Åtalade odelsbönder i Lits socken, Jämtland, Trondheims län 1613.
 

  • Sivert Nilsson, hade svurit svenskarna trohetsed och var död sedan; 4 ½ tunnor kunde sås på gården enligt uppgift av hans svåger Nils Nilsson; gården var förbruten och fick arrenderas för 2 daler och 5 skilling; hade också en ängslott i Hölje, Lit, som fick arrenderas för 15 skilling; (Siuffuort Nielsenn i Westernesitt; hans swager Niels Nielssenn).
  • Nils Nilsson, levde 1613; 3 tunnor kunde sås på gården; hade löst en pantsatt gård, som tillkom hans hustru; gården var förbruten och fick arrenderas för 4 ½ mark; (Niels Nielssenn, Nesett, boendis i Westernessitt aff Wiigh i Hammerdal).
    (Nils är sannolikt son till Nils Andersson i Hölje, Lit).
  • Jon Karlsson, levde 1613; hade inte svurit svenskarna trohetsed; hade rymt (sannolikt till Norge) och dömdes fri; (Joenn Carllssenn, Nesett).
  • Halvard Eriksson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 2 ½ tunnor kunde sås på hela gården; tillkom honom på hans hustrus vägnar för en systerlott en nionde part om 1 fjärding och hade givit medarvingarna 24 daler på köpet; var därför känd under kronan; gården var förbruten och fick arrenderas för 3 ½ mark och 5 skilling; (Haldword Erichsenn, Klostad).
  • Anders Andersson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 2 tunnor kunde sås på gården, som var förbruten och fick arrenderas för 3 mark; (Annders Annderssonn, Klustad).
  • Mårten Kjellsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 3 tunnor kunde sås på gården; hade en bror i Bergen och 2 systrar i Norge med lotter i gården; hade haft fadern till 'sytning'; fadern var död för länge sedan och Mårten ansågs som ägare till gården, som var förbruten och fick arrenderas för 4 ½ mark; brodern Nils Kjellsson kom till Jämtland den 26 augusti 1614 och var inte angiven, och hans andel var också förbruten; (Mortenn Kielldssenn paa Klöstad; Nielss Kiellssenn).
  • Olof Mårtensson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 3 tunnor kunde sås på gården, som var förbruten och fick arrenderas för 4 ½ mark; (Olluff Mortensenn i Klöstad).
  • Lars Andersson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 3 tunnor kunde sås på gården; hade gjort ett byte med sina syskon så att hans bror och 2 syskon hade fått en gård i Söre, som inte var förbruten; han själv och 2 andra syskon hade fått denna gård i Klösta, som var förbruten och fick arrenderas för 4 ½ mark; (Las Anderssenn i Klöstad).
  • Nils Eriksson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; hade varit knekt (för de dansk-norska styrkorna); 3 tunnor kunde sås på hela gården; hade köpt ut 2 systrar, gifta i Häggenås, och deras andelar var också förbrutna; gården var förbruten och fick arrenderas för 4 ½ mark; (Niels Erichssenn i Bye).
  • Lars Olofsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; gården tillkom hans omyndiga styvbarn och var deras fars gård; dömdes fri; (Las Ollssenn i Bye).
  • Nils Jonsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 3 tunnor kunde sås på hela gården, som var förbruten och fick arrenderas för 4 ½ mark; (Niels Jonnsenn i Backe).
  • Gudmund Mårtensson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 2 tunnor kunde sås på samma gård, som var förbrutet och fick arrenderas för 3 mark; hade också egendom i Lungre, Kyrkås, om 2 tunnor, som var förbrutet och fick arrenderas för 3 mark; (Gunder Mortenssenn i Kalstad).
    (Sonen Per Gudmundsson blev bonde i Kallstad, Lit).
  • Olof Andersson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 2 tunnor kunde sås på gården, som var förbruten och fick arrenderas för 3 mark; hans hustrus egendom i Ringsta om ½ tunna var förbruten och fick arrenderas för ½ mark och 5 skilling; (Olluff Anderssenn i Kaldstad).
