Åtalade odelsbönder i Frösö socken, Jämtland, Trondheims län 1613.
 

  • Västbyn (ligger strax väster om flygplatsen).
  • Kerstin Björnsdotter, levde 1613; bekände inte att hon hade svurit svenskarna trohetsed; bekände att hon gjort svenskarna tillförsel och bistånd; bekände inte att hon kände till det svenska brevet; bekände inte att hon hade bränt eller låtit bränna en rågsvedja medan norskarna var här i landet; bekände att hennes jord i Västbyn var tredje parten, som tillkom henne årligen 5 tunnor säd och kunde föda 3 kor, ingen fiskvann, men skog till byggnadstimmer och vedbrand; befanns att det kunde sås 12 tunnor på gården; den tillkom systrarna Karin, Kerstin och Ragnhild Björnsdotter; Kerstins make Pål i Vike, Rödöns socken, hade löst till sig 12 mälingar, som belöper i säd årligen 1 ½ tunnor, av vilka Kerstin och hennes son Olof Pålsson hade förbrutit sina andelar om 1 tunna; Hemming och Anders Nilssons befriade sin andel om ½ tunna; förutom Kerstins tredjepart, som var en förbruten systerlott; tillsammans i gården 4 tunnor; tillsammans 5 tunnor var förbrutet och fick arrenderas för 7 ½ mark. (Kierstenn Biörsdatter i Westbye; 3 sösterer Karen, Kiersten och Ragnild Biörnnsdatter; Kiersten mand Powell Wiig; Olluff Powelssen; Hemig och Anders Nielssen).
    (Kerstin, dotter till Björn i Västbyn, blev omgift med Hemming och finns i boken 'Skanke ätten', sid 437, Robelin).
  • Mårten Karlsson, var inte tillstädes; (Morten Carlssenn paa Westerhus).
    (Mårten, son till Karl Jonsson i Västerhus, finns i boken 'Skanke ätten', sid 30, Robelin).
  • Erik Eriksson, levde 1613; benekade inte att ha svurit svenskarna trohetsed, men hade rymt (sannolikt till Norge) i god tid; benekade inte att ha bränt rågsved; benekade inte att ha varit under någon fana; Berit i Västerhus bekände att ha gjort svenskarna tillförsel och bistånd; bekände att hon hade en andel i Walde om 4 mälingar jord, där det kunde sås 1 tunna korn, men varken skog eller fiske 'wannd'; jorden om 1 tunna fick arrenderas för 1 ½ mark; (Erich Erichssenn, Westerhuss; Beritt i Westerhuss).
    (Erik, bondelänsman ännu 1636, men död före 1645, var son till Erik Jonsson i Västerhus och Vagled, som finns i boken 'Skanke ätten', sid 29, Robelin).
    (Erik Eriksson i Västerhus angavs på tinget år 1652 av sin granne, länsman Erik Matsson, för en högmålssak. Erik Eriksson hade 'varit och dyrkat upp i Walles härbärg' och där uttagit några matvaror. Men medan Erik stökade därinne, kom en korpral Jöns Samuelsson och tog honom 'med färska bölan' och körde honom att bäran till en tolvman, Hemming i Stensgård. Inför rätta bekände Erik sin synd och missgärning men sade, att nöden gick så hårt till, att han för hungerns skull omträngde, och föll alltså till ödmjuk bön om lindring på straffet. Målsäganden framträdde och samt bad för honom samt gav honom till, emedan tjuvnaden var ringa. Den kunde nämligen räknas vid pass så mycket, att en karl kunde äta sig mätt därav. Rätten ansåg sig dock icke kunna döma på annat sätt, än att han skulle plikta efter lag. Med då bad allan allmoge för honom, emedan fattigdom var orsaken, att han det onda råd sig företog. Ock detta hjälpte. Då blev slutit, heter det, att han skulle sitta i stocken, eftersom penningmedel icke fanns.) (Fornvårdaren I, sid 41-42)

    Noteringar
    Noteringar om Västerhus före 1613.
    Här låg från 1000-talet på det som kallades Kapellbacken Västerhus kapell, som var Jämtlands första kyrka, kanske byggd av Östman Gudfastsson, som också var den som reste runstenen på Frösön.
    Här låg också Jämtlands första skola ca 1578 - ca 1610 efter beslut av danske kungen Fredrik II.
    Noteringar om Västerhus efter 1613.
    Västerhus på Frösön bestod under senare delen av 1600-talet av tre hemman; gård nr 1 beboddes från 1675 av fältskären vid Jämtlands regemente, gård nr 2 beboddes av postmästaren från 1675 och var även postkontor samt var gård nr 3 boställe för regementspastorn vid Jämtlands regemente från 1695. Gamla fältskärsbostaden från 1800-talet finns ännu kvar.
    1926 övertog flyget nära 800 hektar från hemmanen Kråksta 1, Kungsgården 1, Västerhus 1, 2, 3 och Västbyn 1, vilket tidigare tillhörde Frösö läger.
     
