Åtalade odelsbönder i Alsens socken, Jämtland, Trondheims län 1613.
 

  • Mårten Jonsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; kunde så 5 tunnor på gården; 1 ½ tunnor tillkom honom själv; hade köpt ut sin syster Märets i 'Ogne' andel om ½ tunna; de andra 3 ½ tunnorna tillkom hans broders barn till sognepräst Olav Jonsson i Meldal, Norge (gift med Anna Jönsdotter Bull), Gunder Jonsson i Hov, hans barn Jon Jonsson, Nordbyn, hans barn Berit i Nygården (Mattmar), Engfred änka i Ocke (Mattmar), vilket skulle bevisas; dessa 3 ½ tunnor blev befriade; 1 ½ tunnor var förbrutet och fick arrenderas för 2 mark och 5 skilling;
    • Hade också en gård i Tångeråsen, Offerdal, i pant av Jon Sivertsson; den tillkom hans omyndiga barn och var pantad för 100 daler; eftersom gården var så högt pantsatt ansågs den vara köpt; 2 tunnor var förbrutet och fick arrenderas för 3 mark;
    (Morten Jenssenn i Norbye, söster Maritt i Ogne; her Olluff i Melldallen; Gundmor Jenssen i Haab; Joen Jenssen Norbye, Beritte udi Nyegaard, Engfred encke i Ocke; Joen Siworssen i Barre).
    (Mårten finns i boken 'Skanke ätten', sid 401, 403, Robelin. Lars Mårtensson i Nordbyn var nämndeman i Alsens tingslag och en av dom som med sitt signetavtryck bekräftade freden i Brömsebro år 1645.
    Mårtens broder Gunder (Gunnar) Jonsson med familj finns också i boken 'Skanke ätten', sid 401, Robelin).
  • Nils Jonsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; hade varit knekt (för de dansk-norska styrkorna); kunde så 1 tunna på gården, som var hans faders; hade en bror Olof Jonsson och en syster Anna, som var omyndiga, och deras andelar om 2 ½ fjärdingar befriades; 1 ½ fjärding var förbrutet och fick arrenderas för ½ mark och 1 ½ skilling; (Niels Joenssen i Norbye; Olluff Joenssen; söster Anne).
    (Nils finns i boken 'Skanke ätten', sid 402, Robelin).
  • Olof Bengtsson, levde 1613; hade inte svurit svenskarna trohetsed, men var en 'kryblingh'; hans kvinna Romfred med söner och döttrar hade sannolikt rymt till Norge; (Olof dömdes sannolikt fri, då ingen landskyld är upptagen); (Olluff Bentzen i Korstad och Romfred).
    (Sonen Bengt finns i boken 'Skanke ätten', sid 403, Robelin).
  • Kjell Stensson, levde 1613; han dömdes fri; (Kield Stenssen i Korstad; Romfred).
  • Hemming Mårtensson, levde 1613; hade rymt och dömdes fri; (Hemig Mortenssen ibid).
  • Bengt Olofsson, levde 1613; hade rymt och dömdes fri; (Bend Ollssen ibid.).
  • Jon Olofsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; kunde så 4 tunnor på gården; hade en brorson Bengt Olofsson i Norge och en syster på Hedmark, Norge, som inte hade förbrutit sina andelar, men det måste bevisas; Jons andel var 1 ½ tunnor; hela gården var förbruten, enär Bengt hade varit knekt och systern inte hade presenterat sig; gården fick arrenderas för 6 mark;
    • Jon hade också en pantad gård i Mällbyn, Mattmar, som hans svärfader ägde; 6 systrar och 1 broder delade på gården om 2 tunnor; Jons hustrus andel var 1 fjärding; 1 tunna som hörde till hans kvinna och några systrar var förbrutet; andelarna om 1 tunna för Folke Andersson, Ingfred och Gertrud Anderdotter befriades; gården fick arrenderas för 1 ½ mark;
    • Jon hade också en ängslott om 5 lass hö i en ödegård i 'Thruback'; brodern Nils Landverk i Alsen ägde halva lotten och hans andel blev också förbruten; ängslotten fick arrenderas för ½ mark och 6 skilling;
    (Joen Ollssen, Westerbache; Bend Ollssenn; Folch Anderssen, Ingfred och Giertrued Andersdatter; Niels Landwerch i Allssen sougen).
  • Torsten Persson, var inte närvarande; hade rymt; (Thostenn Pederssen i Österbache).
