Allan Edwall 1924-1997
Allan Edwall 1924-1997Skådespelaren, regissören och författaren Allan Edwall kom att dokumentera sig som en skicklig karaktärsskådespelare på scen och i film, radio och TV. Tillhörde skilda teatrar, bland annat Dramatiska teatern i flera omgångar, och har skrivit för radio- och scenteater. Hans prosa bärs ofta av ett starkt socialt patos. Han har fått de flesta utmärkelser som är tillgängliga för konstnärer. Promoverades till hedersdoktor vid filosofiska fakulteten, Umeå universitet, 1987. I motiveringen noterades att Allan Edwalls skådespelarkonst kännetecknades av stark konstnärlig integritet och rymde en fond av djup människokunskap. (Bra Böcker).
Mina gemensamma anor med Allan Edwall är hemmansägaren Anders Olofsson i Västby, Helgum, Y, samt dragonen och bonden Måns Persson Högfelt i Ede, Hammerdal, Z, vilka finns i min släktkrönika. Klicka på Olofsson, Anders 1667-1743, eller Persson, Måns 1677-1749.
Allan Edwall, svensk skådespelare, regissör och författare, är till utseendet knagglig nog att övertygande kunna agera de flesta krumelurer i litteratur och dramatik. Han gjorde Carlsson i TV:s Hemsöborna 1966, vrålade sitt hotfulla Eeeeemiil ! i Emil i Lönneberga 1971 och följde upp sin strävsamme smålänning i Nya hyss av Emil i Lönneberga 1972 och Emil och griseknoen 1977. Men redan dessförinnan hade han mer eller mindre dokumenterat sig som vår Riksluffare genom alla de luffare-tiggare-krumelurer han gestaltat på film med flottaren August i Jan Troells Här har du ditt liv 1966 som topp. Trots alla förklädnader på film och i TV blev han snart igenkänd, och hans röst blev snabbt en av landets mest kända, inte minst genom alla de uppläsningar han gjort i radio och till delar även på skiva.
Edwall genomgick Dramatens elevskola 1949-1952. Han har sedan under olika tider - ryktet har berättat att han sagt upp sig sju gånger från Dramaten för att som frilansare pröva andra teatrar eller medier - återkommit till fadershuset. På Dramaten spelade han den lyssnande portieren i O'Neills Hughie 1958, en lysande Svejk i andra världskriget 1963, advokaten i Drömspelet 1970 och Arnolphe i Hustruskolan (regi: Alf Sjöberg-Edwall var med och avslutade detta regiarbete efter Sjöbergs bortgång 1980). 1965-1967 var han konstnärlig ledare för Scalateatern, där han inledde med den egna tidsrevyn med det fräcka namnet Utsålt 1965, icke minst värd för visan Billy Boy, där han framställde en amerikansk fader som sjunger om sonen och Vietnamkriget. Han skrev ytterligare ett revyliknande spel, t.ex. 1967 och spelade samma år Peter Weiss Sången om skråpuken i urpremiär. Han gästspelade på Folkteatern i Göteborg som clownen i Pavel Kohouts August, August, August 1972.
Men framförallt har Allan Edwall synts i otaliga film- och TV-roller, inte bara som Carlsson och Emils pappa. Han var den förföljde, frireligiöse bonden i Utvandrarna 1971 och Nybyggarna 1972, spelade Nilsson i Madicken-filmerna 1979 och 1980 och framställde sin egen förfallne privatdeckare i Engeln 1974 och 1976, en TV-serie som han var misslynt över när han tyckte att TV drog ut avsnitten tidsmässigt. Berättelserna om Engeln kom ut i pocketbokform 1975.
Allan Edwall debuterade som författare redan 1954 med Protokoll och har sedan givit ut skissartade romaner men framför allt sysslat med dramatik. Han skrev radiopjäser som Kompisen 1963 och Hjälparen 1965 - den senare förvandlades till filmen Eriksson 1969 som han skrev, regisserade och spelade huvudrollen i. Han skrev pjäsen Välkommen, som hade premiär på Dramaten 1972. Dessförinnan kom Tjena Gary på Riksteatern 1972, en pjäs som sedan spelades flitigt på landsortsteatrarna. I Norrköping gavs Snus är snus 1971.
Att Edwall hade sinne för visa och kuplett har han visat i Utsålt. Men ändå var det lite av en överraskning när han 1979 gav ut LP-n Grovdoppa, där han sjöng egna visor med tema från vardagens Sverige. Han återkom med skivor som Färdknäpp och Gnällspik, båda 1981, och några till - och fann sig plötsligt inbjuden till visfestivaler. Skivorna sålde bra, dock inte i samma upplagor som Emil i Lönneberga-skivorna.
Naturligtvis var Edwall med i filmer som Bröderna Lejonhjärta 1977, Elvis ! Elvis ! 1977, Rasmus på luffen 1981, Fanny och Alexander 1982 och Ronja Rövardotter 1984. Han skrev manus till och spelade i filmen Limpan 1983 och skrev, regisserade och spelade i Åke och hans värld 1984. Men mitt i sin flitiga arbetstakt har Edwall alltid varit en sökare. 1986 överraskade han med att starta en egen miniteater i Stockholm, som han efter adressen kallade Brunnsgatan 4. Han inledde med att spela Doktor Glas alldeles ensam, spelade Paria med Björn Gustafsson 1986, sammanställde texter ur Oidipus 1987, där han växlade antika masker roll för roll. För Anita Wall skrev och regisserade han Edit, Tummelisas mamma 1988. Som motto för sin teater angav Allan Edwall: Bra teater för alla, utan att det kostar skjortan vare sig för teatern eller dess besökare.

Allan Edwalls anor i 14 generationer, hämtat 2001 från Anbytarforum.
© Layout: Björn Espell, Frösön, Sweden.
Uppdaterad 2011-11-16.