  • Jon Andersson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 2 tunnor kunde sås på gården, som var förbruten och fick arrenderas för 3 mark; (Joenn Anderssen i Kaelsted).
  • Anders Larsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 1 tunna kunde sås på gården, som var förbruten och fick arrenderas för 1 ½ mark; (Andres Lauritzonn i Kaelstad).
  • Anders Olofsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 3 tunnor kunde sås på hans andel i gården, förutom ½ tunna, som tillkom hans barnbarn vid namn Mårten och Lucia och flera syskon och var inte förbruten; gården var förbruten och fick arrenderas för 4 ½ mark; hans hustru hade egendom i Kallstad om 1 tunna, som fick arrenderas för 1 ½ mark; (Anndres Ollssenn i Ottersgaard; Mortenn, Ludtzi och flere söschind).
  • Lars Olofsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 5 tunnor kunde sås på hela gården; halva gården ägdes av hans brors omyndiga barn; Lars andel om 2 ½ tunnor var förbrutet och fick arrenderas för 3 ½ mark och 5 skilling; (Las Ollssenn i Hussaas).
  • Olof Mikaelsson, levde 1613; 4 tunnor kunde sås på hela gården och därav var förbrutet 3 tunnor; det fanns 6 broderlotter; 4 bröder hade varit hemma och 2 systrar, Kerstin och Lucia Halvarsdotter, var ogifta, dock gamla; hade en brorson Olof Halvarsson; systrarnas och brorsonens andelar om 1 tunna befriades; Olofs barn var Mikael, Hemming, Arvid och Lars, vilka alla hade svurit svenskarna trohetsed och varit knektar (för de dansk-norska styrkorna); 3 tunnor var förbrutet och fick arrenderas för 4 ½ mark; (Olluff Michellssenn; Michell Oelssenn, Heming Oelssenn, Arffue Oelssenn i Hundtzaas och Las Oelssenn; Kierstenn och Lusse Haldworsdotter; Olluff Haldworssenn) .
  • Nils Halvarsson, levde 1613; hade varit knekt (för de dansk-norska styrkorna) och blivit här i landet; (Niels Halworssenn i Huusaas).
  • Anders Jonsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 3 tunnor kunde sås på hela gården; 1 tunna tillkom hans hustru och 1 tunna de omyndiga barnen, vilkas andelar dömdes fria; 1 tunna var förbrutet och fick arrenderas för 1 ½ mark; de omyndiga barnen hette Gunhild Mårtensdotter, Olof Jönsson, Mårten Jönsson och Märet Mårtensdotters barnbarn, 'meenssens' kvinna, som var Märet, Dordie, Kerstin, Måns och Nils; det var klagat av Jon Olofsson i 'Baksöe' att han vände honom och Ivar Nilsson tillbaka med flera andra; han hade vänt tillbaka och sagt att Baltzar Bäck skulle handla väl med dem, därför skulle han (meningen är oavslutad); (Annders Joennssenn, Prisgaard; Gunild Mortensdotter, Olluff Jenssenn och Morten Jennsenn, saa och Maritt Mortensdotters börnn börnn, meenssens quinde, som er Maritte, Doritte, Kierstens, Moenns och Niels).
  • Lars Rickardsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 2 tunnor kunde sås på gården, som var förbruten och fick arrenderas för 3 mark; (Lauritz Richertzonn, Priisgaard).
  • Olof Olofsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 1 ½ tunnor kunde sås på hela gården; ½ tunna tillkom hans omyndiga syster Ingeborg Olofsdotter och den delen dömdes fri; 1 tunna var förbruten och fick arrenderas för 1 ½ mark (jordeboken har 3 mark); (Olluff Ollssenn i Ringsted; Ingborg Ollsdatter).
  • Hemming Persson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 3 tunnor kunde sås på hela gården och honom tillkom 2 tunnor och 1 fjärding; 3 fjärdingar tillkom hans halvbror Per Mårtensson; denne hans frände tillkom en 8 part i gården om 3 fjärdingar och en i Helgeland, Norge, vars andel också var förbrutet, eftersom han inte hade presenterat sig; 3 tunnor var förbrutet och fick arrenderas för 4 ½ mark; (Hemigh Pederssenn i Ringsted; hanns halffue broder Peder Mortenssen).