  • Glasätt (ligger strax söder om flygplatsen)
  • Samuel Erlandsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; benekade inte att han visste av det svenska brevet; bekände att han varit knekt (för de dansk-norska styrkorna); hade ingen jord utan bodde på en annans gård; (Samuell Erlantzönn i Gladsett).
    Noteringar
    Noteringar om Glasätt.
    År 1564 är Nils i Glasätt nämnd som god man.
     
  • Stocke (ligger strax nordväst om Frösö kyrka).
  • Per Månsson, var död 1613; hade svurit svenskarna trohetsed, förre länsmannen Erik i Västerhus berättade att Per Månsson i lilla Stocke ägde hela gården; 4 tunnor kunde sås på hans andel av gården, men det fanns inget fiskeri; gården var förbruten och fick arrenderas för 1 ½ daler (6 mark); (Peder Mogensen i lille Stocke).
    (Nämnde länsman Erik i Västerhus är identisk med den Erik Jonsson i Västerhus och Vagled, som finns i boken 'Skanke ätten', sid 29, Robelin).
  • Erik Andersson, levde 1613; 7 tunnor kunde sås på gården, som var förbruten och fick arrenderas för 2 ½ daler och ½ mark; (Erich Anderssenn i Stocke).
  • Anders Eriksson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; hade varit knekt (för de dansk-norska styrkorna); hade ingen odelsjord; befanns vara Herr Eriks son i Berg, som hade svurit svenskarna trohetsed; beskylldes för att ha uppenbarat och kunggjort för svensken, vilka som hade rymt från sina gårdar och själv fått en del av detta; (Anders Erichsenn paa Stocke).
    (Anders är sannolikt en son till kaplanen i Berg Herr Erik Andersson, som år 1613 var över 70 år gammal, och som var gift med en kvinna från Söre, Lit och var besvågrad med kyrkoherde Erik Jonae Sparf i Hammerdal. Herr Eriks i Berg barn erbjöd sig år 1613 hos landsherren Claus Daa i Trondheim, att för 100 daler köpa fadern fri från hans ådömda fredlöshet, vilket kung Christian IV beviljade 1614-01-14; Anders Eriksson levde ännu 1640 i Östergården, men 1660 är ägaren Anders Andersson, som år 1676 gör ett hemmansbyte och säljer gården om 7 tunnland för 45 daler, och här kom Frösö Trivialskola att startas).
    Noteringar
    Noteringar om Stocke före 1613.
    I 1564 års skattelängd är Måns, Per och Olof upptagna i Stocke.
    Noteringar om Stocke efter 1613.
    I jordeboken fanns år 1640 Nils Månsson och Anders Eriksson, år 1660 fanns Nils Månsson och Anders Andersson och 1677 Måns Nilsson och Anders Andersson.
     
  • Vagled (ligger strax nordväst om Ändsjön)
  • Anders Olofsson, var icke tillstädes utan var i Norge (hade sannolikt rymt); (Öude Ollsenn i Waglum).
  • Johan Larsson, levde 1613; hade inte svurit svenskarna trohetsed och hade rymt (sannolikt till Norge) i god tid; visste inte av det svenska brevet; hade inte varit knekt; Jon Olofsson i Vagled benekade att ha svurit svenskarna trohetsed och hade rymt (sannolikt till Norge) i god tid; han visste inte av det svenska brevet förrän han kom till Norge; hade inte varit knekt; (Johan och Jon är nämnda i samma stycke); (Johann Lauritzön och Joenn Ollssenn i Waglum).
  • Karin Nn, levde som änka 1613; hade rymt (sannolikt till Norge) och befanns att inte vara skyldig; (Karenn encke i Waglumb).
  • Jon Persson, var icke tillstädes; (Joenn Pederssen i Waglumb).
  • Jon Tordsson, var icke tillstädes; (Jonn Tordssenn i Waglum).
  • Karl Eriksson, levde 1613; 2 ½ tunnor kunde sås på gården; gården var förbruten och fick arrenderas för 3 ½ mark och 5 skilling; (Carl Erichssenn i Waglumb).
    (Karl Eriksson, död efter 1641, var broder till Erik Eriksson i Västerhus ovan och son till Erik Jonsson i Västerhus och Vagled, som finns i boken 'Skanke ätten', sid 29, Robelin).
  • Jon Larsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; hade varit knekt (för de dansk-norska styrkorna); hade ingen jord; (Joenn Lauritzenn i Waglum).
  • Jon Persson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; hade varit knekt (för de dansk-norska styrkorna); hade en gård i Glasätt, som tillkom honom till hälften och där han kunde så 3 tunnor på sin andel; hade uppburit 25 daler av Måns Persson i Stocke, men något brev om detta fanns det inte; (Joen Pederssenn i Waglum).
     