  • Per Jonsson, var inte närvarande; hade svurit svenskarna trohetsed och sedan rymt; kunde så 2 ½ tunnor på gården, som var hans kvinnas jord; halva gården tillkom Jon Mårtensson i Kolåsen, Kall, som hade rymt och tillpantat sig andelen för 40 daler; hela gården var förbruten och fick arrenderas för 3 ½ mark och 5 skilling; (Peder Joenssen i Klug; Joen Mortenssenn, Kalaas i Kall).
  • Kjell Larsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; kunde så 2 ½ tunnor på halva gården, som var förbruten och fick arrenderas för 3 ½ mark och 5 skilling; (Kield Lauritzen i Klug).
  • Einar Ottosson, levde 1613; hade varit knekt (för svenskarna) i Ryssland; kunde så 2 tunnor på gården; hade 3 systrar, en i Norge och 2 var ogifta hemma; av systrarnas andelar var förbrutet 3 fjärdingar; Gunhild Ottosdotters andel om 1 ½ fjärdingar befriades; Einars och systern Sigrids, som var i Trondheim och inte hade inställt sig, andelar om 1 ½ tunnor och ½ fjärding var förbrutet och fick arrenderas för 2 ½ mark; (Einer Ottessen i Blegaas; Gunild Ottersdatter; Zitzell).
    (Alla syskonen finns i boken 'Skanke ätten', sid 403, Robelin).
  • Nils Jonsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; hade ingen jord; gården som han bodde på tillkom hans omyndiga styvbarn; målet om köp av sin fredlöshet blev återkallat, då Nils var gammal och utlevad; (Niels Joenssen i Blegaas).
  • Erik Hemmingsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; kunde så 2 tunnor på gården; hade pantat halva gården till Erik Månsson i Faxnälden, som hade rymt; hade inget pantbrev att visa; hela gården var förbruten och fick arrenderas för 3 mark; (Erich Hemigssen i Blegaas; Erich Mogenssenn i Faxenelff).
  • Halvar Nilsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; kunde så 3 tunnor på gården; hade systern Sigrid Nilsdotter i Norge, vars andel befriades; Halvars andel var 2 tunnor; hela gården var förbruten, då Sigrid inte hade presenterat sig, och fick arrenderas för 4 ½ mark (jordeboken har dock 3 mark för Haldwor Nielsönn); (Haldwor Nielssen i Blegaas; Zitzell Nieldatter).
    (Halvar Nilsson och sonen Jon Halvarsson finns i boken 'Skanke ätten', sid 349, Robelin).
  • Lars Månsson, levde 1613; hade varit knekt (för svenskarna) i Ryssland; kunde så 1 ½ tunnor på gården; gården tillkom hans svärmoder och eftersom hon inte hade rymt var gården förbruten; befanns dock att gården tillkom Lars kvinnas far, som var död, och en ogift syster som tjänade i landet; Sigrid Simonsdotters andel om 3 fjärdingar befriades; ½ tunna och 1 fjärding var förbrutet och fick arrenderas för 1 mark och 2 ½ skilling; (Las Mogenssen i Blegaas; Zigre Simonsdatter).
  • Erik Östensson, hade rymt och hade inte svurit svenskarna trohetsed; dog i Norge; hans son Östen Eriksson hade varit knekt (för de dansk-norska styrkorna) och hade förbrutit sin arvsdel efter fadern; kunde så 1 ½ tunnor på gården, som var förbruten och fick arrenderas för 2 mark och 5 skilling; (Erich Östenssenn i Slott; Östen Erichssen).
  • Bengt Nilsson, levde 1613; hade rymt och inte svurit svenskarna trohetsed; dömdes fri; (Bend Nielssen i Slotte).
  • Lars Simonsson, levde 1613; hade rymt och inte svurit svenskarna trohetsed; dömdes fri; (Las Simonssen i Slotte).
  • Lars och Greger Halvarsson, båda levde 1613; båda hade varit knektar (för de dansk-norska styrkorna); de kunde så 1 tunna på sina andelar av gården, som var förbruten och fick arrenderas för 1 ½ mark; (jordeboken har Lass och Gregers Haldworssönn); (Las Haldworssen i Helberg och Gregers, Helberg).
  • Henrik Halvarsson, levde 1613; hade rymt och dömdes fri; (Henrich Haldworssen i Halberg).
  • Jon och Erik Larsson, båda levde 1613; Jon hade svurit svenskarna trohetsed; Erik hade varit knekt (för de dansk-norska styrkorna); de kunde så 4 tunnor på gården (meningen är införd senare); Erik hade varit i Beitstaden i Norge och inte förbrutit sin andel; en omyndig syster Berit Larsdotter tjänade och hennes andel om ½ tunna befriades; en systers andel om 2 ½ tunnor var förbrutet; 3 tunnor var förbrutet och fick arrenderas för 5 mark och 5 skilling; (jordeboken har Joenn oc Erich Lauritzönn); (Joen Lauritzen i Kiöbstad, jordeboken har Koestadt); (Erich Lauritzen; Beritte Lauritzdatter).