  • Håkan Karlsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 2 ½ tunnor kunde sås på hela gården med hans 'trende' systrar, vars andelar också var förbrutna; gården var förbruten och fick arrenderas för 3 ½ mark och 5 skilling; (Haggen Carlssenn i Ringsted).
  • Kerstin Nn, levde som änka 1613; 2 ½ tunnor kunde sås på hela gården; hennes make Jon Ingebriktsson hade blivit uttagen till knekt av svenskarna (sannolikt till Ryssland); gården var förbruten och fick arrenderas för 3 ½ mark och 5 skilling; (Kierstenn, enncke i Ringsted; hindis mannd Joen Ingbritzenn).
  • Sivert Andersson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; kunde så på både hans och faderns andel i gården; Nils Andersson, Boda, hade svurit svenskarna trohetsed; hans gård var om 3 tunnor; det var två gårdar, den ene tillkom deras far Anders Sivertsson och var förbrutet; 3 tunnor fick arrenderas för 4 ½ mark; den andra gården hade Sivert pantat av en piga i Inderöy, Norge, som tjänade hos Hans från Holstein, skulle presentera sig; hade också en pantgård i Boda, som han löst av Per Persson i Söre, Lit, som tillkom pigan Märet Sivertsdotter; 2 tunnor kunde sås och som var förbrutet och fick arrenderas för 3 mark; (Siuffuort Annderssenn, Bodde; Niels Anderssenn, Bodde; dieris fader Annders Siuffuorssenn; Marit Siuffuorsdatter).
  • Hemming Persson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 3 tunnor kunde sås på hela gården; tillkom hans bror Olof Persson och brorsbarn en 4 part av samma 3 tunnor säd, av hans 5 part som var 1 ½ tunnor säd; brodern var i Dallerne (sannolikt Härjedalen), Norge, och brorsbarnen i Trondheims län, deras andelar var också förbrutna, eftersom dom inte hade angivit sig; gården fick arrenderas 4 ½ mark; (Hening Perssenn, Korstad; hans broder Olluff Pederssenn).
    (Hemming var son till Per Kjellsson i Korsta och sonen Kjell Hemmingsson blev bonde i Korsta, Lit. Sonen Kjell Hemmingsson var nämndeman i Lits tingslag och en av dom som med sitt signetavtryck bekräftade freden i Brömsebro år 1645).
  • Östen Eskilsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 3 tunnor kunde sås på gården, som var förbruten och fick arrenderas för 4.5 mark; (Öedenn Eschilldssenn i Korstad).
  • Hans Månsson och Hans Larsson, befanns att det fanns en gård i Korsta, som tillkom några barn, Hans Månsson och Hans Larsson, där det kunde sås 3 tunnor (ingen landskyld är upptagen); det fanns också ett stycke äng i Bye om 5 lass, som var förbrutet och fick arrenderas för 15 skilling; (Hans Moenssenn och Hans Lauritzenn); (Detta stycke är i jordeboken placerat efter stycket om Ivar Eskilsson).
    • Hans Månsson med dottern Märet Hansdotter finns i min släktkrönika.
  • Ivar Eskilsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 3 tunnor kunde sås på gården, som var förbruten och fick arrenderas för 5 mark; (Iffuer Eshilldssenn i Koustad).
