Åtalade odelsbönder i Häggenås socken, Jämtland, Trondheims län 1613.
 

  • Olof Nilsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; hade varit knekt (för de dansk-norska styrkorna); 2 tunnor kunde sås på gården och ½ tunna på hans andel; Erik Nilsson och syskonen Märet, Berit, Gunvor och Ingeborg hade tillsammans andelar om 1 ½ tunnor, som blev befriade; ½ tunna var förbrutet och fick arrenderas för ½ mark och 5 skilling; (Olluff Nielssenn i Andersgaard; Erich Nielssenn med sin söskind som er Marette, Bierette, Guneller och Ingborgh).
  • Lars Olofsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 2 tunnor kunde sås på gården; modern Karin hade också svurit svenskarna trohetsed; 1 tunna och 1 ½ fjärding var förbrutet och fick arrenderas för 2 mark och 2 ½ skilling; syskonen Måns och Kerstin Olofsdotters andelar om tillsammans 2 ½ fjärdingar blev befriade; (Las Oelssenn i Joensgaard; Mogens och Kiersten Ollsdatter som er hans söschinde).
    (Lars är omtalad 1605-1669 och är en av förfäderna till skulptören Olof Ahlberg; Lars hade sonen Olof Larsson. Lars Olofsson i Jonsgård var nämndeman i Lits tingslag och en av dom som med sitt signetavtryck bekräftade freden i Brömsebro år 1645).
  • Gunder Hallstensson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; hade pantat till sig 2 tunnor säd i förra gården för 15 ½ daler av sina omyndiga styvbarn; om barnen ville lösa igen det fick de göra det av kungen; befanns denna gård att vara barnens gård och hade kungen intet i samma gård; (Gunder Hellstenn, Backe).
  • Elsa Nn, levde som änka 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; var fattig och hade ingen jord; (Ellsa, ennken paa Backen).
  • Jöns Jönsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; hade pantat till sig Storgård för 27 daler av några omyndiga barn och 2 tunnor kunde sås på gården; 1 ½ tunnor var förbrutet och fick arrenderas för 2 mark och 5 skilling; Jon och Nils var två vuxna karlar, som hade förbrutit sina andelar i fejden; andelarna för systrarna Märet och Berit om tillsammans ½ tunna blev befriade; (Jens Jennssenn i Storgaard; Joenn och Niels; Maritt och Beritt Erichsdatter).
  • Anders Larsson, levde 1613; hade odelsjord i Lassgård, Norderåsen, där han kunde så två tunnor; hade svurit svenskarna trohetsed; hade varit knekt (för de dansk-norska styrkorna); hade en ogift syster Gertrud Larsdotter, som tjänade hos Herr Hans (Hans Caspari, kyrkoherde i Lit 1610-1619) och hennes andel om ½ tunna blev befriad; 1 tunna och 2 ½ fjärdingar var förbrutet och fick arrenderas för 2 ½ mark; (Anders Lauritzen i Storgaard; Giertru Laursdatter).
  • Knut Guttormsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; hade varit knekt (för de dansk-norska styrkorna); 3 tunnor kunde sås på gården, som var förbruten och fick arrenderas för 4 ½ mark; (Knud Gutamsen i Ganggaard).
    (Knut är troligen en son till Guttorm Henriksson i Gungård).
  • Nils Jönsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; hade varit knekt (för de dansk-norska styrkorna); hade 2 bröder på Nordmöre, Norge; 2 ½ tunnor kunde sås på gården och därav tillkom honom 3 ½ fjärdingar, som var förbrutet och fick arrenderas för 1 mark och 6 skilling; andelarna för Per Svensson och Henrik Tomasson om tillsammans 1 ½ tunnor blev befriade; (Niels Jennssenn i Gunggaard; Peder Swenssen och Henndrich Tomessenn).
  • Nils Eriksson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 2 tunnor kunde sås på gården; hade förbrutit halva gården om 1 tunna; andelarna för systrarna Karin och Märet om tillsammans 1 tunna blev befriade; 1 tunna var förbrutet och fick arrenderas för 1 ½ mark; (Niels Erichssenn); (i jordeboken är Nils Eriksson uppförd under gårdsnamnet Högen).
  • Per Mårtensson, levde 1613; hade inte svurit svenskarna trohetsed; 1 ½ tunnor kunde sås på gården, som var förbruten och fick arrenderas för 2 mark och 5 skilling; (Peder Martenssenn i Staffsgard).