  • Torkild Larsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; kunde så 2 tunnor på gården, som var förbruten och fick arrenderas för 3 mark; (Thorekild Lauritzen i Korstad).
  • Nils Mårtensson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; kunde så 4 tunnor på gården; hade köpt ut sina syskon så när som Märet Mårtensdotter i Trondheim och henne tillkom en 5 part, som var ungefär 3 fjärdingar; 3 tunnor och 1 fjärding var förbrutna, men det ändrades till 4 tunnor, eftersom systern inte hade presenterat sig; gården fick arrenderas för 6 mark; (Niels Mortennssenn i Koustad; Maritte Mortensdatter).
  • Per Nilsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; kunde så 4 tunnor på gården; hade omyndiga brorsdottern Karin Larsdotter med en 3 part, som befriades; hade löst ut sin broder Olof Falksson; 2 tunnor och 3 fjärdingar var förbrutet och fick arrenderas för 1 daler och 2 ½ skilling; (Peder Nielssen i Koustad; Karren Lauritzdatter; Olluff Falchssen).
  • Greger Jonsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; kunde så 3 tunnor på gården; hade en vuxen syster i Norge Kerstin Persdotter, vars andel om 3 fjärdingar säd inte blev förbruten, hon var vid liv, men han hade inte hört till henne på 2 år; hade pantsatt till Jon Larsson och Erik Larsson i Festad för 40 daler, vilket också var förbrutet; 2 tunnor och 1 fjärding skulle vara förbrutna; detta ändrades eftersom systern inte hade presenterat sig; 3 tunnor var förbrutet och fick arrenderas för 4 ½ mark; (Gregers Joenssen i Koustad; Kiersten Pedersdatter; Joen Lauritzen och Erik Lauritzen i Festad).
  • Jon Nilsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; hade ingen jord (Joenn Nielssenn i Kiöstad).
  • Olof Gregersson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; hade ingen jord (Olluff Gregerssen i Kiöstad).
  • Nils Knutsson, hade svurit svenskarna trohetsed och dog sedan; kunde så 4 tunnor på hela gården; hade pantsatt gården för 100 daler till Nils Olofsson i Faxnälden, som hade rymt; hade inget pantbrev; hela gården var förbruten och fick arrenderas för 6 mark; (Niels Lauritzen i Hoff (jordeboken har Niells Knudtzönn); (Niels Oelssen i Faxenelff).
  • Olof Pålsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; hade ingen jord och bodde på en gård, som hörde till omyndiga barn; (Olluff Powelssenn i Hoff).
    (Olof finns i boken 'Skanke ätten', sid 401, Robelin).
  • Per Nilsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; hade ingen jord och bodde på en gård, som hörde till omyndiga barn; (Peder Nielssenn i Houff).
  • Olof Matsson, levde 1613; hade inte svurit svenskarna trohetsed och dömdes fri; (Olluff Matzen i Hoff).
  • Simon Olofsson, levde 1613; hade varit knekt (för de dansk-norska styrkorna); (Simon Olluffssen, Houff).
    (Simon Olofsson i Hov var nämndeman i Alsens tingslag och en av dom som med sitt signetavtryck bekräftade freden i Brömsebro år 1645).
  • Nils Larsson, levde 1613; hade rymt och dömdes fri; (Niels Lauritzen i Berge).
  • Agier Nn, levde som änka 1613; hade rymt (sannolikt till Norge) och dömdes fri; (Agier ennke i Blegge).
  • Nils Olofsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; kunde så 3 tunnor på hela gården; hade en syster i Hedmark, Norge, som han hade köpt ut, men inte betalat; gården var förbruten och fick arrenderas för 4 ½ mark; hans hustru hade också andel i Utgård i Mattmars socken om 1 tunna, som var förbrutet och fick arrenderas för 1 ½ mark; (Niels Ollssen i Landwerg).
  • Jon Mårtensson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; kunde så 3 tunnor på sin moders gård; sytade sin moder; gården var förbruten och fick arrenderas för 4 ½ mark; (Joenn Mortenssenn i Worge; jordeboken har Wannge).
  • Gertrud Nn, levde som änka 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; kunde så 2 ½ tunnor på gården, som tillkom hennes omyndiga barn efter deras far och blev inte förbruten; gården var pantsatt till fritt folk för 60 daler; (Giertrud ennche i Worgen).