  • Tanne (ligger strax nordväst om Frösö Zoo)
  • Anders Andersson, var icke tillstädes, men fanns i Brunflo; (Anders Anderssenn i Tande).
  • Gunder Nn, levde 1613; 1 tunna kunde sås på gården; var en tjänstedräng; hade inte svurit svenskarna trohetsed, men hade rymt (sannolikt till Norge); visste inte av det svenska brevet; hade varit knekt (för de dansk-norska styrkorna) och därför förbrutit sin andel i Tanne om ½ tunna; det fanns också andelar för systrarna Kerstin och Lisbet Olofsdotter om ½ tunna, som befriades; ½ tunna var förbrutet och fick arrenderas för ½ mark och 5 skilling; (Gunder i Tande, en tienniste dreng).
  • Jöns Andersson, levde 1613; en leilending (arrendator) i Tanne; hade svurit svenskarna trohetsed; hade varit knekt (för de dansk-norska styrkorna); visste inte om det svenska brevet; hade ingen jord; (Jens Anderssenn, en leilending i Tannde).
  • Ingeborg Andersdotter, levde 1613; erkände att hon gjort tillförsel till svenskarna; jorden tillkom hennes barn; (Ingeborig Andersdatter i Tande).
  • Måns Olofsson, levde 1613; hade varit knekt (för de dansk-norska styrkorna); 2 tunnor kunde sås på gården och hade förbrutit sin och systrarnas andelar; hade en ogift syster, som dog under fejden; hade en gift syster i Sverige med 3 omyndiga barn, vars andelar inte var förbrutna; andelarna för 2 bröder och en syster befriades; andelarna för barnen till Helge och Lucia Olofsdotters om ½ tunna befriades; 1 ½ tunnor var förbrutet och fick arrenderas för 2 mark och 5 skilling; (Mogens Ollssenn i Tande).
    (Måns Olofsson i Tanne var nämndeman i Sunne tingslag och en av dom som med sitt signetavtryck bekräftade freden i Brömsebro år 1645).
  • Erik Helgesson, levde 1613; hade inte svurit svenskarna trohetsed; visste inte om det svenska brevet; hade inte varit knekt (för de dansk-norska styrkorna); (Erich Helgessenn i Tande).
  • Inger Olofsdotter, levde 1613; hade rymt (sannolikt till Norge) och dömdes fri; (Ingre Ollsdatter i Tande).
     
  • Berge (ligger strax väster om Frösö Zoo)
  • Lars Olofsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; visste inte av det svenska brevet; hade inte varit knekt; erkände att han hade jord i Berge och något i Nifsåsen och kunde så 5 tunnor på egendomarna; 5 tunnor var förbrutet och fick arrenderas för 7 ½ mark; (Las Ollssenn i Berg).
    (Lass Ollsen nämns som lagrättsman år 1621).
  • Gjord Jönsson, levde 1613; hade inte svurit svenskarna trohetsed; visste inte av det svenska brevet; hade inte varit knekt; (Giord Jensen i Berge).
  • Måns Jönsson, levde 1613; berättade att hans kvinna var död och inte hade svurit svenskarna trohetsed; (Mogens Jenssen i Berg).
  • Olof Rickardsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; visste inte av det svenska brevet; hade inte varit knekt; erkände att han hade jord i Berge och i Nifsåsen och kunde så 4 tunnor på egendomarna; hade också en ängslott i Hållskaven, Ås, om 10 lass hö; 4 tunnor i Berge var förbrutet och fick arrenderas för 6 mark; av andelen i Ås var förbrutet 5 lass hö och fick arrenderas för ½ mark och 6 skilling; andelen i Ås var en pant av Per Persson i Hållskaven, som dömdes fri; (Olluff Richortzen i Berge).
    (Olluf Rickortsson nämns som lagrättsman år 1621).
  • Sigrid Nn, levde som änka 1613; hade rymt (sannolikt till Norge) och dömdes fri; (Zigre encke i Berig).
  • Hemming Rickardsson, levde 1613; hade inte svurit svenskarna trohetsed; visste inte av det svenska brevet; hade inte varit knekt; (Heming Richortzen i Berg).
    (Rickard Hemmingsson i Långåker var nämndeman i Sunne tingslag och en av dom som med sitt signetavtryck bekräftade freden i Brömsebro år 1645).
     
  • Mellbyn (från Östberg och Mellbyn har avstyckats mark, som senare blivit Hornsberg och Frösödal).
  • Olof Håkansson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; berättar det svenska brevet; hade inte varit knekt; erkände att han hade jord i Mellbyn och kunde så 4 tunnor, som var förbrutet och fick arrenderas för 6 mark; hade också en ängslott i Kånkbacken om 6 lass hö, som hörde till sonen Lars Olofsson och dennes syskon efter deras mor och den befriades; (Olluff Hogessönn; hans börnn Lauritzs Ollsenn med sin söschinde).
    (Mårten Olofsson i Mällbyn var nämndeman i Bergs tingslag och en av dom som med sitt signetavtryck bekräftade freden i Brömsebro år 1645).
     