    (Per var son till Mårten i Stavsgård, omtalad 1566-1571; Pers broder Olof är far till Karl Olofsson i nästa stycke).
  • Karl Olofsson, levde 1613; bekände att hans fader Olof Mårtensson i Stavsgård, som nu var död, inte hade svurit svenskarna trohetsed, men ansågs dock ha stött dem och därigenom svurit svenskarna; 1 ½ tunnor kunde sås på gården, som var förbruten och fick arrenderas för 2 mark och 5 skilling; (Caarll Olluffssenn i Staffsgaard).
    (Karls farfar var Mårten i Stavsgård, se ovan; Karl var gift med Karin Guttormsdotter från Gungård, Häggenås).
  • Gudmund Svensson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 3 tunnor kunde sås på gården; 4 bröder och 2 systrar delade på gården; 2 av bröderna hade stannat i landet, en bror kom till Sverige för 12 år sedan och den fjärde brodern var i Björnön, Norge; två av systrarna var i Sverige och den tredje var här i landet och hennes, Magnhild Svensdotter, andel om en fjärding blev befriad; 2 ½ tunnor och 1 fjärding var förbrutet och fick arrenderas för 4 mark och 3 skilling; (Gundmund Swenssenn i Österaas; Mangield Swendsdatter).
  • Per Olofsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; hade varit knekt (för de dansk-norska styrkorna); hade ingen jord utan bodde i Landgård, som tillkom kungen; skulle ta fasta på den igen, eftersom han hade förbrutit den; (Peder Ollssenn i Landgaard).
  • Gisle Persson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; hade varit knekt (för de dansk-norska styrkorna); 1 ½ tunnor kunde sås på gården, som var förbruten och fick arrenderas för 3 mark; (Olluff Pederssenn i Österaas; i jordeboken står det Gisleff Pederssönn).
    (Österåsen 4 kallades på hans tid för Gislegården; Gisle hade även ärvt den del av nuvarande Österåsen 6, kallad Landgården; hade sonen Hemming Gislesson).
  • Olof Svensson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; hade varit knekt (för de dansk-norska styrkorna); 3 tunnor kunde sås på gården, som tillkom hans syskon; hade en bror och 2 systrar i Sverige och deras och hans andelar var 2 tunnor och 1 fjärding, som var förbrutet och fick arrenderas för 4 mark och 3 skilling; andelen för systern Magnhild Svensdotter om en fjärding blev befriad; (Olluff Swenssenn i Österaas; Magnild Swensdatter).
  • Märet Persdotter, levde 1613; bekände att hennes man hade svurit svenskarna trohetsed och var uttagen som knekt till Ryssland (för svenskarna); maken kunde så 3 fjärdingar på sin andel av gården; 2 tunnor kunde sås på hela gården; kvinnans man hade kommit hem från Ryssland och hade förbrutit sin andel, och en omyndig broder ägde halvparten i gården; 1 tunna var förbrutet och fick arrenderas för 1 ½ mark; omyndiga Olof Simonssons andel om 1 tunna blev befriad; (Maritte Pedersdatter i Österaas; Olluff Simonssen).
  • Hemming Karlsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; bekände att hans fader hade varit i landet under den tid svenskarna hade det och bekände att inte hade någon jord; den han bodde på tillkom hans far och var förbrutet; 4 tunnor var förbrutet och fick arrenderas för 6 mark; (Hemig Caarlssenn i Österaas).
  • Jon Nilsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 3 tunnor kunde sås på gården, som tillkom honom och hans hustru; 3 tunnor kunde sås på gården, tillkom därav 1 fjärding, som inte var förbrutet; gården var förbruten och fick arrenderas för 3 ½ mark och 5 skilling; Märet Nilsdotter hade befriat en fjärding och Olof Simonsson 1 ½ fjärdingar; (Jonn Nielssenn i Österaas; Maritte Nielsdatter; Olluff Simenssen).
  • Per Karlsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; hade varit knekt (för de dansk-norska styrkorna); gården tillkom hans far och var förbruten; 1 ½ tunnor var förbrutet och fick arrenderas för 2 mark och 5 skilling; (Peder Caarlssenn i Österaas).
  • Björn Månsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 4 tunnor kunde sås på gården, som var förbruten och fick arrenderas för 6 mark; (Biörnn Mogenssen, Österaas).
  • Knut Eriksson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; bekände att Lars Eriksson var uttagen som knekt till Ryssland (för svenskarna); de hade tillhopa i samma gård 1 ½ tunnor, som var förbrutet och fick arrenderas för 2 mark och 5 skilling; (Knud Erichssenn i Österaas; Las Erichssenn).
