Trolldomsmål 1635 i Hammerdal

Barbro Hansdotter i Håxås 1, Barbro Persdotter i Viken 2, Britta Olofsdotter i Solberg 1, Karin Larsdotter i Hallen 3 samt Britta Pålsdotter i Björnsgård, Ede 5, förekom tillsammans med sina makar i ett trolldomsmål vid Hammerdalstinget 1635.

  • Blåkulla 1635-12-01 stod inför rätten i Hammerdal:
    Per Persson i Viken 2, (hustrun hette Barbro Persdotter i Dmb 1650),
    Lars Fastesson i Solberg 1, (hustrun hette Britta Olofsdotter i Mtl 1645),
    Jon Olofsson i Hallen 3, (hustrun hette Karin Larsdotter i Mtl 1645),
    Per Andersson i Ede 5, (hustrun hette Britta Pålsdotter i Mtl 1645).

    Dessa framförde nu som tidigare på tinget den 1634-12-02, på vad sätt Per Henriksson, (bonde i Fyrås 2), i deras frånvaro skulle ha varit i Sverige och förvärvat ett brev, som handlade om en beryktad trollpiga vid namn Barbro Pålsdotter, som skulle ha anklagat nämnda mäns kvinnor för trolldomsbedrifter. Sedan hade de fått ytterligare ett brev med samma innehåll. Ingen på tinget kunde bevisa för de nämnda kvinnorna att de begått trolldomsgärningar. Eftersom det var ett ovanligt mål förelades det lagmannen, att han skulle komma till nästa lagting för att förklara förenämnda Sigttelsse och oetiska gärningar, men ingen hade något att tillägga. Lagmannen återförvisade då saken till hemtinget. Inte heller nu kom någon fram som ville göra sak för sådana gärningar, eller ännu mindre överbevisa om sådana. Per i Viken berättade då, att han tagit Lars Svensson i Solberg och Björn Hemmingsson i Fyrås med sig till trollpigan och tillfrågat henne om hon hade använt några trolldomssaker. Hon hade då svarat, att hon inte hade använt någon trolldomssak. Hon tog de bägge männen till ed härpå. Hon hade skrivit till Barbro (Persdotter) i Viken, att hon aldrig hade skyllt henne för någon trolldom. Efter tilltal och gensvar fanns ingen som ville eller kunde erkänna eller överbevisa dem om detta. Barbro i Håxås, (hette Barbro Hansdotter i saköreslängden 1635, hustru till Israel Larsson), hade bekänt, att hon hade brukat sådant salt som man läst över. Allmogen gav vittnesbördet, att de inte hade förnummit något trolldomsmedel. Trollpigan hade förklarat för dem, att hon aldrig förnummit någon trolldom mot dem, eller kunde något sådant bevisa. De fyra kvinnorna dömdes att vara fria, (Dmb). Barbro Hansdotter i Håxås blev dock sakfälld 1635 för att hon kunde läsa i salt, (Sak).

    Texten är något försvenskad, och mina egna upplysningar finns inom parentes.
Bar
© Layout, innehåll och bilder: Björn Espell, Frösön, Sweden.
Sidan uppdaterad 2013-03-18.