  • Östberg (från Östberg och Mellbyn har avstyckats mark, som senare blivit Hornsberg och Frösödal).
  • Gjord Karlsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; visste inte av det svenska brevet; hade varit knekt (för de dansk-norska styrkorna); erkände att han hade en tredjepart i gården, som han kunde så 1 ½ tunnor på och det fanns också en ängslott i Tossåsen; hade en farbror i Opdal, som hade en tredjepart i samma gård och hans omyndiga syskon hade den tredje parten; andelarna för Olof Karlsson och hans syskon om 1 ½ tunnor blev befriad; andelarna för Gjord och hans farbror i Opdal om 3 tunnor var förbrutet och fick arrenderas för 4 ½ mark; (Giörd Carlssenn i Östberg; Olleff Carlssenn med sin söschind).
  • Måns Andersson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; visste inte av det svenska brevet; hade inte varit knekt; hade jord i Östberg både det han ärvt med sin hustru och den tunna han köpt; denna tunna var förbruten och Märet Jönsdotters andel om 2 tunnor blev befriad; 1 tunna fick arrenderas för 1 ½ mark; (Mogens Anderssenn i Östberge).
     
  • Önet (ligger vid Öneberget, Mjälle).
  • Erik Jörgensson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; visste inte av det svenska brevet; hade inte varit knekt; hans kvinnas jord i Fugelsta, Marieby, hade han pantsatt till Per Jonsson i Mjälle för 14 daler och 26 lod 'solff' och denne Per var fri; kunde så 2 tunnor på sin pantsatta jord och den fick arrenderas för 3 mark; i nästa stycke bestäms att kungen skall lösa denna andel i Fugelsta efter värdering av sex män; (Erich Jörgenssenn i Öune).
    (Erik finns i boken 'Skanke ätten', sid 427, Robelin).
  • Olof Olofsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; visste inte av det svenska brevet; hade inte varit knekt; (Olluff Ollssenn i Eunnd).
    (Olof Olofsson finns i boken 'Skanke ätten', sid 426, Robelin).
    Noteringar
    Noteringar om Önet före 1613.
    Här låg Kungsgården fram till 1480-talet, då den uppfördes på sin nuvarande plats på Västanåkers ägor, i närheten av golfbanan och flyget.
    Noteringar om Önet efter 1613.
    År 1699 blev Önet militieboställe och ståndsmässiga byggnader uppfördes.
    1915 stod Frösö Sjukhus redo att ta emot upp till 700 patienter på det gamla militiebostället.
     
  • Mjälle (ligger strax väster om Öneberget).
  • Sivert Simonsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; visste inte av det svenska brevet; hade inte varit knekt; hade egendom i Tosåsen, Myssjö, där han inte kunde så något, men fick ut 3 lass hö, som var förbrutet och fick arrenderas för ½ mark; (Siwortz Simenssen i Mielle; Thorsaas).
    (Sivert finns i boken 'Skanke ätten', sid 426, Robelin).
  • Gjord Olofsson, levde 1613; hade inte svurit svenskarna trohetsed och dömdes fri; (Giord Ollssenn i Mielle).
    (Gjord finns i boken 'Skanke ätten', sid 426, Robelin).
  • Per Jonsson, levde 1613; hade inte svurit svenskarna trohetsed och dömdes fri; (Peder Joenssen i Mielle).
    (Per finns i boken 'Skanke ätten', sid 426, Robelin).
  • Erik Olofsson, levde 1613; hade inte svurit svenskarna trohetsed och dömdes fri; (Erich Olluffssenn i Mielle).
  • Jon Persson, levde 1613; hade varit knekt (för de dansk-norska styrkorna); hade ingen jord. (Joen Pedersenn i Mielle).
  • Erik Jörgensson, levde 1613; benådades för att han var ung och omyndig; (Erich Jörgenssen i Mielle).
    Noteringar
    Noteringar om Mjälle.
    Byn har minnen från en över 1000 år lång historia; Mjälleborgen på Öneberget från 600- till 800-talen; gravfält vittnande om rik fornhistorisk bebyggelse före 1000-talet; kungsägor under Magnus Erikssons tid på 1350-talet; skvaltkvarnar i Mjällebäcken, år 1693 angivna till 12 stycken.
     