  • Jon Karlsson, levde 1613; hade varit knekt (för de dansk-norska styrkorna); (Joenn Carlssenn i Österaas).
  • Hemming Persson, levde 1613; hade varit knekt (för de dansk-norska styrkorna); (Hemig Pederssenn); (Hemming är placerad efter Jon Karlsson ovan, men ingen by är upptagen).
  • Nils Olofsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 2 ½ tunnor kunde sås på gården, som var förbruten och fick arrenderas för 3 ½ mark och 5 skilling; (Niels Ollssenn, Heggested).
  • Erik Karlsson, levde 1613; hade inte svurit svenskarna trohetsed, men ansågs ändå ha svurit; Erik kunde så 1 ½ tunnor, därav tillkom hans systerbarn halvparten och den andra halvan hade han pantsatt till Jon på Änge för 10 daler och Mats i Tosgård för 10 daler; målet om köp av sin fredlöshet blev nedlagt för hans armod, ålderdom och eländighets skuld; gården var förbruten och fick arrenderas för 2 mark och 5 skilling; Erik Karlsson hade pantsatt till Jon i Änge och det var av 6 män tilldömt kungen till lösen; hans systerbarn vid namn Kerstin Gundersdotter hade befriat 1 ½ tunnor; (Erich Caarlssenn i Koustad; Joen paa Enge; Matzs i Tosgaard; Kiersten Gundisdatter).
  • Olof Eriksson, levde 1613; hade inte svurit svenskarna trohetsed, men hade varit 'tillstede' och svurit svensken; 2 tunnor kunde sås på gården och den tillkom honom och 4 systrar; 1 ½ tunnor var förbrutet och fick arrenderas för 2 mark och 5 skilling; andelarna för Barbro och Ellen om tillsammans ½ tunna blev befriade; (Olluff Erichssenn i Kougsted; Bombro och Ellen).
    (Sönerna Per och Erik Olofsson delade sedan på gården och deras syster Elisabet blev gift med Erik Qwick Hemmingsson i Österåsen, Häggenås).
  • Sten Persson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; bekände att hans far låg sjuk och hade inte svurit, men dock skattat och 'skiuldet' svensken; hans fars arv i samma gård var 3 tunnor säd; hade en brorson i Norge, som tillkom fjärdeparten i gården; först var 2 tunnor och 1 fjärding förbrutna, men 3 tunnor var förbrutna, då brorsonen inte hade presenterat sig; gården var förbruten och fick arrenderas för 4 ½ mark; (Steenn Pederssenn i Gröttenn).
    (Sten var gift med kyrkoherdedottern Anna Eriksdotter Sparf från Hammerdal; sonen Erik Stensson blev sadelmakare och bonde i Grötom).
  • Arvid Olofsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 3 tunnor kunde sås på gården och därav tillkom hans brorsbarn i Norge 3 fjärdingar; 2 tunnor och 1 fjärding var förbrutet och fick arrenderas för 3 mark och 7 skilling; Halvar Olofsson och Lucia Olofsdotter hade befriat 3 fjärdingar på hans hustrus gård i 'Kundsted', där det kunde sås 2 tunnor, som var förbrutet och fick arrenderas för 3 mark; (Arffue Oelssenn paa Huuss; Haldwor Oelssenn och Lutzi Oellsdatter); (jordeboken har Anndfind; i odelsjordeboken 1624 upptages under Huse, Gulle Arffuesdotter).
  • Olof Eriksson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; hade ingen jord utan bodde på kyrkans jord; (Olluff Erichssenn paa Kierckebye).
  • Olof Olofsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; hade varit knekt (för de dansk-norska styrkorna); hade andelar om 2 tunnor i Hälsinggård och Andersgård, som var förbrutet och fick arrenderas för vardera 1 ½ mark i gårdarna; (Olluff Oelssenn i Hellsingaard).
  • Märet Nn, levde som änka 1613; 1 tunna kunde sås på gården och därav tillkom denne Märet efter sin far ½ tunna; ½ tunna tillkom änkan Gunborg och hälften av den halva tunnan var förbrutet och fick arrenderas för ½ mark och 5 skilling; (Maritte, Nygaard; Gunborg encke).
© Layout, innehåll och bilder: Björn Espell, Frösön, Sweden.
Layout enligt HTML 4.01 Strict. Uppdaterad 2013-04-05.