev befriade; ½ tunna och 1 fjärding var förbrutet och fick arrenderas för 1 mark; (Peder Biörnnssenn i Österhallenn; Ellinn och Ragnild Biörsdatter).
  • Olof Hemmingsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; hade ingen jord; hade en ängslott i pant av Sven Olofsson i Hellebacken om 7 lass för 60 daler, som var förbruten och fick arrenderas för 1 mark och 2 ½ skilling; (Olluff Hemingssenn i Österhallen; Swend Olluffsenn i Hellebacken).
  • Jon Olofsson, levde 1613; hade varit knekt (för de dansk-norska styrkorna), en jordlott om 2 ½ fjärdingar var förbruten och fick arrenderas för 1 mark; (Lars Olluffssenn i Aassenn, jordeboken har Joenn).
© Layout, innehåll och bilder: Björn Espell, Frösön, Sweden.
Layout enligt HTML 4.01 Strict. Uppdaterad 2013-04-05.