  • Valla (ligger öster om gamla färjeläget i Valla)
  • Erik Larsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; visste inte av det svenska brevet; hade inte varit knekt; hade jord i Odensala, Brunflo, om 2 ½ tunnor, som var förbrutet och fick arrenderas för 3 ½ mark och 5 skilling; hans kvinna hade också en åttonde part i Valla om 1 ½ fjärdingar, som var förbrutet och fick arrenderas för ½ mark och 1 ½ skilling; (Erich Ollufssenn i Walle, jordeboken har Lauritzönn).
  • Karl Olofsson, levde 1613; bodde i Västerhus och hade en andel om 3 fjärdingar i Valla, som var förbrutet och fick arrenderas för ½ mark och 2 ½ skilling (jordeboken har 1 mark och 2 ½ skilling); (Karll Ollssenn aff Westerhuus i Walle).
    (Karl finns i boken 'Skanke ätten', sid 30, Robelin).
  • Jon Persson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; visste inte av det svenska brevet; hade inte varit knekt; hade en 6 part jord i Valla, som han kunde så 1 tunna och 1 fjärding på; på hela gården kunde det sås 7 tunnor, som delades av 6 bröder; 4 av bröderna var i Norge och hade inte presenterat sig, och 2 var i landet; 7 tunnor var förbrutet och fick arrenderas för 2 ½ daler och ½ mark (1½ mark); (Joen Pederssen i Walle).
     
  • Ivar Larsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; visste inte av det svenska brevet; hade inte varit knekt; 3 tunnor kunde sås på gården och av detta var 2 tunnor och 1 fjärding hans jord och de andelar han köpt; 3 tunnor var förbrutet och fick arrenderas för 4 ½ mark;
    Per Kjellsson och Olof Kjellson, båda levde 1613; 3 tunnor kunde sås på den andra halvan av gården; deras andelar om 2 tunnor var förbrutet och fick arrenderas för 3 mark; en systerandel om 1 tunna blev befriad, gift med en Tomas; (Iffuer Lauritzenn i Steensgaard; Peder Kieldssen och Olluff Kielssen; Thomis som haffuer denn thridie söster).
    Noteringar
    Noteringar om Stensgård efter 1613.
    Enligt jordeboken var en Larsson och Hemming Nilsson ägare 1640; Hemming Nilsson var upptagen 1660, 1677 och 1696.
     
  • Mickelsgård (ligger strax norr om gamla färjeläget i Valla).
  • Olof Stensson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; visste inte av det svenska brevet; hade inte varit knekt; hans andel i gården var 2 tunnor; hade också ett litet stycke skog i Odensala och ett stycke äng i 'Weglund'; Olof fick arrendera sin andel för 3 mark;
    Mikael Stensson, levde 1613; hans halva i gården om 2 tunnor blev befriad; (Olluff Stenssen i Michelsgaard; Michell Stenssenn).
    Noteringar
    Noteringar om Mickelsgård före 1613.
    År 1564 är Sten i Mickelsgård nämnd som god man.
    Noteringar om Mickelsgård efter 1613.
    Enligt jordeboken var Sten Olofsson ägare 1640, 1660, 1677 och 1696.
     
  • Erik Fastesson, levde 1613; hade inte svurit svenskarna trohetsed; var ett litet omyndigt barn; (Erich Fastesenn i Edtzaas).
    Noteringar
    Noteringar om Eriksgård efter 1613.
    Enligt jordeboken var Per Fastesson ägare av Eriksgård 1640, 1660, 1677; 1696 var det upptaget som öde och lagd till Mickelsgård.
     
  • Härke (ligger strax väster om gamla färjeläget i Valla)
  • Anders Olofsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; visste inte av det svenska brevet; kunde så 5 tunnor på sin halva av gården; hade också en ängslott om 5 lass i 'Ulengang', som låg under Härke; 5 tunnor var förbrutet och fick arrenderas för 7 ½ mark; (Anders Olluffssen i Hierkie).
  • Per Karlsson, levde 1613; hade inte svurit svenskarna trohetsed; visste inte av det svenska brevet; hade inte varit knekt. (Peder Carlssenn i Hierkie).
     
  • Rise (ligger strax väster om Frösö kyrka)
  • Nils Esbjörnsson, levde 1613; hade inte svurit svenskarna trohetsed; dömdes fri; (Niels Esbiörnssenn i Rijsse).
    (Nils var enligt jordeboken ägare år 1640, Olof Olofsson var ägare 1660).
     