  • Hemming, Måns och Jon Persson, alla levde 1613; alla hade svurit svenskarna trohetsed; Måns hade varit knekt (för de dansk-norska styrkorna); 9 tunnor kunde sås på hela gården; det fanns 12 syskonlotter, varav 11 hörde till dom som belöpte i Korsta om 8 tunnor och 1 fjärding; gården var förbruten och fick arrenderas för 3 daler (12 mark) och 7 skilling; denna syskonlott tillkom Kjell Persson, Olof Persson och Märet Persdotter efter deras moder Berit, som var deras syster, denna del om 3 fjärdingar var inte förbruten; Hemming var dömd fredlös, eftersom han hade svurit svenskarna trohetsed och varit länsman; blev också anklagad för att ha beskattat sina grannar, vilket han ej nekade till, men tillstod att han hade fått en 'ellandtzshud' för att han skulle förhöra dem om gunst hos svenskarna och varit vägvisare till fjället vid tiden för fejden, som han själv bekände; hade tagit 8 svin från Herr Hans (Caspari) i Lit, när han hade rymt; Jon Karlsson i Näset anklagade honom för att ha tagit 2 kor, när han hade rymt; Hemming erkände att Karl Berg gav honom samma två kor för gästeri och besvär för svenskarna; Hemming blev förvisad ur landet och skulle rymma innan den 10 september 1613 annars skulle han mista sin hals (landsförvisad); (Hemig Pederssenn; Mogens Pederssen, knecht, Jonn Pederssenn).
  • Per, Erik och Olof Olofsson, Per och Erik var döda; Olof levde 1613, men var blind och fattig, ingen 'sagfald' kunde bekommas; 11 tunnor kunde sås på gården, som var förbruten och fick arrenderas för 3 daler och 1 ½ mark (13 ½ mark); (Peder Oelssenn, Erich Oelssenn, Olluff Oelssen, Söure).
  • Erik Olofsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; hade en andel i Skickja om ½ tunna, som var förbrutet och fick arrenderas för ½ mark och 5 skilling; (Erich Ollssenn i Söure).
  • Olof Eriksson, levde sannolikt 1613; gården var hans jord, men var inlöst för hans barns pengar och skulle lösas in av kronan; en andel i Handog om 1 lass hö var förbruten och fick arrenderas för 3 skilling; hade köpt sin fredlöshet; (Olluff Erichssens odell).
  • Jöns Björnsson, var död 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 4 tunnor kunde sås på gården, som var förbruten och fick arrenderas för 6 mark; (Jenns Biörnnssenn i Sönndre).
  • Björn Jonsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; hade ingen jord; (Biörnn Joensenn i Söure).
  • Per Persson, levde 1613; hade inte svurit svenskarna trohetsed; 5 tunnor kunde sås på hans andel i gården, men uppgav sedan att han inte kunde så mer än 4 tunnor, som var förbrutet och fick arrenderas för 6 mark; hade också en pantgård i Stavsgård, Häggenås, av Olof Eriksson i Torvalla för 40 daler, men hade inget pantbrev att visa; 2 tunnor kunde sås på gården, som var förbruten och fick arrenderas för 3 mark; gården kunde bara användas till slåtter; (Peder Pederssenn, Söure).
    • Pers fader storbonden och länsmannen Per Eriksson (ca 1520 - efter 1570) i Söre, Lit, finns i min släktkrönika.
  • Måns Andersson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 5 tunnor kunde sås på hela gården; hustrun hade en systerlott i gården tillsammans med 3 andra systrar; två av dem hade förbrutit sina andelar och den ena systern, Gertrud Persdotter, tillkom 1 fjärding, som inte var förbruten; 4 tunnor kunde sås på de tre förbrutna systerlotterna och som fick arrenderas för 6 mark; kunde så på denna gård 4 tunnor och därom var 4 systrar; alla hade förbrutit sina andelar och 2 systerlotter skulle bygslas, dock hade den ena systern uppburit lite pengar, dock var inte fullt köp gjort; (Mogens Anderssenn i Söure; Giertrud Pedersdatter).
  • Björn Andersson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 3 tunnor kunde sås på gården; systrarna Märet och Angnis andelar om 1 ½ tunnor var inte förbrutna; 1 ½ tunnor var förbrutet och fick arrenderas för 2 mark och 5 skilling; (Biörnn Annderssenn, Söure).
  • Olof Olofsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 5 tunnor kunde sås på hela gården; ägde bara halva gården; 3 tunnor var förbrutet och fick arrenderas för 3 ½ mark och 5 skilling; skulle lösa in de pantade andelarna om 44 daler för sina brorsbarn.
    (Olof var en av de åtta representanterna för Jämtland, som fick stå till svars inför kung Christian IV:s rättarting i Köpenhamn den 11 juni 1613).