  • Greger Olofsson, levde 1613; hade rymt och dömdes fri; (Gregers Ollssen i Worg).
  • Jon Persson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; kunde så 3 tunnor på hela gården; hade pantsatt gården till Jon i Handöl, Åre; gården var förbruten och fick arrenderas för 4 ½ mark; (Joen Pederssen i Aattberig).
  • Anders Simonsson, levde 1613; hade ingen jord; (Anders Simonssen i Attberg).
  • Olof Matsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; kunde så 3 tunnor på hela gården, som var hans moders; sytade sin moder; gården var förbruten och fick arrenderas för 4 ½ mark; (Olluff Matzen i Adtberg).
    (Olof Matsson i Åberg var nämndeman i Alsens tingslag och en av dom som med sitt signetavtryck bekräftade freden i Brömsebro år 1645).
  • Måns Tomasson, hade svurit svenskarna trohetsed och var död sedan; kunde så 2 ½ tunnor på gården, som var förbruten och fick arrenderas för 3 ½ mark och 5 skilling; (Mogen Tomissen i Brechen).
  • Mårten Helgesson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; kunde så 3 tunnor på hela gården; hade 4 bröder och syster i Norge; Jon Tomasson, Olof Elm tagen i 'Anwed', Hemming Hälsing som var död och utköpt, systern Kerstin som var utköpt, syskonen i Norge hade han köpt ut, men inte betalat; systern Sigrids andel om ½ fjärding befriades; 2 ½ tunnor och 1 ½ fjärdingar var förbrutet och fick arrenderas för 1 daler och 5 skilling; (Morten Helgessen i Brechen; Joen Tomissenn; Olluff Elm tegen i Anwed; Henig Helseng; Kierstenn; Zigri).
  • Gunborg Nn, levde som änka 1613; hade rymt (sannolikt till Norge) och dömdes fri; (Gundborg enche i Wiigen).
  • Erik Nilsson, levde 1613; hade rymt (sannolikt till Norge) och dömdes fri; (Erich Nielssen Wiigen).
  • Lars Knutsson, levde 1613; hade rymt (sannolikt till Norge) och dömdes fri; (Las Knudssenn Wiige).
  • Eskil Toresson, levde 1613; hade rymt (sannolikt till Norge) och dömdes fri; (Eschild Torssen Glosen).
  • Nils Larsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; kunde så 1 tunna och ½ fjärding på hela gården; hade 3 systrar, som inte hade förbrutit sina andelar; Nils andel var ½ tunna; Kerstin och Märet hade befriat 1 ½ fjärdingar; 3 fjärdingar var förbrutet och fick arrenderas för 1 mark och 2 ½ skilling; en broder i Norge hade inte presenterat sig; (Niels Lauritzenn i Röde; Kiersten och Maritte).
  • Esbjörn Nilsson, levde 1613; hade rymt (sannolikt till Norge) och dömdes fri; (Assbiörn Nielssen, Röde).
  • Nils Jönsson, levde 1613; hade rymt (sannolikt till Norge) och dömdes fri; (Niels Jenssen, Röed).
  • Agne Jonsson, levde 1613; hade rymt (sannolikt till Norge) och dömdes fri; (Ange Joenssen, Röed).
  • Anders Björnsson, levde 1613; hade rymt (sannolikt till Norge) och dömdes fri; (Anders Biörssen, Röed).
  • Jon Toresson, levde 1613; hade varit knekt (för de dansk-norska styrkorna); hade rymt (sannolikt till Norge); kunde så 1 tunna på sin gård, som var förbrutet och fick arrenderas för 1 ½ mark; (Joen Torkelsson i Röed; jordeboken har Joenn Thorssönn).
  • Lars Bengtsson, levde 1613; hade varit knekt (för de dansk-norska styrkorna); hade rymt (sannolikt till Norge); kunde så 4 tunnor på gården, som var förbruten och fick arrenderas för 6 mark; (Las Benndssenn i Wallum).
  • Jon Bengtsson, levde 1613; hade inte varit knekt; hade rymt (sannolikt till Norge); dömdes fri; (Joenn Benndssenn i Walum).
    (Jon finns i boken 'Skanke ätten', sid 397, Robelin).
  • Erik Nilsson, levde 1613; hade rymt (sannolikt till Norge) och dömdes fri; (Erich Nielssen, Wermou).