  • Slandrom (ligger på fastlandet öster om nya bron; gränsar till Marieby socken).
  • Måns Eriksson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; visste inte av det svenska brevet; hade varit knekt (för de dansk-norska styrkorna); gården var hans hustrus tredjepart; kunde så på sin andel 1 tunna och till samma andel hörde 4 lass hö; på hela gården kunde sås 3 tunnor; två andelar ägde en hustrubror i Hedmark, Norge, som inte hade presenterat sig; 3 tunnor var förbrutet och fick arrenderas för 4 ½ mark; (Mogens Erichssenn i Slandrumb).
    (ägare enligt jordeboken: Pål Månsson 1640 och 1660, Hans Pålsson 1677 och 1696, Måns Nilsson 1702; Måns Pålsson nämns som tolvman, sannolikt en broder till Hans Pålsson).
  • Hemming Gjordsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; visste inte av det svenska brevet; hade varit knekt (för de dansk-norska styrkorna); hade 2 systerlotter och kunde så 2 tunnor korn årligen; andelarna för barnen till Berit Gjordsdotter om 3 fjärdingar blev befriade; 2 tunnor och 1 fjärding var förbrutet och fick arrenderas för 3 mark och 7 skilling; (Hemig Giörssenn i Slandrum; Beritte Giörsdatter).
    (År 1625 nämns Hemming i Slandrom, till vilken Mårten i Målsta, Frösö, inför tinget bekänner sig ha pantsatt och avhänt sig jord i byn, vilken jord han förut arrenderat av Baltzer Kare, men som nu förklarades förbruten; ägare enligt jordeboken: Hemming Gjordsson 1640, Jöns Hemmingsson 1660 och 1696, Per Jönsson 1702).
    Noteringar
    Noteringar om Slandrom före 1613.
    År 1345 nämns Nils Eskilsson, som var kung Magnus Erikssons hirdman; år 1435 nämns Torkel i Slandrom och hans hustru Sigrid, vid den tiden var Slandrom en gård.
    Noteringar om Slandrom efter 1613.
    Johan Andersson Lund, länsman, riksdagsman 1719, 1720, talman 1723, och hans son Magnus Lund, lagman i Västernorrlands län, har sina anor från Slandrom.
     
  • Namn (ligger på fastlandet strax öster om nya bron från Frösön, gränsar till Slandrom).
  • Jon Håkansson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; visste inte av det svenska brevet; hade inte varit knekt; kunde så 2 tunnor på sin gård och hade dessutom en ängslott i Brattåsen om 3 lass; 2 tunnor var förbrutet och fick arrenderas för 3 mark; ½ mark var avgiften för andelen i Brattåsen; (Jakob Hachenssenn, jordeboken har Joenn Hachenssenn).
  • Hans Tordsson, i Namn; levde 1613; och Per Tordsson, i Rasten; levde 1613; båda hade svurit svenskarna trohetsed; de visste inte av det svenska brevet; de hade inte varit knektar; gården var deras moders gård och hon hade inte rymt; 3 tunnor kunde sås på gården och det fanns en ängslott i Brattåsen om 3 lass hö; allt var förbrutet och fick arrenderas för 4 ½ respektive 1 mark;
    En gård i Rasten om 2 tunnor och 1 fjärding tillkom hans hustru och Per Tordsson; den var förbruten och fick arrenderas för 3 mark och 7 skilling; (Hans Tordsen i Namb och Peder Torssen i Rasten).

    (Per Tordsson fick böta 4 mark år 1622 för att han stört friden vid Mats i Genvalla bröllop och rivit Anders i Stocke i ansiktet).
  • Sven Persson, levde 1613; kunde så 3 tunnor på gården; hade pantat halva gården om 1 ½ tunnor till Kjell i Öend (sannolikt Öd i Marieby), som också var fri; 3 tunnor var förbrutet och fick arrenderas för 4 ½ mark; en andel i Brattåsen om 2 tunnor fick arrenderas för 3 mark; (Swend Pederssenn i Namb).
  • Jon Nilsson, levde 1613; hade inte svurit svenskarna trohetsed; visste inte av det svenska brevet; hade varit knekt (för de dansk-norska styrkorna) och var därför fredlös; hade jord i Rasten om ½ tunna och 1 fjärding, som var förbrutet och fick arrenderas för 1 mark och 4 ½ skilling; (Joen Nielssenn i Rasten).
  • Nils och Jöns Olofsson, båda levde 1613; de hade svurit svenskarna trohetsed; de visste inte av det svenska brevet; Nils hade inte varit knekt, men Jöns hade varit knekt (för de dansk-norska styrkorna); de hade jord i Billsta, Hackås, om 2 parter och kunde så 4 tunnor på dessa andelar, vilka var förbrutna och fick arrenderas för 2 daler och 1 mark (9 mark);
    6 tunnor kunde sås på gården och deras far hade dött under fejden; fadern var en mycket gammal man, som någon tid hade legat på sin säng och hans andel var också förbruten; Jöns Olofsson hade också jord i Odensala prästgäld, Brunflo, om 2 ½ tunnor, som var förbrutet och fick arrenderas för 3 ½ mark och 5 skilling; (Nils Ollssenn och Jens Ollssenn).
  • Berit Nn, levde som änka 1613; och Einar Eriksson, levde 1613; bägge hade rymt (sannolikt till Norge) och Einar hade inte varit knekt; (Beritte enke och Ennier Erichsen).
    Noteringar
    Noteringar om Namn före 1613.
    År 1465 säljer Anders Ragnvaldsson gården Västra Namn jämte ett kvarnställe till Åsvid Sigurdsson; samma gård skiftar Åsvid år 1470 med Hök Olofsson i Lit; år 1488 säljer Alvhild samt Olof, Per och Bengt Guttormsson sina arvedelar i Namn till sin broder Jon Guttormsson för 4 jämtska mark till var och en av dem; år 1550 säljer Berit Jönsdotter sin del i gården Västra Namn med mannens samtycke till Olof Tordsson i Fugelsta för 16 mark; i jordeboken för Namn år 1585 är Håkan, Sven och Sivert ägare.
    Noteringar om Namn efter 1613.
    År 1640 finns Gustav Svensson, Larsson, Hans Olofsson och Elias Svensson.
     