  • Isak Jonsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 4 tunnor kunde sås på gården, som var förbruten och fick arrenderas för 6 mark; (Isach Joennssenn, Brewogh).
  • Ivar Olofsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 3 ½ tunnor kunde sås på gården, som var förbruten och fick arrenderas för 5 mark och 5 skilling; (Iffuer Olluffssenn, Brewog).
  • Olof Svensson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 1 ½ tunnor kunde sås på gården, som var förbruten och fick arrenderas för 2 mark och 5 skilling; hade också en andel om ½ tunna i Handog, Lit, som fick arrenderas för ½ mark och 5 skilling; (Olluff Swennssenn, Skecke).
  • Olof Persson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 2 tunnor kunde sås på gården, som var förbruten och fick arrenderas för 3 mark; (Olluff Pederssenn, Hanndow).
  • Per Budesson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 2 tunnor kunde sås på hela gården och honom tillkom härav ½ tunna; det övriga tillkom hans syskon, som rymt och var fria; det fanns 11 syskonlotter för 3 bröder och 5 systrar; 2 bröder hade 'forseedt' sig och en systers man hade varit knekt; de tre bröderna var i Hedmark, Norge; 1 ½ tunnor var förbrutna; en av bröderna i Hedmark hade inte angivit sig; gården fick arrenderas för 1 ½ mark och 5 skilling; andelarna för systrarna Beritte och Beritte samt Karin och Kerstin Persdotter om ½ tunna befriades; (Peder Budessenn, Hanndow; 4 söstere Beritte och Beritte, Karen och Kiersten Pedersdatter).
  • Esbjörn Jonsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 5 tunnor kunde sås på gården; tillkom hans omyndiga brorson halva gården och den delen var inte förbruten; Esbjörns andel var förbrutet och fick arrenderas för 3 ½ mark och 5 skilling; denna halva gård tillkommer hans brorson vid namn Jon Olofsson, som är omyndig och där kan sås 2 ½ tunnor, som dömdes fri; (Esbiörnn Joensenn, Hanndow; Joen Ollssenn).
  • Olof och Lars Olofsson, båda levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 5 tunnor kunde sås på bägge parterna av gården, som var förbruten och fick arrenderas för 7 ½ mark; (Olluff Oelssenn i Hanndow och Las Oelssenn ibidem).
  • Roland Jönsson, levde 1613; 2 tunnor kunde sås på gården; hustrun ägde gården efter sin far; gården var förbruten och fick arrenderas för 3 mark; (Rolland Jennssenn i Handow).
  • Olof Mårtensson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 4 tunnor kunde sås på gården, som var förbruten och fick arrenderas för 6 mark; (Oluff Mortennssenn i Fiell).
  • Per Karlsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 4 tunnor kunde sås på gården; halva gården om 2 tunnor ägdes av en farbrors omyndiga barnbarn och den delen blev befriad; 2 tunnor var förbrutet och fick arrenderas för 3 mark; de omyndiga barnen var Hans Månsson och Hans Larsson och deras andelar var fria; (Peder Carlssenn i Fielle; Hans Mogensenn och Hans Laurtzönn).
  • Åke Olofsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 3 tunnor kunde sås på gården; en systers andel om 1 tunna blev befriad; Åkes andel om 2 tunnor var förbrutet och fick arrenderas för 3 mark; systern med andel om 1 tunna hette Gunborg och tjänade i Brunflo; (Aagge Ollssenn i Fielle; Bunborgh tienner ii Brönnfloed).
  • Jöns Svensson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 3 tunnor kunde sås på gården; hans omyndige brorson Björn Björnsson ägde 4 fjärdingar och den delen befriades; 2 tunnor var förbrutet och fick arrenderas för 3 mark; (Jenns Swenssenn i Fielle).
  • Erik Karlsson, levde sannolikt 1613; var i Ryssland (var sannolikt uttagen som knekt av svenskarna); 3 tunnor kunde sås på gården; hade en syster Agnes och tillsammans med henne ägde dom 1 tunna; 2 tunnor var förbrutet och fick arrenderas för 3 mark; den icke förbrutna tunnan tillkom Knut Karlsson, Berit Karlsdotter och Karin Karlsdotter; (Erich Carlssenn i Fiellde; hans söstres Angnis; Knud Calssenn, Beritte Carlsdatter och Karrenn Carlsdatter).