  • Håkan Eriksson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; kunde så 3 tunnor på hela gården; hade 2 bröder, Erik Eriksson och Anders Eriksson, vilka båda hade varit knektar (för de dansk-norska styrkorna) och deras andelar var förbrutna; hade 2 systrar som inte hade förbrutit sina andelar; en syster som bodde i Offerdal hos Olof Larsson i Backen hade förbrutit sin andel; Märet och Sigrid Eriksdotter befriade sina andelar om ½ tunna; 2 ½ tunnor var förbrutet och fick arrenderas för 3 ½ mark och 5 skilling; (Haggen Erichssenn i Aasse; Erich Erichssenn och Anders Erichssenn; Olluff Lauritzenn i Bachen, Offerdall; Meritt och Zigri Erichsdatter).
    (Håkan finns i boken 'Skanke ätten', sid 403, Robelin).
  • Lars Olofsson, hade svurit svenskarna trohetsed och var död; kunde så 3 ½ tunnor på hela gården; hade broder Olof Olofsson som var omyndig och 3 ogifta systrar, som hade förbrutit sina andelar; systern Märet Olofsdotter hade inte förbrutit sin andel; 1 ½ tunnor befriades; 2 tunnor var förbrutet och fick arrenderas för 3 mark; (Las Olluffssenn i Aasse; Olluff Olluffssen; Maritte Ollssdatter).
  • Berit Nn, levde som änka 1613; hade rymt (sannolikt till Norge) och dömdes fri; (Berritt ennche i Aasse).
  • Greger Stensson, levde 1613; hade rymt (sannolikt till Norge) och dömdes fri; (Gregers Stensen i Thrang).
  • Greger Jonsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed och var död; kunde så 3 tunnor på hela gården; hade 2 systrar i Norge, som inte hade förbrutit sina andelar; eftersom inte systrarna hade presenterat sig var 3 tunnor förbrutna och fick arrenderas för 4 ½ mark; (Gregers Joenssen i Traang).
  • Per Tomasson, levde 1613; hade rymt (sannolikt till Norge) och dömdes fri; (Peder Tomissen ibid).
  • Olof Jonsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed och var död; Erik Nilsson, sognepräst i Stod, Tröndelagen, Norge, sade sig äga gården och om denne Herr Erik skulle förlora målet skulle gården tillhöra kronan, och det skulle bli dom på vem som gården tillkom; (Olluff Joenssenn ibid; Her Erich);.
  • Jöns Kusse, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; hade rymt (sannolikt till Norge) och hade ingen jord; (Jenns Kusse i Trång).
    (Jöns finns i boken 'Skanke ätten', sid 403, Robelin).
  • Olof Nilsson, levde 1613; hade rymt (sannolikt till Norge) och dömdes fri; (Her Olluff Nielssen, Mou).
    (Sannolikt rör det sig om kyrkoherde 'Ola i Trång').
  • Mats Eriksson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; kunde så 4 tunnor, som var förbrutet och fick arrenderas för 6 mark; (Matzs Erichssenn, Roensberg; uppgiften om landskylden framgår av jordeboken).
  • Nils Jakobsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; kunde så 4 tunnor, som var förbrutet och fick arrenderas för 6 mark; (Niels Jacobssen i Rönnisberg).
  • Halvar Halvarsson, levde 1613; hade rymt (sannolikt till Norge) och dömdes fri; (Haldwor Haldworssen ibid.).
  • Pål Larsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; kunde så 2 tunnor på sin andel av gården, som var förbruten och fick arrenderas för 3 mark; (Powell Lauritzenn ibid.).
  • Erik Matsson, levde 1613; hade varit knekt (för de dansk-norska styrkorna); hade ingen jord; (Erich Matzenn, Ronnisberg).
    (Erik finns i boken 'Skanke ätten', sid 401, Robelin).
  • Bengt Backe, levde 1613; hade varit knekt (för de dansk-norska styrkorna); (Bennd Bache).
  • Olof Halvarsson, levde 1613; hade varit knekt (för de dansk-norska styrkorna); (Olluff Haldworssen, Rönnisberg)
    (Olof Halvarsson i Rönningsberg var nämndeman i Alsens tingslag och en av dom som med sitt signetavtryck bekräftade freden i Brömsebro år 1645).
  • Nils Nilsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; kunde så 3 tunnor, som var förbrutet och fick arrenderas för 4 ½ mark; (Niels Nielssen, Eid).
  • Lars Nilsson, levde 1613; hade varit knekt (för de dansk-norska styrkorna); (Las Nielssen, Borg).
  • Jon Persson, levde 1613; hade varit knekt (för de dansk-norska styrkorna); (Joenn Pederssenn i Allssen).
© Layout, innehåll och bilder: Björn Espell, Frösön, Sweden.
Layout enligt HTML 4.01 Strict. Uppdaterad 2013-04-05.