  • Knytta (ligger på fastlandet öster om nya bron från Frösön).
  • Nils Halvarsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; visste inte av det svenska brevet; hade varit knekt (för de dansk-norska styrkorna); brukade en andel om 1 tunna i Knytta, som ägdes av Jon Håkansson (Jon Hagensen), som inte hade rymt; 1 tunna var förbrutet och fick arrenderas för 1 ½ mark; hans hustru hade dessutom 2 tunnor i Rasten, som var förbrutet och fick arrenderas för 3 mark; (Niels Haldworssönn i Knytte).
    Noteringar
    Noteringar om Knytta före 1613.
    År 1347 är Sigurd i Knytta en av de sex män, som inför kungen klagade på den illa omtyckte Petrus Djäken; 1530-1567 anges Anders Jönsson som bonde.
    Noteringar om Knytta efter 1613.
    År 1626 fråndömdes Måns Persson i Glasätt ett pantsatt barnagods i Knytta, vilket han behållit och som hade pantsatts av farmodern till avlidne Per Månsson och sonen Måns för 38 daler.
    Enligt jordeböcker fanns år 1640 bönderna Måns Persson, Sven Svensson och Sven Olofsson; år 1660, 1677 och 1696 fanns Per Månsson, Sven Jonsson och Nils Andersson.
     
  • Fillsta (ligger på fastlandet väster om nya bron från Frösön)
  • Karin Nn, levde som änka 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; hade en gård i Fillsta i pant av Jon Persson i Nordland (Norge); Karin hade själv en ängslott i 'Waar' om 3 lass hö; Jon Persson i Handog, Lit, var ägare till en fjärdedel i gården om 1 tunna, som hans far hade pantat till henne; 1 tunna var förbrutet och fick arrenderas för 1 ½ mark; de övriga 3 tunnorna, som kunde sås på gården, hade hon med nöjaktigt brev bevisat att jordsägarna var fria; (Karren enke i Fieldstad; Joen Pederssenn i Lid i Handou, jordeboken har Karin änka, landskyld ½ mark och i Fillsta, Sunne, landskyld 1 ½ mark).
  • Olof Nilsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; visste inte av det svenska brevet; hade inte varit knekt; hade 2 tunnor som sin del på gården i Fillsta; hade också en ängslott om 12 lass i 'Helsing'; hade en bror i Hedmark, Norge, vars andel var 2 tunnor, en syster som tjänade i Sverige hade en andel om 1 tunna; brodern Reidar Nilsson fick sin andel om 1 ½ tunnor befriad medan andelarna för Olof Nilsson och hans syster i Sverige om 2 ½ tunnor var förbrutet och fick arrenderas för 3 ½ mark och 5 skilling; (Olluff Nielssen i Fielstad; Reder Nielssenn).
  • Zakris Karlsson, levde 1613; hade inte svurit svenskarna trohetsed; visste inte av det svenska brevet; hade varit knekt (för de dansk-norska styrkorna) och var därför fredlös och var med om att upprycka från Hans Basse (dansk-norsk befälhavare) i Revsund; hade jord i pant av Gunder i Brattåsen, som han kunde så ½ tunna på, som var förbrutet och fick arrenderas för ½ mark och 5 skilling; (Zacharis Carlssenn i Fieldstad).
     
  • Genvalla (ligger på fastlandet väster om nya bron från Frösön; här låg det tidigare färjeläget från Frösön)
  • Måns Olofsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; visste inte av det svenska brevet; hade inte varit knekt; hade halvpart i gården i Genvalla, som han kunde så 1 ½ tunnor på, som var förbrutet och fick arrenderas för 2 mark och 5 skilling; (Mogens Olluffsenn i Gienwald).
  • Olof Olofsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; hade varit knekt (för de dansk-norska styrkorna); hade halvpart i gården i Genvalla, som han kunde så 1 ½ tunnor på, som var förbrutet och fick arrenderas för 2 mark och 5 skilling; (Olluff Oelssenn i Gienwald).
  • Olof Olofsson, levde 1613; var son till Olof Jonsson i Genvalla; hade liksom sina grannar svurit svenskarna trohetsed; hans far hade jord i Genvalla; kunde så 3 ½ tunnor på sin gård, som var förbruten och fick arrenderas för 5 mark och 5 skilling; hade också en lott i Brattåsen om 2 lass; (Olluff Oelssenn, som er Olluff Joenssens sönn i Gienwold).
  • Mårten Olofsson, levde 1613; hade en andel i Brattåsen om 2 lass hö, varav 1 lass var förbrutet och fick arrenderas för 3 skilling; (Mortenn Ollssenn).
  • Nils Nilsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; visste inte av det svenska brevet; hade inte varit knekt; hade en andel om 1 ½ tunnor i gården, som var förbruten och fick arrenderas för 2 mark och 5 skilling; (Nils Nielssenn i Gienwold).
  • Olof Olofsson, levde 1613; kom från Hammerdal, men bodde i Genvalla; hade svurit svenskarna trohetsed; hade varit knekt (för de dansk-norska styrkorna); hade 4 mälingar i ödegård i Björnsgård, Hammerdal, där han kunde så 1 tunna; (Olluff Ollssenn, som komb fra Hammerdall).
     