  • Kjell Persson, levde sannolikt 1613; var i Ryssland (var sannolikt uttagen som knekt av svenskarna); 2 tunnor kunde sås på gården, som var förbruten och fick arrenderas för 3 mark; (Kield Pederssenn i Fielle).
  • Olof och Sten Olofsson, båda levde sannolikt 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; Olof var uttagen som knekt i Ryssland (för svenskarna); 4 tunnor kunde sås på hela gården; en syster fanns hos Jon Karlsson i Näset och hade rymt (sannolikt till Norge) tillsammans med någon av brödernas hustrur och inte förbrutit sin andel; de andra syskonen var utlösta ur gården; 3 ½ tunnor och ½ fjärding var förbrutna och fick arrenderas för 5 ½ mark; andelen om 1 ½ fjärdingar för Jons kvinna i Näset, som hette Märet blev befriad; (Olluff Ollssenn, Stenn Ollssenn, Aasenn; enn söster som Jonn Carlssenn i Nees haffuer; Marritte); (I jordeboken står det Oluff och Steinn Önndenssön).
  • Olof Pålsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 3 tunnor kunde sås på gården, som var förbruten och fick arrenderas för 4 ½ mark; (Olluff Pawellssenn i Österaas).
  • Nils Hemmingsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 3 tunnor kunde sås på gården, som var förbruten och fick arrenderas för 4 ½ mark; (Niels Hemigssenn i Bolleraas).
  • Jon Jonsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 4 ½ tunnor kunde sås på gården, som var förbruten och fick arrenderas för 6 ½ mark och 5 skilling; (Jonn Jonnssenn i Balle).
    (Sonen Per Jonsson blev bonde i Böle, Lit).
  • Sten Olofsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 3 tunnor kunde sås på gården, som var förbruten och fick arrenderas för 4 ½ mark; hans hustru ägde jord i Korsta om ½ tunna, som fick arrenderas för ½ mark och 5 skilling; (Steen Ollssenn i Mou).
  • Einar Kjellsson, var död 1613; 3 tunnor kunde sås på gården, som var förbruten och fick arrenderas för 4 ½ mark; (Einertt Kielssenn i Mou, hand bleff döed, dog för swor swenschenn).
  • Olof Stensson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 3 tunnor kunde sås på hela gården; hade en faster, som ägde 3 fjärdingar, och den delen var inte förbruten; hans andel om 2 tunnor och 1 fjärding var förbrutet och fick arrenderas för 3 mark och 7 skilling; nämnde fastern hette Ingeborg Eriksdotter och ägde 3 fjärdingar; andelen för Märet Mikaelsdotter i gården om 6 mälingar blev också befriad; (Olluff Stenssenn i Mou; fader söster wed nafn Ingborig Erichsdatter; Marritte Michellsdatter i denne gaard i Mou).
  • Ivar i Bye och Ingeborg Persdotter, båda levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 6 tunnor kunde sås på gården, som var förbruten och fick arrenderas för 9 mark; (Iffuer, Bye, och Ingeborg Pedersdatter).
    (Sonen Pål Ivarsson var nämndeman i Lits tingslag och en av dom som med sitt signetavtryck bekräftade freden i Brömsebro år 1645).
    • Ivars svärfader storbonden och länsmannen Per Eriksson i Söre, Lit, liksom Ivar Persson med sonen, bonden och länsmannen Pål Ivarsson i Bye, Lit, finns i min släktkrönika.
  • Nils Esbjörnsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 2 ½ tunnor kunde sås på gården, som var förbruten och fick arrenderas för 3 ½ mark och 5 skilling; hade också en ängslott i 'Store Bud' i Sunne socken om 10 lass hö, som han ärvt med sin hustru, som fick arrenderas för 1 mark och 11 ½ skilling; (Niels Esbiörssenn i Höijbache).