  • Målsta (ligger på fastlandet väster om Genvalla och nya bron från Frösön)
  • Reidar Mickelsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; hade jord i Målsta som tillkom honom och som han hade ärvt; hade köpt ut 2 systrar; kunde så 3 tunnor på gården, som var förbruten och fick arrenderas för 4 ½ mark; hade också en ödegård i Genvalla, där han kunde få ut 4 lass hö och en liten del säd; detta var förbrutet och fick arrenderas för ½ mark och 3 skilling; hade också en ängslott om 2 lass hö i 'Giensaas'; (Reder Michellssenn i Moelstad).
  • Mårten Persson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; hade tillsammans med sin hustru jord i Målsta, där han kunde så 3 tunnor, som var förbrutet och fick arrenderas för 4 ½ mark; hade också en ängslott om 5 lass hö i 'Gilleraas i Sundall', som var förbrutet och fick arrenderas för ½ mark och 6 skilling; (Morten Pedersenn i Moelstad).
    (År 1625 nämns Hemming i Slandrom, till vilken Mårten i Målsta inför tinget bekänner sig ha pantsatt och avhänt sig jord i byn, vilken jord han förut arrenderat av Baltzer Kare, men som nu förklarades förbruten).
  • Erik Olofsson, levde 1613; hade varit knekt (för de dansk-norska styrkorna); kunde på samma gård så 4 tunnor och det fanns 10 syskonlotter; 2 ½ fjärdingar var förbrutet; Olof Olofsson med sina syskon blev befriade för sina andelar om 2 tunnor och 1 ½ fjärdingar; ½ tunna och ½ fjärding var förbrutet och fick arrenderas för 1 mark; (Erich Oelssen, Moelstad).
  • Jon Mårtensson, levde 1613; hade varit knekt (för de dansk-norska styrkorna) och var därför fredlös; (Joenn Mortenssenn i Moelstad).
  • Mårten Karlsson, levde 1613; dömdes fri; (Mortenn Carlssenn).
     
  • Hov (ligger vid Frösö kyrka)
  • Sten Olofsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; hade varit knekt (för de dansk-norska styrkorna); hade tillsammans med sin hustru jord i Hov, som han kunde så 4 tunnor på; hade också Hovs myrar i pant; 4 tunnor var förbrutet och fick arrenderas för 1 ½ daler (6 mark);
    Sten hade också en äng i Övergård i Rödön om 4 lass hö, som var förbrutet och fick arrenderas för ½ mark och 3 skilling;
    Sten hade också en gård i Aspås, som hette Nygård, där han kunde så 2 tunnor på sin andel; hans far hade svurit svenskarna trohetsed och hans bror Olof Olofsson ägde den andra delen; (Steen Olluffsenn i Hoff).
  • Erik Eriksson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 4 tunnor kunde sås på gården; på samma gård var pantsatt 86 daler; Lars Olofsson i Frösön hade en pant i samma gård 36 daler och han hade svurit svenskarna trohetsed; Nils Olofsson i Rödön på fastemål hade 50 daler av samma pant och hade inte svurit svenskarna trohetsed eller förbrutit sin gård; i nästa stycke finns en redogörelse för hur man skulle hantera de 86 daler som var pantsatt; 4 tunnor var förbrutet och fick arrenderas för 6 mark; (Erich Erichssenn i Hoff; Lauritz Ollssenn i Frötzöenn; Niels Oelssenn ii Rodenn).
    (År 1628 krävde Lars Olofsson i Berge Erik i Hov på 36 daler, som han lånat denne och som pant satt Hovs gård, Erik erkände skulden); (Erik Eriksson i Hov var nämndeman i Sunne tingslag och en av dom som med sitt signetavtryck bekräftade freden i Brömsebro år 1645).
     
  • Jörgen Månsson, levde 1613; hade inte svurit svenskarna trohetsed; visste inte av det svenska brevet förrän han kom till Norge; hade inte varit knekt; (Jörgen Mogenssen i Grytten).
© Layout, innehåll och bilder: Björn Espell, Frösön, Sweden.
Layout enligt HTML 4.01 Strict. Uppdaterad 2013-04-05.