  • Nils Eriksson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 2 ½ tunnor kunde sås på gården, som var förbruten och fick arrenderas för 3 ½ mark och 5 skilling; förutom dessa 2 ½ tunnor säd tillkom Ingeborg Eriksdotter ½ tunna säd; (Niels Erichssenn i Höbache; Ingeborg Erichsdatter).
  • Per Eriksson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 1 ½ tunnor kunde sås på hela gården; därav tillkom en icke förbruten andel om 2 ½ fjärdingar för Herr Olof i Lexwigen (Olav Eriksson, kaplan i Leksvik, Tröndelagen, Norge, gift med Kristina, dotter till kyrkoherden i Lit, Henrik Petri Medelpadius; ättlingar släkten Bruse); 1 tunna och 1 ½ fjärdingar kunde sås på Pers andel; 1 ½ tunnor var förbrutet och fick arrenderas för 2 mark och 5 skilling; Herr Olofs andel om ½ tunna blev befriad; andelen om 1 tunna för Agnes i samma gård fick arrenderas för 1 ½ mark; (Peder Erichssenn Smedstad; Her Olluff i Lexwigen; Agennis).
    (Per är son till Erik i Smedsta, död efter 1568).
  • Olof Olofsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 3 tunnor kunde sås på gården, som var förbruten och fick arrenderas för 4 ½ mark; (Olluff Ollssenn, Smedstad).
  • Per Nilsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 2 tunnor kunde sås på gården förutom det han hade i Hölje av kungen; 2 tunnor var förbrutet och fick arrenderas för 3 mark; (Peder Nielssenn i Höelle).
  • Anders Eriksson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 2 tunnor kunde sås på gården, som var förbruten och fick arrenderas för 3 mark; (Anders Erichssenn i Hoijlle).
  • Halvar Eriksson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 2 tunnor kunde sås på gården, som var förbruten och fick arrenderas för 3 mark; (Haldwor Erichssenn ibidem).
  • Nils Andersson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; hade ingen jord utan bodde på kungens; (Niels Anderssenn, Hoijlle).
    (Nils Pris Andersson i Hölje var nämndeman i Lits tingslag och en av dom som med sitt signetavtryck bekräftade freden i Brömsebro år 1645. Sonen Nils Nilsson blev bonde i Näset, Lit).
  • Jon Månsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 2 tunnor kunde sås på hela gården; hustrun hade andel i gården om ½ tunna, som var förbrutet; det andra tillkom omyndiga barn och var inte förbrutet; ½ tunna var förbrutet och fick arrenderas för ½ mark och 5 skilling; de omyndiga barnen var Nils Nilsson med sina syskon; (Jonn Mogenssenn i Hoijlle).
  • Nils Persson, levde 1613; hade varit fänrik under Johan Vessling (för de dansk-norska styrkorna) och dömdes fri; hade följt med sin kapten över fjället till Norge; (Niels Pederssenn i Höijlle).
  • Erik Halvarsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 2 tunnor kunde sås på gården; systern Berit Halvarsdotters andel om ½ tunna blev befriad; 1 ½ tunnor var förbrutet och fick arrenderas för 2 mark och 5 skilling; denna syster är närvarande som äger ½ tunna i Smedsgård; (Erich Hallworsenn i Hollaas; hans söster Beritte Haldworsdatter); (I jordeboken är Elin Andersdotter i Hölje 1 ½ mark, upptagen före Erik Halvarsson).
  • Olof Halvarsson, var död 1613, dog för svensken; 2 tunnor kunde sås på hela gården; systern Berit Halvarsdotters andel om ½ tunna blev befriad; 1 ½ tunnor var förbrutet och fick arrenderas för 2 mark och 5 skilling; (Olluff Hallworssenn i Haldaas hand ehr doed, dog sord swenschen; Beritte Haldworsdatter).
  • Nils Olofsson Halvarsson, levde 1613, dog för svensken; hade ingen jord, men hans far hade förbrutit sitt innan han dog; (Niels Oelssenn Haldworssenn).
© Layout, innehåll och bilder: Björn Espell, Frösön, Sweden.
Layout enligt HTML 4.01 Strict. Uppdaterad 2013-04-05.